Det ska vara lätt att leva har jag som mitt bloggtema men det är inte ofta som livet kan leva upp till det. Ibland kan det dock hända.

Om jag nu inte vore pensionär utan satt och tråkade med jobbet på kontoret skulle jag ha varit urförbannad en sådan här dag och tittat ut genom fönstret och längtat ut. Jo nog minns jag hur det var.

Det hade snöat inatt och varit kallt och snön har till viss del frusit fast på blankisen så att det gick och gå utan att falla om man hade dubbar förstås. Solen sken, takdropp och fågelsång.

Gamle A kom med fika på förmiddagen och Kinabror, han och  jag satt och fikade och tittade ut.

När han åkt så drog vi iväg ut på sjön, Kinabror på fyrhjuling och jag tog sparken och for iväg. Det gnistrade som tusen diamanter på isen.

Kinabror pimplade utanför ön och hunden Jack och jag for på baksidan av ön där det är fina klippor och lä.

Tänk att få sitta där med solen i ögonen och värmen. Det är ett härligt ställe.

Nog är det skönt att vara pensionär och göra precis som man vill. Att inte ta vara på en sådan här fin dag vore ju helt galet. Det har minsann inte varit så många soliga och fina dagar den här vintern.

Frampå eftermiddagen drog jag hem och stekte lite kotletter till middagen och så har den här dagen gått och jag kan inte klaga. Tänk att lite sol kan göra så stor skillnad.

Katten Morris ligger i mitt knä och sover när jag ser på tv och det är väl dags att krypa till kojs.

Imorgon är en annan dag. Det skulle bli snö hörde jag och sotarn ska komma.

På kvällen kommer tjejerna som är i meditationsgruppen och det var väldigt länge sedan nu så det ska bli kul att träffa dom igen.

Det hettar i ansiktet efter att h varit i solen hela dagen. Man är ju inte van solsken nu minsann.

Dagens ord: Frihet att ta vara på de soliga och fina dagarna är minsann en gåva.