Sofiepropp fotograferade när vi var på hälsomässan härom veckan och då slog det mig när jag såg korten. Hur ofta ser man hur man ser ut bakifrån egentligen. I den här åldern vill man ju inte ens titta i spegeln framifrån men tamme sjutton är jag riktigt snygg bakifrån eller hur. Ser ut som en riktig donna men vilken besvikelse när man vänder framsidan till.

Nåja skit samma är väl det. Jag finns ju inte för att vara vacker. Avsikten med mig är något helt annat. Jag är ju inte ens ute efter att skaffa någon ny karl. Jag aktar mig som attan för sådant och det är ingen ide för någon att ens försöka. Männen brukar visa sig vara bara ett bekymmer och något som begränsar ens frihet.

Nog måste jag erkänna att jag nog tycker att det känns lite trist att man ska vara snyggast bakifrån i alla fall.

Nog om det. Vi återgår till helgen som varit.

Glädjespridaren Lekkamraten och hans fru kom som en frisk vind. Hade med sig middag och härliga winerbröd och jag kände att jag saknat dom väldigt. DataFia kom också och vi satt och pratade och skrattade och hade det helmysigt.

Tänk så en del människor sprider värme omkring sig. Sådana värmespridare skulle det finnas fler av.

Då går mina tankar och minnen till något helt annat.

Nu är det höstlikt utanför och älgjakten har börjat. Hundskall och skott ekar över sjön och saknad kommer över mig.

Det fanns en tid då mamma, jag och en jägarfru Lilian samlades här varje älgjakt. De var de fina dagarna där vi åt frukost tillsammans Lilian och jag i hennes husvagn.

Vi satt på altanen och rensade lingon och lagade jättestora grytor med älgbiff tills gubbarna kom hem frampå kvällen.

Jag följde med mamma och Lilian på bingon fast jag bara somnar och aldrig vinner någonting men bara för sällskaps skull i alla fall.

Så mysigt vi hade det vi tre tillsammans och så vi skrattade och hade skönt.

Jag tog och ringde upp Lilian och hon har blivit gammal (över 80 år) och jag hade glömt hur länge sedan det var. Hon sa att hon tänkt ringa precis och vi pratade länge och jag saknade henne. Saknar mamma också. Det finns så många att sakna men nu går vi tillbaka till dagen som idag är.

Dagarna går förfärligt fort och allt jag ska göra finns nertecknat på ett papper men det går ganska långsamt med att utföra det jag ska.

Ska inte trötta er med det men jag kan säga att det finns en del att gruva sig för på min agenda och ibland blir det inte så mycket gjort heller.

Igår kom gamle A en sväng och fikade och så var jag bort ett tag och så var jag förfärligt lat.

Satt mig och tittade på en gammal 40-talssvartvit film på morgonen. Det gäller att inte sätta på tvn på morgonen för då är det gamla svenska filmer på kanal global och jag fastnar så lätt i härliga gamla filmer med kända skådespelare och fina miljöer och för att inte tala om kläderna och varför har alla vackra skådespelerskor så smala fina midjor. Såna har vi inte nu. Är man smal så är man smal hel och hållen. Nog är det mycket snyggare med kurvigheten som dom hade kan jag tycka.

Eftersom jag känner dåliga vibbar för någonting så är det kanske bäst att hålla mig till ofarliga saker och göra lingondricka och tömma båtarna på vatten till att börja med. Samla ihop lite skräp och fara på tippen ska jag också göra. Tror aldrig att det tar slut med skräo. Vet inte hur många lass vi varit iväg med men nu börjar det se rätt bra ut nere i uthusen. Nu är det bara inne som det ska röjas. 

Dagens ord: Ta inte livet för allvarligt, du kommer inte levande ur det i alla fall.

Nej nu har jag varit väldigt surrig. Jag erkänner det. Ska iväg med sopor på eftermiddagen och valet i dag står emellan att klippa gräs eller starta igång vedklyven, vet inte vad som är tråkigast och mest gruvsamt.