Nu mörknar kvällarna och det har kommit något höstlikt i luften.
Igår kväll när vi var på dans på Hällesjö var det mörkt och lite regnigt och det kändes att nu snart är det slut. Snart har jag dansat klart för den här sommaren, bara en enda onsdag kvar.
Dansgänget har börjat upplösas. Inget fika på vår speciella bänk och det var bara dansbritt och jag som satt och kurade i bilen på pausen och drack vårt kaffe.
Det regnar varje dag så att plocka blåbär blir det ingenting av. Kinabror hostar och hostar.
Vi har varit bort och tittat på hans fina nya hus och det är verkligen ett toppenställe.
Idag på eftermiddagen bjöd vi Sundsvallborna på middag. Jag stekte älgbiff med lök och gräddsås och rabarberpaj till efterrätt. Jag tycker mycket om att laga mat och även igår stod jag vid spisen och gjorde gäddfärsbiffar. Faktiskt blev det inte så illa. Jag gillar inte smaken på gädda men med inblandning av mycket lök dill och kryddor och med en god kantarellsås till så blev det rätt så bra.
För det mesta så tänker man på det man är dålig på men sällan på vad man är bra på. Jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att laga mat och att sköta om blommor. Det ä'r väl bra när man kan tänka på något som är bra.
Sonen brukar faktiskt säga att min mat är god och då är jag nöjd.
Nu är det alldeles svart utanför och inatt var första gången jag såg fladdermössen flyga utanför mitt fönster och första gången jag hörde ugglan hoa ute i björken. Katten Oskar har börjat vara ute på nätterna och sova på dagen och det gillar jag inte riktigt. Det är så mycket som smyger omkring utanför på natten.
De flesta blommorna far illa av regnet men fucksiorna verkar gilla fukt för dom blommar som aldrig förr.
Nåväl idag tror jag inte ni får något dagens ord. Istället får ni en dikt som Karin Boye skrivit och som jag tycker stämmer bra in på det väder som vi haft nu länge.
Och regnar det i nätter och da´r,
så ska jag dock ej klaga,
var droppe är som kristall så klar
och skön som den skönaste saga
ett sprött litet väsen. så fagert och ungt
som sakta från molnet faller
och glider till marken och somnar tungt
vid glittret av tusen kristaller.
Liliann
9 augusti 2012 22:36
Ja det känns lite vemodigt, kanske för att sommaren inte riktigt fick fäste men än finns hopp om en vacker höst med många tillfällen att njuta av naturen. Kram
Ann
10 augusti 2012 07:34
Hej Anita! Vilken fin dikt av Karin Boye!!! Så kul med Götes ställe!!! Det känns verkligen rätt att Göte skall ha det fina huset och läget!!! Å så nära Dej! Förstår att Ni hade kul i onsdags som vanligt! Va synd på regnet så att Ni inte kunde sitta ute vid "bordet vårt"!!! Här är "fullt ös", så danserna saknas konstigt nog inte, hann ju med Perikles och Jannez som var helkuliga kvällar, har ju valt "konsertstuket" i år och det fyller ens själ med energi det också på ett härligt sätt! Just nu "stökar" vi inför Daniels 30-årsfest på lördag och det ser ut att bli nåt extra!!! Så det ser vi verkligen fram emot! Kram till Dej så får vi prata inom kort om vårt "gemensamma " projekt ;)Kram Ann
http://dansann.blogg.se
Anki
10 augusti 2012 08:32
Ja, det är bara att acceptera att sommaren går mot sitt slut... men hösten kan vara fin den också :)
Fina fuchsior - de verkar som sagt trivas hos dig...
Väldigt fin dikt - gillar den!
Ha en skön fredag!
Kram
http://ankistankar.blogspot.se
Ingrid
10 augusti 2012 15:56
Här finns inga gäddor längre, verkar det som i alla fall, för man ser det aldrig.
Förr fiskades det gädda jämt och vi åt kokt gädda och stekt gädda och gjorde gädd-aladåb och gädd-queneller.
Mamma helstekte gädda i ugnen och serverade den med svampsås och lingonsylt till. Det var väldigt gott!
Sommaren går mot sitt slut, så är det bara och den härliga augusti som jag gått och väntat på har blivit lite av en besvikelse.
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Skatan
10 augusti 2012 16:58
Vemod och sorg över att sommaren snart är förbi för den här gången skriver du så vackert om som bara den ... och till på köpet får vi en underbar dikt som jag nog inte läst tidigare fast jag tycker jag har läst mycket av Karin Boye ... Men det är inte så mycket att gräma sig över ... hösten kan också har sina höjdpunkter och mitt i kommer ju Brittsommaren som vi får hålla tummarna för bli varm. Kramar!
http://skatanstankar.com
Soldansare
10 augusti 2012 18:20
Vilken fin dikt av Karin Boye! Den har jag inte läst förrut men den passar ju väl in just nu. Jag tror att jag lånar den till min "veckans dikt". Jag brukar tycka om när hösten kommer, det känns som om man kan slappna av då på något sätt men den här sommaren har ju inte riktigt varit så jag är inte riktigt redo för hösten ännu, känner jag. Så visst är det lite vemodit.
Kram
http://soldansarenssida.blogspot.com
Janne
10 augusti 2012 20:30
Hej! Nu är vi hemma igen från våran resa till Morokulien. Ja visst hösten knackar på våra dörrar nu Anita. Ha en fin dag !
http://radiogubben.blogspot.se
Karin
10 augusti 2012 23:06
Vilken fin Fuchsia! Den brukar ju inte gilla regn!
Tur att dina jordgubbar har hunnit mogna, jag fick verkligen inte många i år. Mina plantor åts upp av larver! Får nog vara utan jordgubbar några år, så att jorden får återhämta sig.
Kram Karin
http://pixelmojan.se
Lena
11 augusti 2012 09:37
Det ligger en gädda i min frys och väntar på att jag ska ta mig an den. Den får vänta. Vet inte riktigt vad jag ska göra av den då jag heller inte tycker så mycket om smaken.
Älgfärsbiffarna och efterrätten låter ljuvligt gott. Det vattnas i munnen!
http://lillahonshuset.bloggplatsen.se