I pappas kusins hus bor numera broder B:s bästa vän snickarMagnus med fru.

Ikväll har det varit fest hos dom. Många var vi som vanligt, både gamla halvgamla, ungdomar, barn och tre hundar.

Gott grillat och en underbar tårta till efterrätt. Så roligt att huset såldes till så trevliga människor.

Broder O o Anki och hundarna ska ligga i husvagnen som står här på gården. Det vill säga lilla Vilma ligger kanske hos mig. Hon brukar göra det.

Broder O var i sångtagen ikväll och eftersom kvällen gick fick vi höra fler och fler bitar och broder B tog fram gitarren och det blev ett väldigt musiserande.

Lille gullige Liam är en helt fantastisk unge. Mitt i allt liv somnar han i soffan tillsammans med hunden Vilma. Där ligger dom så lugnt och fint mitt i sång och skrammel.

Nu har jag åkt hem för gudarna ska veta att jag är jättetrött efter den här jobbiga veckan.

Det är höstlikt ute. Kallt och blåsigt och mörkt. Luften har fått en kylig ton. På något sätt känns det som om verkligenheten börjar komma ikapp mig nu.

Min vana trogen har jag skjutit allt ogjort på framtiden och hoppats att det skulle ordna sig ändå genom någon gudomlig försyn och visst. Vissa saker har ju ordnat sig.

Bryggan blev till fast jag hade gett upp hoppet.

Toan funkar så där och kinabror har fixat den droppande kranen i köket men oj så mycket ogjort jag har kvar.

Takstege som ska upp. Ved som ska hem. Bär som ska plockas.

 Bara en sådan sak som tvätthögen. Undrar om det är fler än jag som har det så. Man kan tycka att man kunde lära sig att ta reda på tvätten genast och inte lägga den på hög så den dessutom blir skrynklig och besvärlig att ta reda på. Ändå gör jag det och jag har då inte sett att varken änglar eller tomtar har tagit reda på den så vad väntar jag på? Ibland är man själv sin största gåta.

Jag gillar inte den sidan hos mig. Skjuta upp på framtidensidan. Egentligen vill jag bara göra det som är roligt men vem vill väl inte det föresten men till slut så har man skjutit upp allt tråkigt så man börjar gruva sig.

Just nu är det så. Vart jag än tittar ser jag OGJORT, BORDE, SKULLE och mitt ledord: Det ska vara lätt att leva är svårt att nå fram till. Vill jag? Måstejag? Kan någon annan göra det?  

Nej nu jäklar måste jag komma igång. Lovar mig själv att imorgon ska det bli fart. Plocka bär och städa källare och uträtta en massa saker som ligger på.

Fast innerst inne vet jag att dyker det upp något trevligt så gör jag det istället. Sån är jag. En riktig latfia och nöjeslysten brutta.

Så dagens ord är något jag borde tänkt på innan OGJORT hopat sig

Det är klokt att börja med det svåra medan det ännu är lätt.    

 

Skatan

15 augusti 2009 08:33

Sommarens sista fest. Vad vemodigt det låter. Men ... trots regnet ... har väl sommaren varit fin med alla dina "nära och kära" runtomkring dig. Och ni har så kul alla när ni träffas. Det verkar vara så nära mellan människorna hos dig.
Jag har också den där genen ... skjuta-på-framtiden-genen som retar ihjäl mig för det mesta. Vad mycket smidare och fortare allt skulle gå om man tog tag i saker och ting. Direkt. Jag har såna förutsättningar med jämna mellanrum ... att ta tag i saker direkt ... men på något sätt halkar jag tillbaka ... och skjuter upp.
Nästa sommar, du Skogsnuvan, dåååå du ...
Kramar!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

mimio

15 augusti 2009 09:49

Klart man skjuter på det trista om man har bättre alternativ.
Man är ju njutningslysten för jämnan! (o:
Lille Liam, sovandes mitt i festen, så tryggt o skönt han har det mitt bland alla er! Bättre kan man inte ha, när man e liten.
Kram
m

http://mimio.blogg.se

 

zaq

16 augusti 2009 13:58

Det allra tråkigaste är att hur man än donar på, så finns det alltid något O...
Och att skjuta på dem är ännu en likhet oss emellan, åsså dessa järn man lägger på elden, en hel bröt!
Ha så gott!

http://zaq.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  När jag tittar ut och ser hur det snöat inatt blev jag först förbannad men sedan tänkte jag att det här är väl den snö som ska ta bort den gamla snön kanske.  Jag väntar ju på att Sonen och hans Fjälla ska komma. Dom åker från Skåne idag men l...

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...