Jo pytt skit i pannkakan. Ingen snö på 10 år har det varit på Island och för en snöhatare som jag kändes det trösterik men annat fick vi se.

PappersBeda och jag började vår resa med några tråkiga timmar på tåget och på Arlanda började vi känna lite spänning och förväntan inför resan till Island.

Redan när flyget började komma in över ön såg vi att det var svagt pudrat med snö och när vi landat och satt oss i bussen för att åka till Blå Lagunen snöade det för fullt. Bussen kanade omkring i blötsnön och jag var dörädd.

Blå lagunen var något obeskrivbart. Hett salt konstigt mjölkigt vatten som man flöt som en kork i medan dimman flöt omkring som moln omkring oss. Snön föll ner i håret men resten av kroppen var i varmt skönt vatten. Vi vågade oss inte så långt bort för vi såg ingenting men vi hittade en plats när man smetade in sig med lera som skulle göra en ungdomlig och fin. Efter några timmar skulle vi tillbaka till Reikavik och få vårt hotellrum.

För det första ska jag berätta om det jag inte hade en aning om.

Vi trodde att Reikavik var en rätt liten stad men den var rätt stor och det var en väldig trafik alla tider. Bilar överallt även ute på landet. Staden var vacker med söta fina små hus och vi bodde mitt i det gamla fina området.

Det mest påfallande så där på en gång var att det var både gammalt och modernt samtidigt. Alla pratade engelska så det var inget problem med språket. Överallt betalde man med kort så det var också väldigt smidigt. Alla vi träffade var så otroligt trevliga och snygga också.

Vi somnade ovaggade den kvällen i sköna härliga sängar.

Andra dagen skulle vi upp tidigt för bussen som skulle ta oss till Gyllene cirkeln gick klockan halv 9 redan.

Jag satt där i bussen och var dörädd även om vi hade en äldre förare som körde ganska försiktigt i blötsnön.

Vi såg inte så mycket mer än vitt vitt vitt men jag förstår att det hade varit oändligt märkligt och fint om inte den förbannade snön hade kommit precis när vi kom dit.

Det här är ett av dom större vattenfallen som hette Gullfoss (Guldforsen) och omkring där var det isande kallt i fukten.

På vägen såg vi massor av islandshäster. Det fanns tusentals. Den största ägaren hade 600 stycken. Dom är så otroligt vackra, ser ut att vara urtypen av häst, knubbig, långhårig och har olika färger.

Så kom vi till det mest fantastiska. gejsrarna bla den fina Strokkur som sprutar sina heta kaskader var 5-te minut. Först ser man hur det börjar bubbla och jäsa och så pang.

Tyvärr så vände jag kameran för att få med hela och det gick inte att vända bilden tillbaka men ni kanske kan få lite av känslan ändå när den sprutade upp. Vi gick omkring bland mindre hål där leran bubblade som om man kokade knäck och överallt rök det. Häftigt.

PappersBeda och jag åt lunchbuffe på restauranten utanför geiserområdet. Samma där, vi möttes av en leende ung flicka som berättade för oss om maten och var såååå trevlig.

Inuti var det så ombonad och hemtrevligt och man kände verkligen värmen inte bara från den varma bubblande underjorden utan också från människorna och huset. Det var en väldigt speciel atmosfär och på det hotellet skulle jag väldigt gärna bo.

Ja  så for vi till en nationalpark och där befann vi oss där kontinentalplattorna möttes. Där blider bitarna isär hela tiden och det var en jättespricka och på ena sidan hade marken sjunkit ner, det var vattenflyllda sprickor överallt.

Det verkar inte oroa så mycket. När vi frågade om jordbävning och sådant fick man svaret att dom byggde så ordentliga hus. Konstigt nog verkar man ganska obekymrade både för vulkanutbrott, jordbävningar och penningkrisen som varit dom sista åren. Ett mycket speciellt folk kan jag tycka. En del av kvinnorna såg ut som huldror och deras vackra kläder ska vi inte ens prata om.

På kvällen när vi kommit tillbaka till staden gick vi ut för att äta och fira PappersBedas födelsedag.

Vår plan för lördagen vara att gå lite i affärer och sedan åka ut till Blå Lagunen men vad vi inte visste var att det var så mycket fint i affärerna och så mycket att se inne i stan så vi hann inte med.

Vi är inga sådana som gillar att handla men jag har aldrig sett så mycket som jag velat ha och jag har aldrig velat ha så mycket och så fina saker och kläder.

Fanastiskt vackra islandströjor i olika modeller och sorter, stickade mössor och vantar, tovade saker av ull, allt från  kläder till småprylar. Tyvärr var allting lika dyrt som här i Sverige så jag fick nöja mig med en häftig hårsnodd och en liten tovad ängel att hänga i julgranen, men o vad jag hade velat ha en sådan tröja eller en mössa men som ni vet pengar är inte det jag har precis.

Vi snurrade runt i staden, fikade på ett cafe, åkte hiss upp i den stora kyrkan.

Just då kom solen fram en liten stund och vi kunde fotografera staden från ovan eller åtminstone en liten bit av den.

Vi vilade en stund och sedan skulle vi gå på fiskbuffe i huset intill.

Det visade sig att just den kvällen var det julbord och dignande bord med inte bara fisk utan allt möjligt gott, bla annat åt vi valkött och det smakade inte som fisk utan som kött.

Allmänt sett åt vi så vi var som fotbollar när vi gick därifrån och var tvugna att ta en kvällspromenad. Det var lugnt och fin på gatorna, inga skränade fullhundar, bara vanliga trevliga människor som var ute.

Tyvärr  så var vi där för få dagar för att hinna uppleva så mycket. Det blev bara liksom en glimt. Trots det gräsliga vädret så var det en märklig och positiv upplevelse. De trevliga människorna, den goda maten och de märkliga platserna.

Gårdagen var ju naturligtvis en pina. Jag har ingenting emot att åka flyg men att köa på flygplatser, bli stoppat och undersökt i säkerhetskontroller och vänta och vänta och trängas på flyget och inte ha plats för benen.

Så tågresan hemöver där det också var trångt.

När vi kom till Bräcke hade naturligtvis snön vräkt ner och vi hade ju några mil i bil. Trot om det var skönt att komma hem och få sträcka ut sig och känna att man hade plats att röra sig.

Idag stormar det så det går inte att gå ut men jag har ju en del att göra inne.

Dagens ord: Borta bra men hemma bäst.