Det finns små ljuvliga ställen lite överallt runt min fina sjö.

En vik med glasklarat vatten så man ser bottnen långt långt ut.. Där finns de mest vackra och skimrande stenar man någonsin sett och fina träbitar slipade av den gyllengula sanden. Om det växte palmer skulle man tro att man var i en fin vik på söderhavet, det är faktiskt sant.

I förrgår var SnickarMagnus med frus sista dag i Jämtland innan man åkte tillbaka till Skåne.

KinaBror och jag bestämde att vi skulle ta dom med på en utflykt till den här öde och vackra stranden. Det behövs båt för att komma dit så man får garanterat vara ensam där (vilket man utnyttjat på olika sätt genom tiderna).

Vi badade i det ljumma vattnet, fikade letade stenar och träbitar och tiden bara for iväg.

Bortom sandstranden är det stora stenar efter strandkanten. Som barn var det ett nöje att hoppa där och finna bästa vägen och de bästa stenarna att hoppa på.

Nu när man är rädd för sina gamla ben kliver man försiktigt men om man inte tänker kommer fötterna fortfarande ihåg de bästa vägarna att gå. Konstigt.

Killarna åkte ut en sväng och SnickarMagnus fick sommarens största gädda.

  När vi kom hem kom broder O, sambon och hundarna för att ta ett bad och så var dagen över.

Igår jobbade jag en stund och sedan följde min jobbkompis med hem för att ta ett lunchbad. Låter det inte skönt att åka och bada på lunchen så säg?

Kinabror slår vass och jag plockar upp vassen och forstätter plocka sten.

Sedan kom ovädret och åskan och jag kurar i strandstugan med en bok.

men....lagomt till kvällen och dansdags skiner solen igen och DansBritt hämtar oss för en danskväll i Hällesjö.

Trevlig kväll och vi hade roligt även om det blev ett abrupt slut när strömmen försvann och det var 20 minuter kvar av kvällen.

Det är mörkt nu på kvällarna.

Augusti är verkligen här.

  Tistlarna blommar på ängen och sprider en sötaktig god doft över hela trädgården. Visserligen ogräs men vackra ändå.

Idag har det regnat och åskat från och till men min jobbkompis och jag hann ta ett lunchbad innan åskan kom för nära.

DataFia kom för att tvätta mattor och KinaBror och DataFias man kom också ner och vi satt på altanen till strandstugan och såg ¨åskvädret komma närmare och närmare.

Jag spelade på min magiska trumma och den den ekande fint till åskans bakgrudsbrum.

När alla hade gått blev jag kvar i strandstugan och snart kom nästa gäst och vi blev sittande rätt länge i lilla strandstugan i väntan på bättre väder.

Vad gör det när man sitter torrt och varmt i ett mysigt litet hus.

  Vallmon blommar nu för fullt med sina röda vackra blommor och nätterna är fortfarande varma och milda som smekningar.

Nu är det kväll och det ser regnigt och lite mulet ut och det blir nog en innekväll.

Nu är det bara KinaBror kvar av alla i mitt stora härliga gäng och det känns lite vemodigt men än finns det mycket härligt att göra.

Det här har nog varit den härligaste veckan på många år. Jag känner mig helt i harmoni med jorden där jag simmar, går barfota, slipper ha mycket kläder och kan andas en härlig doftande luft. Skit samma om det regnar. Det är varmt och inte ens myggor och bromsar plågar mig.

Dagens ord: Gräset är grönt där man är om man bara vattnar det.