All snö får mig att få ont i ryggen och frysa, all energi är borta och utmattad sitter jag i soffan och glor.

Högar av snö som ska bort. Kanter som är så höga så man vet inte vart man ska göra av snön.

Livet känns som ett svart hål. Allt jag skulle göra som inte blir av. Julen skulle ut, balkongen och förstukvisttaket skulle skottas. Väthustaket skulle också skottas. Ved skulle in. Golven är fulla med skräp och här sitter jag som en stor frusen klump och ingenting händer.

Men då kära vänner......är det dags att ta till stora trösten.

Tröstsmultron som jag haft i frysen sedan i somras. Jag anade redan då att vvintern skulle ta hårt på mig och då behövs något som muntrar upp.  Smaken på tungan, minnen från sommaren och från somrar långt tillbaka. När jag var liten stinta gick jag till Städesbacken genom skogen. Vid skogsbrynet slog smultrondoften emot mig. Rött av smultron och vid ängskanterna var det massor av goda smultron. Jag åt och åt och trädde på strå för att ta hem till framor som inte orkade gå så långt. Så jag minns fåglarna kvitter, myggens bett och surrande och sötman av bären och solen som värmede. Sakta, sakta blev mitt humör lite bättre.

Lite ljuspunkter fanns det i alla fall. Broder B fyllde år. Alla syskon samlades hos honom i hans hus . 

Alla tre hundar var också med och Broder B hade gjort danska smörrebröd med massor av goda pålägg.

Så pratade jag i telefon en jättelång stund först med moster och sedan med Bibban, faster Gunhilds skolkamrat. 

Vi pratade länge och hon berättade att hon var här i gården tillsammans med Faster när hon var ung. Såg mig när jag var en liten baby och åt jordgubbar med grädde. Farmor hade ju jordgubbsodling så vi fick äta jordgubbar hur mycket vi ville. Tänk att hon såg mig när jag var baby. Hon här 93 år så det var ju länge sedan. 

Så en ny dag när det plötsligt är 19 grader kallt igen, för kallt för att skotta snö. Håller mig inne och eldar.

Dagens ord: Om man mår skit så må man få klaga öven om andra har det värre.