Det är int trist att vara pensionär men det är fattigt.

Nu sitter jag en stund och kopplar av framför datan och tänker på de sista dagarna. Nu har det blivit kallt igen och utanför dalar snön ner.

Nu väntar jag på skånefrämmande och jag vet att dom uppskattar vinter så jag får väl stå ut. Det går rätt bra för nu är det ljust i alla fall och fåglarna kvittrar för fullt.

Igår kväll hörde jag skogsduvorna för första gången.

Som jag sa förut så blir ingenting som man tänkt sig och jag förstår inte varför man fortsätter att planera saker i huvudet när det aldrig blir som man tänkt.

Fast. ibland blir det mycket trevligare. Som tex söndagen då jag återigen fick oväntat och kärt besök. Det var DansAnn och hennes rara mamma som kom och hälsade på. Jag fick hemstöpta ljus och en påskgrytlapp. Det var så trevligt att sitta och prata med dom och vi hade en trevlig stund.

Så ringde PappersBeda och jag åkte ner till henne. Vi har länge pratat om att vi skulle måla med oljefärg och nu satt vi igång med vårt målande. Det är avkopplande att sitta och måla lite och låta mun gå och prata om både det ena och det andra medan penseln liksom lever sitt eget liv.

Dagarna bara rusar iväg och igår var det riktigt fint väder. Jag tog en långpromenad men sträckte foten på hemvägen så nu linkar jag omkring och har ont. Får fara till DansBritt imorgon och få lite massage.

När jag kom hem kom nästa oväntade besök. En av mina barndomskompisar dök upp och vi började titta på gamla kort och prata gamla minnen och tiden bara drog iväg.

Kvällen var det fiskemöte och det blev bestämt att vi skulle ha pimpeltävling på långfredagen som vanligt. Det känns bra för ifjol fick vi ställa in på grund av dåliga isar.

Ni ska veta att det här är mer en folkfest än en pimpeltävling. Alla har samma möjlighet att vinna. Man kan vinna på största fisk, minsta fisk och även om man inte fiskat kan man vinna på anmälningsavgiften. Det är kolbullstekning och brukar bli väldigt roligt.

Mina bröder är fulla av förväntan inför det här. Jag vet inte om jag ska vara med. Vi ska ju träffas hemma hos mig för att äta middag och vi blir väl minst 15 så det tar en stund att få till maten.

Idag har jag jobbat och sedan satt upp afficher för pimpeltävlingen och tiggt priser och köpt påskägg.

Dessutom har jag handlat mat inför helgen och det blev 5 sprängfyllda kassar så nu har den här pensionärsdagen gått.

Jag fattar inte att man hann med sig förut när man bara hade några ynka timmar på sig varje dag. Inte är det undra på att man var stressad och fick högt blodtryck.

Nu väntar jag på att PappersBeda ska komma och vi ska förhoppningsvis göra klar plädarna så vi får skicka iväg dom.

Dagens ord: Det är dyrbart att leva men luften och solen och fåglarna kostar i alla fall ingenting, inte ens för en fattig pensionär.