Jag önskar mig en enda dag då det lugnt och fint och ingen blåst. Innan det blir frost och snö och hårt i jorden. Det har varit blåsiga veckor nu ett tag, har det inte blåst så har det stormat.Visserligen var det ett par timmar igår kväll som det var lugnt men då var jag på bokcirkel på Håsjögården. 

Nog är det väldigt fint när det inte blåser.

Blåsten förstör allt och jag blir helt energilös och kan inte sova på nätterna. Ligger och lyssnar och inbillar mig att träd ska blåsa ner på huset. Strömavbrott och mörker och otrösamt. Inte kan jag vänja mig heller. Det blir bara värre ju äldre jag blir. Dessutom så kommer det inte en människa hit och hälsar på när det är dåligt väder och det kan gå dagar då jag inte ser en människa. 

Jag har ett projekt på gång. Vi lärde oss på odlarkursen hur man kunde odla utan att behöva gräva. Man lägger tidningspapper och kompost och löv och annat organiskt och allra sist jord. jag har massor med kompost och gammal jord men blåser det så kan allt försvinna så det går inte. Jag behöver en hel dag för att göra det. Få se om moder jord kan åtminstone ställa till en dag här i Fisksjön utan blåst. Jag har nästan gett upp hoppet.

Visserligen har solen lyst men vad hjälper det när det blåser. September har varit en ganska tråkig månad med bara några ljuspunkter. 

Mitt missmodiga jag måste tänka tillbaka och se om det finns något att glädja sig åt.

Jo, en söndag med min gamla jobbarkompis och hennes mamma.

Paltbröd och fläsk med en klasskamrat.

Fredagar med DansBritt och lunch på hotellet.

Lingonskörd och kråkbärsskörd.

Blommor är räddade och inomhus.

Dagens ord: Ibland blir man trött på att vara människa.