Kristina på bloggen undrar över min gyckelblomster. Den är av gammalt datum och en sådan blomma som man får en liten bit av och som växer och breder ut sig och man kan ha den inne och ute och den blommar hela sommaren. En tålig härlig blomma som jag inte vet om den är satt av frö till en början.

Den kallas här för "potta full". En bloggkompis har namnet Törstige Fredrik eller Stolte Henrik. Här kan man tala om att kärt barn har många namn.

Namn, har ni tänkt på vad namn får en att minnas och kännas.

Vårens fåglar som kommer undan för undan. Strandolle som igår kom ner till min strand och for omkring huvudet på mig och pep. Tror att det verkliga namnet är Strandpipare men som sagt Här heter den StrandOlle.

 Ringärlan som trippar så fint omkring heter väl egentligen Sädesärla men inte här.

Nå nu går vi tillbaka till ordningen.

 Dagarna har varit regniga och grå mest hela veckan utom igår.

Onsdagen satt jag med vägföreningspapper hela dagen och skrev och fyllde i blanketter och våndades. Nu har man kommit av sig med skrivandet och jag retar mig alltid på att det ska vara så mycket fjask och fån. Inte undra på att ungdomar inte vill vara med i föreningar. Förstår det sååå väl.

Frampå kvällen kom meditationstjejerna. På tal om ingenting så drack vi björksavsdricka och skrattade och hade kul som vanligt. Meditations låter högtidligt och allvarsamt men hos oss är det inte så. Det är lustfullt och härligt och glatt.

Så igår kom en sån där dag man längtat till. Ganska varmt och solen tittade fram och värmde gott.

Jag tog en vandring väst i byn och såg att "gullpudran" började blomma i dikena, hörde hur råbocken vrålade åt mig för jag kom för nära, såg hela flockar med pilfinkar och bofinkar som landade på gubbflon.

Så ringde gamla A och sa att han skulle komma. Vi satt på verandan och åt mackor och drack kaffe och kunde faktiskt ta av oss vinterjackorna och sitta med bara ärmar en stund.

Sedan tog jag min trumma och gick ner till sjön. Där var det högvatten nu, så högt som det kommer kan jag tro.

Så jag längtat efter att få sitta på bryggan och lyssna till sjöfåglarna, fiskmåsen, lommen och strandolle. Kniporna som drog över sjön med visslande vingar och min trumma som slog takten till naturens orkester. Den smälter in bra och ekot går ut över sjön nu när inte blåsten hugger i.

Fram på kvällen kom broder O en sväng och så tog den fina dagen slut.

Idag är det grått, regnigt och mulet igen och mina planer på att sätta ner mina pelargonen och inneblommor i växthuset lade jag på is. Dom får vara inne i stugvärmen ett tag till.

Boganvillan ser ju ut att må bra inomhus och blomman för dagen växer så det knakar.

Har just haft besök av vägbasen och druckit lite kaffe.

Nu ska jag ta och tvätta håret och fixa lite med mig själv för imorgon bär det iväg på årets första dans.

Det känns både roligt och lite gruvsamt.

 Ett är äldre.

Ett år fulare.

 Ett år mindre attraktiv.

Varje vår tänker jag samma. Blir det iår jag får sitta som panelhöna eller får jag dansa en sommar till? Det är bara att hoppas på det bästa. Männen blir ju också äldre men dom har inte förmågan att inse det i de flesta fall.

Ja ja skit samma. Vi får väl se. Det är i vilket fall kul att träffa dansgänget igen, fika i bilen och ha roligt tillsammans.

Dagens ord: Över alltihopa lyser moder sol. även om hon gömt sig bakom molnen.