Grått har det varit ute nu i flera dagar och alla blommor hänger slokande och halvdöda. Inga buketter på mitt bord men man kan väl göra något annat fint då tex detta av nypon som jag fick ide av när jag var på resa härom dagen. Det är det som är så bra med att fara ut. Man får nya ideer.

För mig är det svårt att skriva lagomt mycket. Som nu när jag skulle vilja skriva om Stedesbacken, om historien, minnen och drömmar men det får bli ett eget helt inlägg en dag när jag har det trist och inte kan hitta på att skriva om något annat.

Nu har det varit fullt ös. Torsdagen var rutorna på bilen fulla av is och det var 5 grader kallt och jag kände mig lite låg och på dåligt humör då jag stod där och skrapade och frös om fingrarna. 

Jag åkte till jobbet en sväng och när jag kom hem kom en gammal barndomsvän och plöjde upp Stedesbacken åt mig.

Vad det ska bli ska ni få höra någon dag. Stora planer finns.

Så tände jag i braskaminen, tände ljus, tog fram lite frukt, nötter och godis och en en en kom dom, mina meditationstjejer. Kram. Kram- Så roligt att ses igen efter sommaruppehållet. Så mycket att prata om. Så mycket att skratta åt. Visst mediterade vi också men myset och glädjen var det viktigaste.

DansBritt stannade kvar över natten. Jag behöver hennes hjälp nu, en stark kvinna med hårda nypor. Precis vad som behövs för dagens uppdrag.

Vi vaknade och tog en härlig långfrukost med mycket gott bröd och en hel del kaffe.

I badkaret låg ett trumskinn i blöt. Min gamla trolltrumma har lagt av vill inte längre hur jag än försöker så nu är det dags att göra en ny. En lite mindre ska det bli och med det gamla trumskinnet . Så då sitter vi på golvet och hjälps åt att spänna skinnet och det ska göras hårt hårt.

När vi gjord det åkte vi bort till "mitt ljus i mörkret" och hälsar på honom och hans jättegulliga hund Gösta. Vi tar med dom till hotellet och äter lunch. Nåja, Gösta får allt vänta i bilen.

Så fort dagen gick och så bra trumman blev. Nu återstår utsmyckningen och det får komma lite eftersom lusten faller på. Det är inget man ska skynda på för det kräver tid. Dagen gick fort som det gör när man har kul.

Söndag en ny dag och jag ska på barndop. Det är Datafias barnbarn, lille Melvin som ska döpas. Jag tycker att det är alldeles nyss jag var med på hans pappas dop men inser att det är mer än 20 år sedan.

Klart han ska döpas i vår gamla fina bykyrka.Mycket folk var det,ca 40 stycker tror jag.

Den här lilla killen ser precis ut som hans pappa gjorde i samma ålder, dom är rent löjligt lika.

Efteråt var det middag på Håsjögården.Trevligt var det och lille Melvin han bara log och var glad hela dagen och annars sova han snällt i sin vagn.

Trevligt och god mat och jag satt bredvid prästen som är en lättsam och social människa som det är roligt att prata med fast hon är präst.

Ännu en dag som rusade iväg med jättefart och en gråmulen söndagsmorgon sitter jag här och funderar över vad som ska bli idag. Dags att tömma båtar från vatten igen och ta in dynor från hammock och trädgårdsmöbler och åkta och handla tills imorgon när Datafia och jag ska göra köttbullar och biff av 5 kg köttfärs så vi har framöver hösten. Annars tycker jag om söndagar och det känns ganska skönt ska ni veta att jag får göra precis som jag vill. Ingen bestämmer längre över mig. Jag är min egen chef och kan göra precis som jag vill. Jobba så svetten slinger eller vara lat och bara ligga som ett mähä i soffan. Att det skulle kunna bli på dette viset.

Dagens ord: Det är skönt att inte vara tvungen.

Så åkte jag på PRO-resa uppåt fjällen.

Vi besökte ett sameläger bortom Duved (lite bortom Åre). En grusväg rakt bort från storvägen i ett par mil och där fick vi lära oss mer om samer än man haft en aning om. En trevlig kvinna berättade om beredning av skinn, hur kött torkades. Hon bjöd på bröd bakat med rensblod och det var faktiskt riktigt gott fast det låter konstigt.

Hon berättade om örterna kvanne och tolta och vad det användes till. Hur det var att leva som samer och mycket mycket mer. Det var så otroligt intressant och solen sken och löven lyste i de vackraste färger. Uppe på fjälltopparna låg det redan lite snö.

Så åkte vi tillbaka mot Åre och chokladfabriken fick ett besök av oss. Oj så gott det luktade där inne och så fint det var där. En och annan strut med jättefin choklad hamnade nog i dom flestas väskor.

Sedan en liten tur till ett vattenfall.

Sedan var det dags att tänka på mat och vi åkte till ett ställe som heter Kretsloppshuset i Mörsil.

Vilket fantastiskt ställe.

Odlingar växthus blomsterträdgårdan och försäljning av närodlat och hemgjort.

I växthuset hängde druvor från taket och dom var blå och små och smakade jättegott, söta och goda.

Maten vi fick var helt suverän. Sallader och grönsaker och en jättegod soppa med ett bröd som var lite knaprigt och salt och gott. Renskav med kantarellsås och potatis och en efterrätt gjord på bär. Man riktigt kände hur nyttigt det var.

Utanför gick hönorna och dom hade det finaste hönshus jag någonsin sett, där du TuppOla ligger du i lä. Så fantastiskt att bygga upp något sånt.

På vägen hem stannade vi till i en liten by som man i vanliga fall inte svänger in på utan man far förbi. Lillsjöhögen.

Där hade några riktigt eldsjälar byggt en stavkyrka enligt gammal modell.

Sådana kyrkor var de första som byggdes då kristendomen kom och för säkerhets skull behöll man lite av hedendomen i form av drakar.

En man berättade en lång historia både om kristendomens (vite krist) intåg och om hedendomens alla gudar. Han var en fantastisk berättare och man satt som trollbunden.

Hur man kan få för sig att bygga en kyrka nu för tiden då ingen ens går i kyrkan är ju en gåta som det inte finns något svar på. Bara idiellt arbete och vilket arbete sedan . Hantverk på hög nivå.

Jag beundrar eldsjälar oavsett om man är som kvinnan i samelägret. någon som fixat närpoducerat eller byggt en kyrka. Om inte sådana fanns skulle allt stå stilla. Beundrar.

Mindre glad blev jag när jag klev av bussen i Kälarne för att ta bilen hem. Tjocka lager med is på bilrutorna och på vägen. Skrapa och skrapa. Försiktigt ta mig hem i mörkret och skynda mig ut och kasta lakan över mina pelargoner så dom skulle överleva natten.

I morse var det vitt av rim på marken och is i vattentunnan.

Jag har dragit upp pelargonerna ur de stora järngrytorna och planterat om dom i krukor. En del har fått komma in i huset medan andra får stå i växthuset ett tag.

Det tog minsann halva dagen och sedan drog jag ris från vinbärsbuskarna. Avslutade med en promenad bort till Kinabrors hus för att se om allt var ok där och det var det. Passade på att kolla vattentemperaturen och nu är det bara 11 grader i vattnet och absolut slutbadat.

Oj så trött jag är. Morgondagen är fulla av sysslor och så kommer meditationstjejerna frampå kvällskvisten och DansBritt ska ligga över. Det blir roligt.

Dagens ord: Om det fanns fler eldsjälar skulle livet bli mycket roligare.  

Veckan som gick hade jag som vanligt en hel massa planer. Tänk att man inte kan sluta ha planer. Det skulle klippas vinbärsbuskar och åkas till faster på Alnön. Inte blev det något av det.

Nu blev det regn, regn, regn och inte bara regn utan skyfall.

Bäcken har mer vatten än under vårfloden och sjön har stigit en hel meter. sandstranden är borta och min båt höll på att flyta iväg.

Det rinner i diken överallt och stigen bort till Kinabror har förvandlats till en liten bäck med forsande vatten.

Inget av vad jag tänkt blev av och vad har jag då gjort? 

Sällskapat med besökande gubbar, pratat i telefon, tvättat kläder och stökat lite inne. När det har varit uppehåll har jag förstås öst båtarna och vandrat i skogen med stövlar på.

På något vis gillar jag hösten. de klara färgerna. den klara luften och den underbara doften. Hoppas att hösten blir riktigt lång. Så länge inte snön kommer är det rätt ok ändå. Vintern, det är vintern jag hatar men vad ska man göra. 

Är det någon som har någon bloggvän som är långt långt norrifrån. Skulle vara roligt att höra hur man överlever när det nästan är mörkt hela dygnet. Hur lär man sig leva med kylan mörkret och snön? Jag försöker så gott jag kan men gudarna ska veta att det är svårt.

Nåja, i lördags kom Sofipropp och vi hade vår vanliga höstliga plankstekar och dvd-tittarkväll.

Oj så vi åt. Till efterätt hade hon med sig en kaka med lakristsmak.

Vi såg på romantiska och roliga filmer och bara njöt i soffan. Söndagen hjälpte hon mig att baka en kaka som jag skulle ha med på bokcirkeln på kvällen.

Sundsvallsborna var hit och gjorde vinter i sin sommarstuga. Vi drack kaffe hos mig och det är något vemodigt när dom plockar ihop sitt inför vintern. Då är det liksom slut och man vill liksom inte inse att allt det vackra snart är borta och ersätts med bara is och snö och halka och kyla i månad efter månad..

Vinden från väst har börjat slita av löven på träden, de vackert färgade löven som gör allt vackert.

Jag läser en bok av Astrid Lindgren och hon uttryckte hösten så här: September är en vacker kvinna. som känner att hon håller på att bli gammal och som in i det sista anstränger sig att visa att hon är skön och strålande, även om hennes skönhet är av annat slag än den. som småflickorna maj och juni förtrollar världen med. 

Nog gnällt om det. Man får väl ta en dag i taget och är man en seg gammal kärring så klarar man väl det också. 

Idag har jag varit på fotvården och fötterna är lätta som fjun och vad passar bättre då än att börja jobba.

Gamle A kom och röjde ner 12 stycken vinbärsbuskar och jag har dragit ris i flera timmar men det går väl bra för en seg gammal kärring med nyfixade fötter. Lägg märke till mina nya snygga byxor. De ni. Tänk att ha lite pengar från loppisen i en burk som man kan gå och ta en slant till lyx. Lyx är ett par nya brallor och ett par blommiga stövlar. Kom inte sen och säg att jag är okvinnlig. Jajamän. eller....kanske jajakvinna.

Var på hotellet idag och blev bjuden på  lunch av  snälle Sven som jag inte har träffat på flera månader. Koldolmar. Oj vad det var gott. 

Dagens ord: Det enda vi inte kan påverka är vädret och tur är väl det för annars skulle vi bråka om det också.

Inte är det konstigt att man kan tappa sugen som det börjar se ut. Livet är minsann snart en tävlan från födsel till graven.

Sätter man på tvn så är det inte bara sport som det tävlas i. 

  Nej det är tävlan i utseende   Det är tävlan i sång   

och musik, i matlagning   i bakning. i dans ja i det mesta ska det tävlas och man ska vara bäst i allt

lTill och med matprogram med så kallade "vanliga människor" i deras hem som man säkert har städat i veckor för att visa det i tv. Där står man och lagar trerätters med hummer och oxfile och konstiga saker man aldrig hört talas om . Med sådana ingredienser kan man väl knappast misslyckas eller???

Alla unga fina flickor som svälter sig till bengetter bara för att man tror att man inte blir älskad om man inte är nog mager.

Men vi vanliga människor då? Många har sagt till mig: "Jag kan inte sjunga. Jag kan inte måla. Jag kan inte baka."

Vad tog glädjen vägen.

Snart vågar folk inte bjuda hem folk om man tror att man måste ha 3-rätters med en massa dyra ingredienser i.

Måste man vara bäst? Räcker det inte med att göra saker med glädje? Tänk efter.

Att komma oanmäld till en vän och bli bjuden på pannakaka med hallonsylt vid köksbordet och sitta och skratta tillsammans. Är inte det lika mycket värt?

Att dansa är himmelskt och jag dansar hellre med en trevlig och glad kille som kanske inte är värsta dansaren än med en toppduktig dansare som är sur och högfärdig.

Kanske finns det andra kvaliteer än att vara värst.

Kanske en torr bulle med en termos kaffe i skogen smakar bättre än 7 sorters kakor i kaxiga kärringar sällskap.

Så. Jag tror att det vi gör för att vi tycker om det och som görs för att det är kul väger nog så tungt.

Så sjung fast du sjunger falskt och måla så färgen skvätter och baka om du tycker om det även om sockerkakan blir platt.

Låt dig inte tappa sugen för att du inte är bäst och kom ihåg en sak till. För någon person i din närhet så är du bäst.

Nu till en hel annan sak. Nu är det slutbadat i sjön för min del. I går kom regnet och hösten.

Gamle A och jag skulle kapa ner 10 vinbärsbuskar men som sagt regnet kom.

Jag hade lovat honom mat. Ingen hummer och oxfile men väl älgbiff med kantareller och gräddsås. pressgurka, gele och potatis och till efterrätt äppelpaj med vaniljsås. Inte så illa det heller.

Jag blev riktigt förvånad när han kom med rena kläder på. snusen ur och med lukt av rakvatten. Han tackade till och med för maten. 

Nåja. nu har jag skrivit ett inlägg som jag kanske inte vinner något pris för, för jag skriver stundtals rätt illa och stavar rätt fel men skit samma Jag älskar att skriva och gör det med stor glädje även om det inte blir så bra alla gånger.

Nu ska jag berätta för er. Jag tänker lägga mig i badkaret och ha massor av skum. Jag har en förpackning parmaskinka och en läsk och en spännande bok. Enkel njutning som duger bra. Lyx för en helt vanlig enkel människa som nog inte vunnit något pris i hela sitt liv men skit samma. Just idag begär jag inte mer.

Dagens ord: Man behöver inte vara bäst. Man kan ha ett bra liv ändå.

När jag simmade omkring i Fisksjön härom dagen såg jag på mina händer som klöv vattnet så fint och så började jag tänka.

Tänka att jag är så glad för mina händer.

Har ni tänkt på så fantastiska händer är.

Dom känner kallt och varmt.

Dom känner hur mjuk en päls är eller lenheten hos ett barns kind.

När du borrar ner händerna i jorden känner du vilken jord det är, livgivande mjuk mull. grovt grus eller sand.

Du kan hålla någons hand och det känns tryggt och bra.

Du kan smekas med din hand.

Även ett litet nyfött barn använder sin lilla näve att klämma runt ett finger med en förvånandsvärd styrka.

Man kan klippa, skära, plocka bär utan att klämma sönder dom. 

Jag kan böja hårda strängar till fina luffarslöjdsgrejor. Jag kan skriva maskin så det bara smattrar om det och trumma på min trolltrumma. Jag kan klyva ved och såga och hamra och bära saker.

Det känns som om man kanske glömt hur tacksam man ska vara för sina händer. Mina är så starka och bra. Aldrig att jag får hudsprickor eller blir nariga fast jag jobbar med dom hela tiden.

Visst är dom rynkiga på utsidan men insidan ser lika lena och fina ut som när jag var ung.

Man kan läsa sitt öde i händerna.

Naglarna är också bra att ha. Mina är starka och hårda och man kan både bända upp lock och pilla bort stickor med dom.

Man kan hålla i en pensel och måla tavlor lätt som en plätt. Jag är vänsterhänt men det är inget problem för jag kan använda höger också utom till att skriva.

Allt det där vet vi ju men vi tar allt för givet för vi är människor och vi är såna. Tar allt för givet.

Så ta en titt på dina händer och tänk på hur fantastiska redskap dom är och vilken nytta dom gör för dig varje dag.

Dagens ord: Man ska vara glad åt fötter men kanske ännu gladare åt sina händer.

Det är som ett under. Fortfarande inte en enda frostnatt. Badvatten varje dag och solen härligt varm.

När man ligger här på sanden vid badstranden och ser molnen segla på den blå himlen är det fullständig lycka.

Ju mer man vistas utomhus ju mer skärps sinnena.

Här på badstranden finns en speciell doft. Kanske är det från myren bakom eller kanske är det multnande vass.

Lyssnar till de mjuka vågorna som smeker stranden och hör en hund skälla långt långt bort. Annars är det bara tyst.

Känner solen som värmer det nakna skinnet.

Tänk att ha en alldeles egen strand, att ha en långgrund badstrand där vattnet är hälrigt varmt fortfarande. Att få bada i mitten av september. Inte ens en broms eller mygga stör, bara någon enstaka fjäril och slända far förbi.

Inte har jag gjort mycket nytta den här veckan men jag har i alla fall städad ur en massa gamla telefoner och datagrejor och åkt på sopstationen med dom. Varför spar man på sånt kan man undra. Jag träffade två skolkamrater när jag var ner på Kälarne och det var kul.

Igår gick jag bort till Kinabrors hus för att klippa hans gräsmatta men jag fick inte igång gräsklipparen. Jag vet att jag inte har rätta knycken och jag drog och drog och svor och svor men till slut fick jag ge mig.

Gamla A kom en sväng och när han åkt började jag plocka ur loppisen men lessnade ganska snart.

Det underbara vädret måste man utnyttja så jag tog en promenad och träffade en granne "väst i gålan" och blev bjuden på kaffe och pratstund.

Sedan har jag bara latat mig och badat och solat och legat på magen nere på stranden och läst en bra bok. Nåja jag tog upp potatisen också föresten men det handlade inte om några stora mängder.

När solen står lågt blir det så vacker sken och jag har suttit på förstukvisen och sett solen gått ner.

Sitta barärmad på förstukvisten och dricka kaffe klockan 20 en septemberkväll tror jag inte jag upplevt här i Jämtland förut.

Njutardagar Kraftsamlingsdagar. En oväntad gåva av livet.

Dagens ord: Det finns faktiskt dagar då livet är lätt att leva.

Började gårdagen med fika som vanligt och lyssnade på Radio Jämtland som jag brukar. Det jag hörde gjorde mig rent ut sagt förbannad. Jag är sällan det nu för tiden men nu blixtrade det till.

Barnen i Ragunda har fått längre skoldagar och eftersom en del äter lunch redan vid 11-tiden skulle dom få ett mellanmål på eftermiddagen.

Vad får dom? En fjärdedels banan eller ett halvt äpple! Rent skamligt.

När jag gick i skolan i början på 60-talet hade vi ibland längre dagar. Vi fick limpmackor med pålägg och mjölkchoklad. 

Ingen kan komma och säga att det var bättre tider då. Nej det är inställningen från dom som bestämmer som har ändrats. Förr tänkte man att barn skulle kostas på för dom var framtiden och fick kosta.

Nu är barn och gamla en ekonomisk belastning tycker man och det är dom det ska sparas på och pengarna ska gå till byggen av dyra idrottsarenor och för att höja politikernas löner och förmåner och se till att dom fortsätter att vara rika när dom får pension.

Maskiner och teknik får kosta hur mycket som helst medan den lilla hjälplösa människan helst inte ska finnas. Ses som ett nödvändigt ont. En 4-dels banan. Vilket hån!

Nu till något roligare. Igår var en solig, härlig dag.

Min gamla skolkamrat M kom hit och hon hade med sig lunch och fika och vi satt på altanen bland blommorna och åt lunch och pratade och pratade.

Vi ror ut på sjön för M har längtat efter att få vara på sjön. Sjön glittar i solskenet och solen värmer härligt.

Det är tyst ute på vattnet. Inte ens en fågel hörs. Det enda är någon som spikar på andra sidan sjön. Alla ljud förstärks på vatten.

Vi pratar om bekanta. Vi pratar om barn. Vi pratar om gamla skolminnen och pratet flyter lätt som en flod emellan oss.

Vi går iland på Kinabrors brygga och sitter i solen och dricker kaffe. Tanken slår mig att M fortfarande ser väldigt ung och fin ut men att hennes förr röda hår har blekts till en annan färg. Annars är hon sig precis lik fast åren gått och gått och gått. Tänk så fort tiden går i gott sällskap och vi ser att det gått flera timmar utan att vi märkt det.

När hon åkt gick jag ner på badstranden, lade ut ett badlakan¨på sanden, tog av mig alla kläder och låg och njöt av solen. Tänka sig den här tiden på hösten. Det har nog aldrig hänt förr så vitt jag minns.

Låg där och läste och tänkte att det kanske var sista soldagen. Badade och simmade långt ut på sjön. Vattnet var fortfarande 20 grader så det var hur skönt som helst.

Åkte ner till kyrkogården för att vattna.Utanför muren gick dom fina fåren oc tuggade. Det är sällan men ser några djur nu. Det finns bara får och någon häst i byn.

Landsbygden ska ju bort. Pratet om "hela sverige ska leva" är det genomfalskaste prat som man sprider ut för man gör allt för att vi ska bort genom att dra in skolor, bilmackar och affärer och ställer till ett ekonomiskt omöjligt läge för bönderna att kunna hålla på med sitt jobb.

Ungdomarna ska till stan redan vid 16 års ålder och dom som vill vara kvar får inte ens ha praktik på platser på landsbygden där det är mindre än 5 anställda.

Det måste också vara ett politiskt påhitt för att alla ungdomar ska vara tvungen att ge sig till stan för här är det mest sådana små arbetsgivare.

Tomma står husen, åkrarna slyar igen och kalhyggena växer.

men visst vi ska leva på att det är vackert och att vi har frisk luft (är det inte så).

Nej nu halkade jag in på negativitetens blad igen och negativ får man inte heller vara.

Nåja det har varit en härlig helg. Söndagen var AMV med familj här och jag åt grillat hos dom. AMV och lilla barnbarnet Ronja och jag gick i vattnet och letade små grodbäbisar nere vid ån och samlade träbitar och fina stenar och snäckor.

Idag är det lite mulet men fortfarande varmt och skönt och jag har vissa planer för idag. Samtidigt vet jag att de planer jag tänkt ut sällan blir det jag tänkt utan det blir något annat istället men skit samma. Vi får väl se.

Dagens ord: Njut av blommorna och livet för tids nog kommer frosten och kylan.  

Att följa sina impulser ska man kanske göra oftare för det kan bli så bra så.

Nu har jag varit hemma alldeles för mycket.

Nu har jag umgåtts alldeles för mycket med gubbar. 

Nu är det dags att göra annat.

Igår när jag varit på jobbet en stund for jag till PappersBeda och fikade och vi gick ut och gick med grisnäsan Bob. Vilket härligt väder. Solen riktigt brände på ryggen och vi hade så mycket opratat.

Så handlade jag lite och kände helt plötsligt att jag ville träffa min meditationsvän K och det är klart att jag hann bara tänka tanken så mötte jag henne på vägen.

Bara så där rätt av bestämde vi oss för att äta lunch på hotellet och sedan åkte vi till hennes sommarhus. Jag har aldrig varit dit och det var verkligen en upplevelse.

Så småningom när hon fått ordning ska hon ha loppis på ladugårdsbotten ( varför heter det botten egentligen när det faktiskt är längst uppe på vinden)

Vilken jättehärlig loppis det ska bli och så mycket fina saker som fanns där i huset. Föresten så var det tre hus och gamla och härliga.

Som ni vet så älskar jag att rota i gamla hus och vindar så den här dagen var en riktig fest för mig. Dessutom tillsammans med gulliga kompisen K. 

K är född i den här byn och hon kunde berätta så mycket om vem som bott i husen och resan hem genom den lilla byn gav så mycket. Tack snälla K för en oväntad och genomhärlig dag. En dag att minnas.

Så fortsatt jag med tjejträffarna.

DataFia och jag satt på bänken utanför mitt hus och fikade när dagens enda gubbe dök upp.

DataFia och jag skulle snabbt iväg till Kälarne för ett möte och gubben fick skylla sig själv när han kom så där bara apropå och föresten så är jag GUBBLESS så det kvittade.

Frampå kvällen åkte vi hem och badade bastu och det var så härligt väder ute.

Idag har Sofiepropp och jag varit på marknad uppe på Qul i backen. En marknad med närproducerat och bara bra grejor över lag. Det var mest mat och jag köpte ostkaka. tvål gjord på mjölk , äpplen och grönsaker.

Sofiepropp hittade fina halsband som hon köpte.

Vi pratade med folk och fikade och vädret var så fint och det var så trevligt. Man har nästan glömt så fint det är på Qul i backen. Tänk vilka danser man varit på där genom åren. Synd att det så sällan är något där nu för tiden.

Så iväg till DataFia och vi tog en långpromenad i finvädret.

Två dagar med så gott som enbart kvinnor. Balansen är återtagen. Efter dagar med bara gubb-besök känns det väldigt bra. Oplanerade dagar som det bara blev som det blev och det blev så bra så.

Att umgås med kvinnor och fåglar är min melodi. Då är allt så enkelt Männen är så kravfyllda och......

ger man dom lillfingret tar dom hela handen och har man otur biter dom av den också. Det får alltså bli dagens ord.