Nu är livet som ett vackert band av skimrande pärlor, en för var dag. Sista två dagarna har varit speciellt stora och skimrande pärlor.

Dagarna på sjön. Jag hade glömt att vattnet kunde vara så lugnt. Att tystnaden kunde vara så rofylld. Att luften kunde vara så klar och härlig att andas.

Visst. Små missöden händer ju då och då och nu vill jag inte höra att ni som känner mig säger att jag börjar bli lika tankspridd som min pappa bara för att.......

Det var så att jag bestämde mig för att ta en lat dag nere vid sjön, bara fixa lite småsaker som att klistra ihop en grej på båtmotorn och ta ur bastuaskan.

Så ligga på röda sidentäcket och läsa förstås.

En tub kontaktlim och en tub solcreme. Torr om benen. Lika bra att smörja in sig med den gamla solcremen. Den blir ändå för gammal till nästa år.

Boken jag läser är lite spännande.

Smörjer in ena benet med den gulaktiga cremen men upptäcker att det luktar konstigt. Faan det var kontaktlimmet.

Ja ja, jag har tagit fel men medge att dom är rätt lika.

Ja ja, jag ser att det är en varningsgrej på den ena. Nu ja.

Kan bara meddela att jag har inte mycket hår på benen i vanliga fall men nu har jag garanterat dragit ut hårstråna på ena benet med rötter och allt och konstigt så blekt benet blev.

Jag har ialla fall inte försökt laga båtmotorn med solcreme så det så!!!!  

Nu har jag i alla fall lagat båtmotorn och ska ta itu med att klyva lite tändved till bastun. Nja, det gick inget vidare det heller. Det enda som sprack var huggkubben men för all del det blir mycket ved av den.

Så kommer lekkamraten. Han har lämnat frun på svenskutbildningen och har naturligtvis tråkigt arbetslös som han är.

Stockholmskarin ringer och har något fel på bilen och vi åkter dit och får igång den.

Sedan rymmer vi ut på sjön och det är en magisk dag. Vi puttrar sakta iväg väst i sjön. Det är 5 km men elmotorn går fint om än väldigt sakta men vem har bråttom.

Himlen har de sötaste vita bulliga sommarmoln och solen är varm. Jag har fått ta fram bikinin igen och det är så varmt att det räcker med den.

Fisket är inte så bra men några abborrar till Oskar drar vi upp. Jag giller inte att fiska men lekkamraten fiskar fast han sällan får något.

Kaffe och fika och lite korv ska man ha med sig så man kan ha lite mysigt.

På hemvägen visslar Lekkamraten för mig. Gamla iranska folkvisor. En var så vacker. Den smalt ihop med himlen och vattnet och var rent medial. Han berättar att den handlar egentligen om politik men är förklädd till en kärlekssång.

Den handlar om en trött liten fisk som är instängd i en smutsig liten damm och längtar till det blå och fria havet.

Bad mig sjunga något men jag kom bara på "Jag lindar av olvon en midssommarkrans" och Torparvisan. Kan massor med visor men när någon ber en sjunga kommer man inte på någonting. Så är det.

Jag kan inte säga att jag är ensam om dagarna. Det dyker alltid upp någon eller så är jag bortbjuden till någon.

Lite motion blev det också. Cykla ner till DataFia och vi tog en promenad och sedan följde hon med mig hem. Maken kom och hämtade och vi tog en kopp kaffe frampå nattkröken.

 Så livet rullar på. Så dagens äventyr har inte börjat ännu men jag är säker på att något spännande, tokigt eller underbart kommer att hända.

Det känns liksom i luften även om det är lite mer mulet idag.

Dagens ord: Kom ihåg att du är perfekt som du är Var stolt.