Nog brukar det vimla av småtomtar här när det börjar närma sig jul men inte. Undrar vart dom tagit vägen. Är det möjligen så att dom har jättemycket att göra i tomteverkstaden så dom hinner med att fixa till alla barn som med förväntan väntar på julen. Inte vet jag men man ska ju inte veta allt här i livet.

Kanske är jag för gammal nu för att känna förväntan inför julen. Men......jag har i alla fall skrivit julkort till nära och kära. Sitta i några timmar vid köksbordet, lyssna till julmusik och tända tredje adventsljuset och inte bara skicka julkort utan också skicka varma tankar till dom som får mina kort. Det tar på krafterna. TuppOla och SofiePropp kom en sväng och Sofie gjorde mig sällskap vid köksbordet.

Det är kallt nu, fy sjutton  18 grader just nu men nu väntar man bistra tider.

Ont i alla leder får man. Utanför vimlar det av hungriga domherrar. Nu måste man elda men det känns inte som något stort bekymmer för det sköter Mannen om så jag slipper det och det är skönt.

I natt har jag sovit dåligt för månen är snart full. Jag klev upp mitt i natten och läste lite grann och somnade inte förrän framåt morgonsidan.

Katten Morris är påverkad av kylan också och troligen av månskenet. Han sover hela dagarna och på nätterna är han som galen. Han hoppar upp och ner i sängen och klöser efter fötter. Alldeles vild är han.

På tal om vild.

Fick ett härligt kort av en väninna härom dagen. Ibland kan dom vara för roliga dom här väninnorna!

När man är pensionär så blir man liksom lite förvirrade rätt som det är. Jag ska inte prata för någon än mig själv men idag har det inte varit världens bästa dag. Det var meningen att vi skulle hinna med en massa men egentligen så blev det inte mycket gjort.

Motorvärmare i bilarna för att dom skulle bli lite varma. Åkte till Hammarstrand för att uträtta lite ärenden. Fikade på Hörnet och åkte hem. Glömde att lämna julkorten. Dom låg kvar i knät när jag kom hem. Glömde min handväska på Hörnet och nu var man i alla fall glad att man bor på landet och inte i någon tjuvaktig stad. Dom ringde ganska omgående för att meddela att väskan var där.  Så var det bara att köra tillbaka en gång till.

Jag har ju haft grötkokning på Håsjögården och skulle lämna tillbaka kastrullen som jag tog med hem och det var i sig själv en enkel sak kunde man tänka.  Nej då portlåset funkade inte fast jag försökte och försökte. Till sist kom Professorn som bor i huset bredvid och försökte hjälpa till. Ringde till och med för att få råd men det hjälpte inte. Fick ta med kastrullen hem igen.

Ja så hade då dagen gått och det var bara att inse att det bara var tid att göra middag. Det där som det sägs om pensionärer är banne mig sant. Man hinner inte just någonting och man blir fläng i huvudet av det minsta åtminstone blir det så för mig. 

Nog är det så att när man inte hinner gå ut på dagen så får man ta en promenad i månljuset på kvällen.

Attans vad kallt det var när vi gick bort till Kinabrors postlåda för att hämta hans post.

Det var skönt att komma hem och se att det lyste i fönstren och att det var varmt och skönt när det brann i båda spisarna. Nåja imorgon är det Lucia. Min plan är i alla fall att lussa så gott jag nu kan. Vi får se hur det blir.

Dagens ord: Hinner man inte gå ut när solen skiner får man gå i månskenet istället.