Att gå i vårens vackra skog tillsammans med en liten parvel får en verkligen att tänka till och förstå att fast man är gammal och förhoppningsvis klok så har man inte svar på allt.

Som när vi kommer till bäcken och kastar i några gamla grankottar och ser dom komma ut genom trumman under vägen.

Vart tar dom vägen sedan?

Ner i sjön.

Men sedan då?

Ner i ån

Blir dom kvar där?

Nej dom åker ner i fler sjöar och till slut ner i Indalsälven

Sen då?

Ner till havet?

Vad gör dom i havet?

Nja, bara flyter omkring skulle jag tro.

VARFÖR DÅ?

Vad svarar man på det?

Myrorna har bråttom för att dom ska bygga upp stacken som någon gjort ett hål i säger jag.

Vem har gjort hålet? Varför då?

Kanske en ekorre eller annat djur som velat äta myrägg.

Nej, nu luras du. Myror lägger inte ägg, det gör Olas höns!

Ja, vad svarar man på det utan att krångla in sig i sånt man kanske inte klarar att krångla sig ur.

Det är helt underbart att gå i skogen med lilla Gulliga Liam och hans förunderliga frågor.

Igår åkte skånefrämmandet tillbaka söderöver och det blev tomt och tyst som det alltid blir.

Som tur var så var det den underbart fina dag igår. Jag hängde ut tvätten för första gången och började räfsa löv. Grannen har vaknat till liv och kom till och med ut och började prata om allt vi (läs jag) ska göra.

Dock har jag sagt ifrån om potatisen för nu får det vara nog på den fronten.

Första krokusen har kommit upp och naturen exploderar av liv

Sista dagarna har varit fulla av aktiviteter.

Fredagen for DansBritt och jag och två till på energikurs. En härlig och givande kurs som rättade ut många frågetecken. Att lära sig samla på sig energi är inte lika lätt som att tappa den men nu i vårens tid får jag så mycket energi så det blir nästan ett problem.

Det är lätt till att man blir som en sån där gubbe man drar upp i ryggen. Man bara går och går och det blir liksom inte stopp. Allt vill man göra på en gång och det blir problem att ta en sak i taget och fokusera.

Lördagen samlades vi här alla och satt på altanen och fikade och pratade. På kvällen kom broder O med sambo för att träffa dom som skulle åka tillbaka till Skåne.

Igår eftermiddag blev jag bjuden till DataFia på middag och frampå kvällen kom mina vänner Lekkamraten och Leila. Dom har flyttat till Bollnäs och är bara hit en liten sväng för att hämta grejor. Det var så roligt att se dom igen och jag kände verkligen att jag saknade dom. De godhjärtade och härliga människorna. Dom fattas mig!

Måndag igen och det känns lite grått utomhus så det får bli en dag då jag plockar undan påskgrejor och plockar undan leksaker och byter sängkläder och kollar vad som finns kvar i kylskåpet.

Dagens ord: Av fyllhundar och barn får man höra sanningen (åtminstone från barn).