Som jag berättat förut är jag varken rädd för björnar eller vargar eller andra vilda djur för jag är rätt övertygad om att människorna är dom farliga här i världen.

Ibland tänker man fel. Efter att ha tillbringat en förmiddag på jobbet och med att äta paltbröd och fläsk på hotellet åkte jag hem och tänkte att en sådan underbar fin höstdag måste man utnyttja.

Inga bilar hade åkt på vägen, inga hundar har jag hört skälla i skogen.

Jag började med att gå väst i gårdarna på vägen för att se om jag såg till några människor eller bilar. Gjorde bedömningen att ingen jakt var på gång och därför gick jag ner mot sjön och fortsatt hemöver efter sjöstranden.

Rätt var det var small ett skott alldeles i närheten av mig och hjärtat började klappa hårt. Kastade mig ner bakom en stor tall och strax efter kom 2 skott till. Vet ju att ingen ser mig där i skogen och jag vet ju inte åt vilket håll man skjuter heller så jag blev sittande där med klappande hjärta rätt länge. Inte för att jag mådde dåligt där i sjökanten med solen gassande men....... är det fördigskjutet eller kommer fler skott.

Så småningom gick jag hem i alla fall, försiktigt smygande efter sjökanten. Förlupna kulor kan ju råka ta fel. Flera blir ju skjutna varje älgjakt.

Det är sällan jag får hjärtklappning och känner mig rädd men nu var jag lite skakad och som jag sa förut. Det är människorna som är farliga inte djuren.

När jag kom hem så fick jag besök av Gamle Anders. Han kommer alltid en gång i veckan för att få lite fika.

Ni ska inte tro att det var slut med överraskningar minsann. PappersBeda med dotter och grisnäsan Bob skulle komma och ligga över och när hon öppnar dörren kommer det infarande inte hennes hund utan en annan vilt främmande hund.

Har ni sett en riktigt stor fin jämthundshanne någon gång. Nästan lika stor som en varg och väldigt varglika men svansen hänger inte utan har en fin glad knorr.

Den stora fina främmande hunden hoppar upp i soffan och lägger sitt stora huvud på mig och somnar så gott i min famn.

Då är det dags att ringa runt till jägare och se om någon saknar honom och efter en halvtimme eller så kommer man och hämtar honom. Vilken tur att katten Oskar inte var inomhus.

Ja så kommer det ett par kompisar till och kvällen går med lite vin och ostar och frukt. Jag behövde nog ett glas vin för jag var fortfarande lite darrig efter dagens äventyr.

Nu har PappersBeda och dottern åkt till Stockholm och jag är ensam hemma med grisnäsan Bob. Katten Oskar har gömt sig på övervåningen för han hatar grisnäsan Bob.

Ute är det varmt och skönt om än lite molnigt. Jag skulle gärna tagit en skogspromenad med Bob men vet inte om jag vågar. Jag kan inte förstå att det ska behöva skjutas hela jävla hösten. Det känns inte som om man vill gå i skogen när man inte kan vara säker för jägarna. Inte för att jag tror att dom skulle skjuta av dumhet men en kula kan faktiskt komma fel eller studsa och är det något jag inte vill så är det att bli skjuten eller omkomma i någon bilolycka.

Nu har PappersBeda vävt klar första pläden så nu är det min tur att väva men jag vet inte om jag har lust till det idag. Vi får se.

Dagens ord: Bättre en jakthund i soffan än en jägare i skogen.