Efter veckor av kyla,storm,regn och till och med snö måste man helt enkelt rymma från alltihop och dra iväg.

Skåne, sonen, bröder o brorsbarn och andra vänner. Nu kommer jag.

Klart att det var både regnigt och kallt även där men det var i alla fall GRÖNT

Jag älskar bokskogen. Ingenting är så grönt och skirt, som flor och spetsar och genomlyst grönska.Sonen bor alldeles intill Pålsjö skog där man kan gå ända till Sofiero i den mest skimrande skog.

Jag älskar rapsfälten. Ingenting, inte ens solen kan lysa så gult.

Det var en väldigt kort tid vi har där, bara tre dagar men vi hann ändå en hel del kan jag tycka.

Jag hann träffa sonen förstås, och mina bröder med familj och brorsbarn.

En kväll åkte sonen och jag och hälsade på min gamla svägerska som jag inte träffat på 18 år. Hon och hennes familja, hästar, höns och tama ekorrar bodde i snappebygden uppe i skogarna. Nog för att jag bor öde till men det här var nog ett snäpp värre. Den krokigaste backigaste och smala väg jag någonsin sett i en hel mil in i ödemarken. Man tror liksom inte att det finns sånt i Skåne men asfalterad var den lilla vägen. Roligt att ses efter så lång tid och jättegod mat fick vi.

Vi hann med Kullen, vi hann med Sofiero, Ale Stenar och Österlen och att vara ute på kvällarna och äta gott.

På tal om att äta gott.

Tänk vilken lycka att kliva upp på morgonen och traska iväg ett kvarter och köpa bröd från bageri, doftande nybakat bröd. DET ni kallar jag LYX.

Tänk vilken lycka att köpa nyrökt makrill eller sik. Gå in i en fiskaffär och se fisken ligga där nyfångand (inga djupfrysta klumpar här inte)

En dag satt vi ute och åt den godaste plattfisk jag någonsin smakat.

En kväll var vi på ett mysigt ställe och åt tapas, massa smårätter som alla smakade jättegott.

Gamla mamma följde till och med ut på en pub även om jag inte dricker. Numera kan man ju gå ut överallt utan att behöva gå ut och sitta och dra efter andan på trappan.

Förr innan rökförbudet kom kunde jag inte ens gå in på ett sådant ställe och jag minns med fasa mina kvällar på kalla trappor när alla rökt inomhus och min allergi slagit till. Nu känns det så skönt (ursäkta rökare, Jag vet att ni känner er förföljda).  Verkar nog som om folk går på puben i alla fall och tänk så mycket pengar man sparar när man inte sitter en hel kväll med cigaretten i mun.

Nåväl

Jag älskar rododendrondalen på Sofiero även om det var lite tidigt för alla blommor hade inte slagit ut.

Otaliga sorter finns att njuta av.

Den här aprikosa är en av mina favoriter.

Även jag har vissa mål i livet. Ett har varit att en gång få uppleva Ale Stenar och trakten runt där.

Med broder B som guide drog vi iväg mot Ystad och Ale Stenar.

Å, redan när vi kom dit såg jag det annorlunda ljuset som finns på Österlen. Int kan jag beskriva det. Det finns bara där som ett skimmer i luften.

Där låg dom stenarna. Jag gick runt och kände på alla, funderade och kände efter.

Vad gör att människor bygger en sådan här grej högt upp på en backe ut mot havet. Ett mysterium. Läste en sak jag inte hört förut på ett plakat.

Man hade hittat en uggla av bärnsten här. Bärnsten finns det ju mycket. Skulle velat se den ugglan? Är den på museum?

Utsikten ut över havet var jättefin och sonen och jag satt en stund på kanten och såg vågorna fräsa mot land.

Jag älskar havet, åtminstone när det inte stormar.

Simrishamn, Kivik och Brösarps Backar. Äppelträden hade inte hunnit slå ut men så vacker det är och som sagt ljuset.

Så var det dags att skiljas åt. Sonen och bröderna drog tillbaka till Helsingborg och vi for norröver upp till Jämtland igen.

Ju längre upp ju regnigare. När man började komma ovanför Gävle började  det som är så trist. Nerlagda bilmacker, nerlagda affärer, rasade lador och halvrasade hus, kalhyggen och rent allmänt en del av sverige som håller på att dö.

Vägen mellan Sundsvall och Hammarstrand var den första som var jättedålig, full med hålor och skador.

Inte ens häggen hade slagit ut och vi hörde att det regnat hela veckan vi varit borta.

Fisksjövägen var lersmet och gropar och träd som ramlat ner och låg på telefonledningen. Björkarna hade inte ens slagit ut och tji grönt gräs här.

Hörde av sonen att precis när vi åkt blev det sommar och varmt och skönt där nere.

Var lika när jag var till Island. Ingen snö på 10 år men när jag kom blev det.

Jag börjar tro att jag har ett helt moln med styggväder omkring mig som följer mig vart jag går. Låter fint det va?

Oväderskärringen är ute på vift,se upp?

Nu ska jag vara hemma så ni som bor där ni kan njuta. Njut av att kunna äta färskt nybakat bröd och köpa färsk fin fisk och njuta av värmen. Jag missunnar er inte (jo kanske lite om jag ska vara ärlig)

Katten Oskar var glad att jag kom hem i alla fall. Jag börjar med att bära ut blommor till växthus innan regnet kommer.

Dagens ord Det man har uppskattar man inte så ni som kan köpa färskt bröd och nyfångad fisk. Njut av det.