Mycket underligt har jag varit med om och jag ska berätta en historia för er som ni aldrig har hört.

För många många år sedan när jag var en ung flicka fick jag en läkesten som tomten i Kolbjännsjön hade ägt och gett bort till den gamla spåkvinnan som bodde där.

Hon berättade för mig om den lilla tomten som bodde på ladugårdsvinden. Han var gammaltomte och hade ingen familj. Han var stundtals lite sur och vresig och hon var lite rädd för honom.

Hon gav mig läkestenen .

Jag lade ner den i en låda och stoppade in den i "Brakskitarna Dal"

Det märkliga med den stenen var att den alltid var lite varm även om den legat i en kall låda länge länge.

Där i lådan bodde stenen i många år och jag hade glömt bort den alldeles. Det var lite synd för ifjol när jag hade harpest hade jag verkligen behövt en läkesten.

Så var det dags för meditationsafton med alla kvinnor. Vi var 8 stycken till en början men nu har vi blivit 9. Vi har trevlig kvällar och en av kvinnorna kan mycket om tomtar och vättar och då kom jag på att vi skulle känna på läkestenen. Den kom fram och genast fick hon meddelande och kontakt med tomten.

Han heter Niklas Storefar och tycker inte alls om att vara instängd i en låda uppe i "brakskitarnas dal".

Så nu har jag släppt ut honom och inte vet jag om han fick något psykbryt eller blev som en kalv på grönbete för natten efter sov varken katten Oskar eller jag ett enda dugg. Det hjälpte inte ens med att lägga sig på soffan framför tvn. Dåååå brukar man ju somna.

Inatt har jag sovit och hade jag inte gjort det så hade jag nog stängt in honom i lådan igen. Han känns ganska grinig men det ger sig väl så småningom. Hoppas att han hjälper mig istället.

Nu vet jag att ni tänker att jag inte är riktigt klok och det får ni väl tro för ibland undrar jag själv men....

vi går över till något annat.

Som ni ser så har drömmen om skridskois gått åt fander. Som lök på laxen började det falla någon sorts blötsnö inatt som gjorde att isen blev vit och ogenomskinlig och ännu skrövligare. Skit men inte alla drömmar blir verklighet. Det är då ett som är säkert. men.....kära vänner..... sluta inte drömma. Utan drömmar blir livet trist.

Idag har DansBritt och jag varit på julmarknad. Skulle inte handla någonting men det finns en loppis där och då hittade jag några gamla julgranskulor (jag som har alldeles för många förut) och då kunde jag ju inte hejda mig men det var väl billigt för dom kostade bara 5 kronor.

Vi åt tunnbrödstut med skinka i som var så jättegott och så trfade jag en bekant jag inte sett på säkert 20 år och vi satt en lång stund och pratade om hur det var på den tiden vi var barn och levde rövare i By och hur det blivit nu. Inga människor kvar längre. Landsbygden i inre norrland är en sorgligt öde plats och bara dom allra tjurigaste finns kvar. Såna som jag alltså.

Nu ska jag laga mer mat för snart kommer några vänner på middag. Ha en fin helg och kom ihåg

Dagens ord: Det finns mer mellan himmel och jord än vad vi förstår och inte ens ska försöka förstå.