När jag var ung kan jag nog säga att jag var lite avundsjuk på mina tre bröder som alla har lockigt tjockt hår och faktiskt har dom det fortfarande.

Att vara enda tjejen och bara ha vanligt hår grämde mig en tid men nu bryr jag mig inte längre. Det enda fina som finns på mig är ändå mitt hår även om det inte är lockigt.

Igår var hela gänget till Bräcke för att hälsa på min bästa vän AMV och hennes gubbe. Det är alltid trevligt att komma till dom och vi fick jättegod mat och vi skrattade mycket och som ni vet så förlänger ett skratt livet.

Broder B fick håret klippt eftersom dom har en sån där klippgrej. Det var inte klokt vilken stor hög som låg på golvet efter klippningen. Vi tyckte att han skulle ta skägget också men där protesterade han.

Idag är det vårens allra finaste dag och jag anade det redan imorse fast dimman låg tät.

Jag blir så ivrig sådana här dagar. Jag vill göra allt på en gång. Jag vill fixa nere vid sjön, tänka brasor och elda skräp. Jag vill rensa diken och städa strandstugan.

Jag vill börja odla och jag vill kratta och rensa i bäcken. Jag måste hejda mig, hejda mig och försöka ta det lugnt.

När man tänker den tanken slår jag mig ner på altanen och lyssnar till fåglarna och flugorna som surrar mot söderväggen. Fast jag sitter här i bara koftan och träningsoverallsbyxorna så känns det varmt och härligt.

Ser att krokusen som igår var under snön redan ha stora blå knoppar. Det är nästan som ett under.

SnickarMagnus och broder B kommer och vi sitter ute för första gången iår och äter mackor och dricker kaffe och myser i solen. Jag tar ut min trumma för att den ska få känna vårsolen och få ett fint vårljud i skinnet.

Efter ett tag så kommer gamla A också och jag får med honom att titta till bäcken och vi tar en promenad i skogen men det är mycket snö på sina ställen. På gamla potatislandet lyser de första tussilagona som små solar.

Man kan gå runt en sådan här dag och kolla i trädgården och då får jag se att min italienska uggla har gått sönder och jag tänker och funderar medan jag plockar upp resterna. En sådan konstig historia som den ugglan har.

För ett par år sedan hittades den stora fina ugglan i sanden på badstranden en grå höstdag. Jag bar hem den och hur den hade hamnat nergrävd i vattnet under sanden är en gåta. Hur kom den dit?

Varifrån? Varför?

När jag står här med skärvorna i mina händer så minns jag att jag läste att den var "Made in Italy" och jag undrade. Vem har gjort den? Var i Italien? Vem har haft den med hem och hur har den hamnat här?

Den har nu stått i min trädgård ända till någon snöskoter körde över den i vintras och gjorde smulor av den. Känns nästan sorgligt att samla ihop och slänga skärvorna. Du lilla uggla från mitt favoritland. Vilken märklig resa du har gjort av ditt liv.

En gång var jag också i Italien lika ny och vacker som du.

 Nu är jag väl också mest en skärva av det liv som en gång var men en sådan här fin härlig vårdag kan jag ändå känna mig rätt så hel även om min fot värker så in i helsike.

Ikväll är det middag hos broder B och jag börjar bli hemskt hungrig. Kinabror snarkar på soffan och katten ligger och snarkar uppe under taket och den här dagen har också gått.

Dagens ord: Allt är väl ,och allt är gott när solen värmt ens ansikte en hel dag.