Nu stundar hårda och halkiga tider.

Det finns en del som försöker få mig att gilla snö. Det blir ljusare påstår dom, men det har då jag inte märkt. Visst. snön reflekterar ljus men något ljus att reflektera finns för närvarande inte i paradiset Fisksjön.

Så vaknar man då en torsdag i November. Katten Oskar tittar ut genom dörren, ger mig en förorättad blick som om jag kunde hjälpa att snön har vräkt ner. 

Bilen är vit av snö. Har man motorvärmarn på så förvandlas bilen till ett ispansar och dörrarna går inte att öppna.

Som tur är har jag inte gjort det, satt i motorvärmarn alltså. Men, men när jag öppnar bildörren för att hämta borsten rasar snön in på förarsätet och ner i skorna.

Vantarna blir blöta när jag sopar och när jag väl kommer igång immar rutorna igen. Vindrutetorkarna har frusit fast.

Inte ser man halkfläckarna under snön heller. Som grädde på moset (jag känner mig som moset) så händer det.....

en älgko med kalv kommer utrusande framför bilen i halaste backen av alla. Jag bromsar, kon bromsar. Jag glider mot kon och är så nära när jag får stopp så jag möter hennes skräckslagna blick. Ja, ska jag vara ärlig så är nog min blick lika skräckslagen. Så står vi då där i några ögonblick och glor på varandra med dunkande hjärtan. Att vi skulle mötas på dette viset. Puuu

En väg är avstängd så det är ännu fler lastbilar på landsvägen som drar upp snö och skrämmer skiten ur mig som redan lider av lastbilsfobi.

Snö i skorna, dags att ta fram stövlarna tydligen.

När jag ska hämta ved är det bara pannlampa som gäller. Inte går det att köra med skottkärra och sparkföre är det inte ännu så det blir att bära och bära och bära. Under snön i backen ner mot vedboden är det bitvis glashalt och risken att ramla på ändan är stor.

Så kom inte och prata med mig om att snö är härligt!!! Ett förbannat svinkallt helvete är det och inte alls något romantiskt waltdisney...julfilms..och julkortsskrimrade gliller tjosan.

Har aldrig förstått varför snö framställs som härligt i filmer och på bilder. Vet dom inte att det är kallt och blött.?Jag bara undrar.

Jävla gnällkärring och negativa människa tänker ni nog. Då ska jag bara tala om att jag säger som det är. Att gilla läget kommer jag inte att göra. Jag fåååååår vara hur förbannad jag vill på snön. Det är väl ett fritt land (man påstår ju så ibland) fast faaan trot.

Visst kan jag väl få skylla mig själv som bor här kan man ju tycka, men jag får banne mig hata snön i alla fall precis lika mycket som jag älskar sommaren.

Dagens tanke och fundering kan bli den här.

Snöflingor är som människor. En enda kan vara både intressant och vacker att upptäcka och titta närmare på men när det ramlar miljotal över en blir man lätt en aning irriterad.