När jag vaknar och ser solen lysa lägger jag alla planer jag haft åt sidan. Då måste man vara ute. men.......då blåser det en ilsken sydvästvind. Den vinden går inte att hitta lä för.

Jag som tog min termos med kaffe, blodapelsin och en tidning och tänkte sitta nere vid strandstugan och sola. Pytt skit i pannkakan. Enda stället där det var lä var på norrsidan där det bara är skugga. Tog en en promenad bort till Broder B och drack kaffe istället.

Igår blåste det inte så väldigt och AMV och jag gick på sjön och satt på Kinabrors brygga och solade och pratade. 

Det var i alla fall plusgrader.

Kinabror har skottat bort takras-snön i alla fall.

Borta vid ladugården var det jättemycket snö. 

Jag försökte skotta bort och puffa ner snön från förstukvisten men det gick inte så bra.

Hua så snön ställer till överallt. men jag hoppas att den tinar bort åtminstone en del.

Någon vår verkar det vara i alla fall. En grönsiska har kommit till fågelbordet och dom brukar inte vara här på vintern.

Jag tittade på kvällsprogrammet i går och där var det som vanligt bara trista kläder gråa svart och beige men mitt ibland tråkigheterna så visade dom en gul trenchcoat. Det skulle vara modernt och vet ni. När jag var i min bästa tid på 60-talet hade jag en knallgul sådan som jag älskade. Undrar vart den tog vägen.

Här har jag den på min första resa till Italien. Vi var på San Marino och det regnade. Tänk så man minns. Innan jag fick reda på att jag inte passade i gult hade jag många gula kläder.

Nu när jag är så gammal så jag inte bryr mig om vad jag passar i ska börja med gult igen tror jag.

Gult som solen.

Gult som solrosor. Gult som vårens första tussilago och maskrosorna. Så får det bli.

Synd att min gula trenchcoat inte finns kvar men den lär väl vara för liten i alla fall. 

Dagens ord: Det luktar i alla fall vår utomhus.

Nu gäller det att hålla katten inne för nu rasar det från taket så hela huset skakar. 

I natt var jag vaken mest hela natten. Jag gillar inte deckare men på bokklubben fick jag tag i en deckare i alla fallJonas Moströms kameleonten. Usch så hemsk men jag kunde inte låta bli att läsa ut den och skit samma är det. Jag är ju pensionär och kan sova när jag vill. Det töar och droppar överallt. Hurra.

Såg på något program om inredning och då började jag tänka. Vad är det som är fint med mitt hus. Jag har inga nya möbler, bara gamla och sånt jag fått och sånt som liksom kommit till utan tanke.

Det finaste med mitt hus är att i hela undervåningen kan man se åt alla håll. Det är fönster åt alla håll och fin utsikt vart man än tittar.

Mot väster ser jag skogen och gamla ladugården.

Mot söder ser jag utsikten ut över sjön fast inte i kammarn för där är fönstret täckt av blommor och växter men från köket ser jag bra.

Där jag sitter nu och skriver ser ut ut mot vägen och gräsmattan. Mot öster blir det.

Mot norr ser jag vägen och skogen.

Det är fint att få ljus från alla håll. Annars är det nog inte något att hurra för men jag skiter i vilket. Jag trivs i mitt gamla skabbiga hus. Dbn efter person som det heter.

Nu ni börjar jag liksom börja leva lite grann. Jag har till och med plockat fram en duk och börjat på en tavla. Det var väldigt länge sedan men det är ett tecken på att min vinterdepp håller på att ge sig. Tack till gumman tö som gör sitt bästa med att få bort snöhelvetet.

Igår åkte vi en sväng till granngården och handlade fågelfrö kattmat och hunfdgodis och då kunde jag inte behärska mig. Jag fastnade vid fröhyllan. Bästa att handla innan det tar slut. Lite krukjord blev det också för blommorna i mina fönster ska väl få lite ny jord. Dom växer så det knakar nu när ljuset kommer. Gröna och fina är dom allra flesta.

Kinabror åkte ut på sjön för att försöka pimpla. Det är första gången iår pga av allt möjligt. Jag tror jag ska gå en sväng på eftermiddagen om solen börjar skina.

Så köpte jag en bukett tulpaner. Jag gillar dom och lite färg är aldrig fel. 

Dagens ord: Sov du lilla videung än så är det vinter.

I förrgår skottade jag fram till bastun för nu längtade jag så efter ett bastubad. Eftersom det inte är någon vattengympa med åtföljande bastu på grund av den jävla pesten så har jag inte bastat på flera månader. 

Eftersom det var så mycket snö så hann jag inte basta den dagen och så blev det regn och ruggväder så igår blev det inget heller men nu så.

Utrustade mig med min lilla rosa korg lite torr ved och apelsiner.

Det brann så bra och röken bolmade så högt att jag fick ett meddelande från andra sidan sjön om att dom såg röken ända dit.

Så är det bara att krypa in i värmen och må gott.

Så sitter jag där och skalar blodapelsinen och tänker på att dom kommer från Sicilien .

Tänker på att någon klättrar och plockar de doftande frukterna och ovanför ser man vulkanen Etna. Det är där dom växer där det är varmt på dagarna och kallt på nätterna. Då blir dom röda.

Jag skalar och saften rinner och jag drömmer om Italien. Minns förr när jag var liten fick man apelsiner någon enstaka gång och då inlindade i ett färggrant sidenpapper med ett kors på. 

Annars var det mest jaffa, ni vet dom med det tjocka skalet. 

Ja här kan man sitta och drömma men troligen så plockar man dom väl med någon maskin och under hets och brådska som allt är nu för tiden.

Mina ben är vita men det är ju inte så konstigt. Dom har inte sett sol på väldigt länge. 

Nu hoppas jag på att solen ska komma någon dag så jag kan sitta nere vid strandstugan i lä och dricka kaffe och låta solen tränga in i mig och få mig att må bättre.

Annars har jag inte gjort så mycket idag bara kokat lite salva till Gamle A. Han behöver just den för sitt psoriasis och det hjälper som tur är. Roligt att göra något som hjälper.

Tog fram min kista med bivax. ringblomolja och lite lavendeldroppar och kokade ihop en salva som luktade så gott. Satt mig och rörde den tills den var fluffig och kall och härlig.

Nu har jag duschat och tvätta håret och ska snart gå bort till Kinabror. Det är han som lagar mat idag och det blir kyckling.

Dagens ord: Nu ska jag banne mig bada bastu åtminstone en gång i veckan.

Inte så kallt. Nu när snön är borta från balkongräcket så kommer ljuset in tidigare och det känns hoppfullt. 

När jag tassade hem från Kinabror härom kvällen behövde jag inte använda pannlampa utan ljuset över sjön var så fint och det knastrade under fötterna på skoterspåret. Det var inte ens kallt.

Att träffa vänner och kunna gå ut utan att frysas nästa och öron av sig gör mitt surhumör  bättre. .

Tisdagen åkte Kinabror och jag till AMV och Gubben till Bräcke för Kinabror behövde klippa sig. Vi gick till och med till thailändska matstället och där var vi helt ensamma. Så gott det var med lite annorlunda mat och få sitta och äta tillsammans.

Dagen därpå kom Rara Susanne farande med semlor från stan. Det var de godaste semlor jag ätit. Kinabror och Susanne och jag satt och ät och smaskade och pratade och hade minsann en riktigt trevlig stund. Hon är en solstråle som alltid får en att må bra och värmen finns kvar långt efter att hon åkt.

Så dagen därpå kom nästa besökare. Det var Gamle A och han börjar nu komma en gång i veckan med fikabröd varje gång och så blir det till att sitta och prata.  Han har gjort på samma vis i många år nu.

Det var ju meningen att jag skulle göra tandoperationen den dag men tandläkaren var sjuk så det blir väl senare.

Igår gick jag ner till strandstugan och började skotta fram så man kan sitta mot väggen och sola när vårsolen kommer. 

Jag blev så sugen på att bada bastu och började försöka skotta fram en väg till bastun men jag fick ge upp. Det var så mycket snö och svårt att komma fram och så var jag trött och skulle laga middag.

Få se om jag kan fortsätta idag för nu är det länge sedan jag badade bastu. Idag är det bara ett par grader kallt och snöar lite lätt så jag behöver inte frysa när jag går ut.

Dagens ord: En liten aning bättre börjar det bli.

Egentligen har jag inte ens lust att berätta för vem vill läsa om elände. Det är väl nog med att coronan aldrig verkar ta slut och att vaccinen inte verkar komma som det ska.

Jag ska försöka vara kortfattad i alla fall. Min Son säger alltid att jag skriver för långt.

Kallt kallt kallt. Kinabror på lasarettet.

Hunden Jack hos mig och han nästan dör när han måste vara i samma hus som katten.

Det gick skapligt några nätter. Jag stängde in honom med mig i sovrummet och han fick till och med ligga i sängen. Jag satt på radion och stängde dörren så han inte skulle störas om katten kom upp och jamade och krafsade på dörren.

Fjärde natten väckte han mig klockan två på natten. Jag trodde att han hade besvär med magen och tassade ut i pyjamas och morgonrock och stövlar. Ute var det så där 26 grader kallt.

Inte, han satt sig på trappan till Kinabrors hus och vägrade flytta sig. Varken lock eller pock eller godis fick honom att flytta sig. Det var bara att låsa upp till brorsans hus och hämta täcke och kudde och låta honom sova där.

Så var det förstås en sådan veckan då jag skulle till läkare för årskontroll och provtagning. Jag gruvar mig alltid för jag blir bara sämre och sämre för varje år. Jo då blodtryck och ekg och andra värden var bra men så var det  njurvärdet som var dåligt igen. Jag fick det efter harpesten men det har repat sig. Nya prover och jag blev förstås orolig för njurarna ska vara bra. Bilen gick i alla fall igång i kylan om man nu ska säga något positivt.

Den dagen kom Kinabror hem från lasarettet med fem hål i magen och 10 kg lättare. Gallblåsan och tre stenar borta och skägget avrakat. Annars var han ganska bra som tur var. Hunden Jack var som galen och sov hela dagarna i närheten av Kinabror. Kinabror hade med sig räkmackor som vi åt tillsammans med Broder B och hans fru. Jättegoda var dom. Positiva nr 2.

Så i fredags började det bli lite varmare ute eller man kan säga mindre kallt.

Jag beslöt mig för att skotta på balkongen. Dörren går inte att öppna för det är så mycket snö så det blir till att klättra ut genom fönstret.

Bort med blommor och försöka komma ut. Det är nu det slår mig. Jag var smidig som en järnspis.

Klumpig som en köttbulle och jag hade verkligen problem med att ta mig ut.

Jag som en gång var så vig och smidig. Nu är jag en gammal kärring . Det är bara så. Fy fan.

Lördagen kom Datafia en sväng som tur var. Vi tog en promenad på isen. Hon hade med nybakade bullar som var goda.

Julgranen ut och städa i åtminstone ett rum. Se på skidskytte och elda. 

Så blev det alla hjärtans dag och för min del så kom jag mig inte för att skicka hälsningar till några. Det där med kärleken är ju slut för min del . Allt kul är ju slut så det enda man kan göra är att äta lite god mat ibland och i lördags fiskade TuppOla på Kolbjännsjön och Kinabror och jag fick varsin fin röding som vi åt igår.

Ja det var den veckan och idag sa man att det skulle vara ca 8 grader och då var det 22. Det stämmer nästan aldrig. Här i kallhålet Fisksjön är det alltid kallare. 

En positiv sak var att jag fick ett litet brev där man talade om att jag inte alls hade för höga njurvärden. Nya provet var helt normalt.

Lättnadens suck för nog förstår man att nu går livet hela tiden åt fel håll och alla drömmar man drömt kan man glömma. Att ligga på en solstol under pinjeträden och höra vågorna brus kommer aldrig att ske för mig.

Nej det är väl till att frysa och frysa som vanligt.

Dagens ord: Tack och lova att det inte snöar i alla fall.

Kallt alldeles för kallt. 

Ute fryser fåglarna.

Katten tittar på fåglarna .

Det är så här att jag har hunden Jack här hos mig. Kinabror är på lasarettet.

Katten Morris vill så gärna gosa med Jack men Jack är livrädd för katten. 

Det är ett eldände hela tiden och jag har haft hunden i sängen och stängt dörren för att få lite ro. 

I helgen kom DansBritt och Jack känner trygghet hos hennes så han har suttit och tryckt bakom hennes rygg hela dagen. Hon kom med en fin tulpanbukett, den första tulpanbukett för året. En liten ljusglimt i eländet. 

Jag har inte ens orkat skriva någon blogg. Jag ska inte räkna upp allt elände men igår funkadei nte diskmaskinen så jag fick plocka ut all disk och försöka läsa instruktionsboken men som vanligt fattar jag ingenting. Jag har fått igång den sedan jag hittade grejor i silen som inte skulle finnas där men det lyser en massa lampor som inte ska lysa.

Kliva upp klockan sex och börja stöka. Jag skulle vara på sjukstugan för provtagning klockan 8. Jag fick stänga in hunden i Kinabrors hus när jag skulle iväg. Hoppades att bilen skulle gå igång i kylan och det gjorde den tack och lov. 

Orolig för brorsan som ska opereras idag . 

Får väl försöka gå ut och ge fåglarna mat och hämta posten i alla fall. Ha det så bra ni som läser det här. Hoppas att ni har det vamt och skönt.

Dagens ord: Vet inte ens vad jag ska säga för klokt inte ens vad dumt jag ska säga så det blir ingenting..

Det finns blånyllen som påstår att ^`det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.`Tar er i aslet. Idag är det kallare än förut. 

Jag måste ut och hämta ved och mata fåglar och hämta posten.

Jag har på mig.

Trosor fleasbyxor, jägarbyxor med flanellfoder.

Jag har på mig undertröja, fleaströja, norsk ylletröja och tjock jacka.

Dubbla yllesockar och varma skor.

Halskrage som jag kan dra upp över munnen och tjock mössa med foder.

Varma fodrade handskar.

Inte kan man väl få på sig mer, möjligen en vargpäls men någon sådan har jag inte.

Så kom inte och säg att det är fel på klädseln.

Alltså är det mig det är något fel på.

Postlådorna är bara små prickar i snön.

Jag kommer inte ner till källaren för jag ids inte skotta i kylan.

Veden börjar ta slut. Det är inte mycket kvar.

Vedkärran knarra och går trögt i kylan.

Igår var professorn hit. Han skulle revidera kassaboken för vägföreningen och han åkte spark ner från byn utan att klaga på kylan.

I förrgår var Broder B med fru och Holländarna nere hos Kinabror och grillade korv. Kinabror ringde och frågade om jag skulle komma dit men inte fan går jag ut i den här kylan för att grilla korv. Fattar ingenting.

Jag har frusit på vintern i hela mitt liv. Vi hade långt till skithuset och huset var så kallt så det var is på väggarna i köket när man steg upp. Jag satt i spiselhörnan i värmen och drack choklad . Så på skolan skulle det åkas skidor varenda dag och jag frös om fötterna i dom kalla pjäxorna och elastabyxor som var svinkalla. Händerna var som isbitar och jag frös och frös.

Så kom inte och prata med mig och kalla kläder eller att det är friskt ute. Friskt ......? när det är svinkallt så man knappt kan andas och kalluften går ner i lungorna och kyler ner hela kroppen.

Var så god. Gå ni ut och frys om näsan och öron och fingrarna bäst ni vill och säg att det är friskt. Jag stannar inne oh eldar. 

Dagens ord: Alla är vi olika men jag känner mig mest olik av alla.