Om det inte snöar så är det skitkallt. Fy sjutton för vintern.

Sonen har skottat i tre dagar oavbrutet och burit vid och fyllt min farstubro med ved så jag inte ska behöva hämta ved i vedboden varje dag.

Så kom den dagen när han skulle flyga tillbaka till Skåne. Broder B skulle skjutsa honom till flyget med min bil.

Det var snöigt och hela motorutrymmet blev fullt med snö så bilen stannade. Tur att det inte var jag som körde utan händiga killar som kunde få ur snön och få igång bilen igen. Efter förseningar kom Sonen kom han iväg till Helsingborg och till väntande fjällan.

Jag hade ägnat dagen till att försöka få igång snöslungan Eulalia och började försöka få bort den dm som kommit under natten. Oj så man blir full med snö när det far snö åt alla håll. Vit dom en snögubbe blir man ska ni veta.

När så ena snökedjan ramlat av och försvunnit går slungan inte bra, den drar åt ett håll. När den tvärstannar och jag inte vet vad det är för fel så svär jag långa haranger men upptäcker att bensinen är slut.

Så ska man då dra igång eländet. Till slut hittade jag snökedjan och lyckades köra in slungan och gav upp. Orkade inte med handskottningen för jag var helt slut. Så här blir det nu i flera månader. 

Så slutade det att snöa och imorse vaknade jag till att det varit 30 grader men nu är det 28. Elda, katten fryser och går inte ut. Fåglarna sitter som bollar utanför och kurar i kylan. Visst ut och ge dom mat.

Vaknar och ser ut på balkongen. Den är full med snö som jag egentligen skulle skotta bort men det är för kallt.

Ser ut genom köksfönstret där fåglarna väntar på mat.

I ett sådant gammalt hus är det fönster åt alla håll. Det här är i söder.

Blommorna i söder klarar sig bäst och den 45-åriga boganvillan lever men de andra blommorna ser lite lessna ut. Det är inte lätt att överleva en mörk vinter där det är dragit och kallt i fönstren.

Åt väster i köket ser pelargonerna ganska vissna ut om jag ska vara ärlig.

Solen börjar gå upp och visst ser man solljuset men det är bedrägligt för solen ger ingen som helst värme. Bäst att stanna inne och elda.

Ser att posten kommer och i öster går solen upp och jag ser landsvägen. Ut och hämta post.

Nu kommer den hemska tiden då ingen kommer och hälsar på. Jo visst kom Gamle A igår en sväng men i den här coronatiden och kylan kommer inte en käft hit. 

Jag väntar på på nästa elände för sådan är denna tiden i januari och februari. Det är svårt att hålla humöret upp men jag får väl försöka göra mig lite mat och försöka leva på matrester så länge det går.

Dagens ord: Det hade kunnat vara värre, jag har i alla fall inte fått coronan ännu.