Efter blåsdagar med isande vindar lugnar det sig till slut men då var natten kalle. Bara två grader och man kan inte tro att det är juli. Badvattnet som Sonen och Fjällan badat i varje dag var plötsligt bara 14 grader.

Sonen och jag städade i uthusen och blev rent hemskt ingrodda med gamla pollen och damm. Fint blev det men myket skrot ska iväg på tippen.

Så skrapade Sonen och Fjällan vägen in till gården och det blev riktigt fint.

Innan Fjällan åkte tillbaka till Skåne for vi och åt pizza för det brukar vi alltid göra.

AMV och Gubben for hem. Kinabror åkte till Dalarna på backtävling i går morse. Jag är hundvakt åt Jack i flera dagar.

Alla far och nu är det bara Sonen och jag och hunden kvar och det är så tyst ute. Fåglarna har börjat samla sig för flytt dom också. 

Jag har passning på sommarcafe och var iväg och handlade två gånger. Jag tog min lagade bil och satt med andan i halsen och bara väntade på att den skulle gå sönder igen men den gick fram och tillbaka men det var nog tur för jag hade inte sett att bensinen nästan var slut. Det var ju fredag och Sonen, DansBritt och jag åt lunch i Bispgården.

Det blev, trots att det var så kall natt, en solig och fin dag. Nu ser man att skuggorna blir annorlunda och att sommaren börjar vända mot sitt slut. 

Andra blommor slår ut

Jag har ont i min fot igen.

r

Alla är på vift men för gamkärringen Skogsnuvan blir det inge utflykter och ingen dans. Tänk så fort sommaren gick och nu är juli slut och inget av det jag tänkt blev av. 

Det är inte det att jag inte har något att göra. Det ligger en stor vedhög och väntar på att få komma in och vinbärsbuskar ca 30 st ska rensas och en massa andra sysslor, inte alla så roliga minsann. 

Dagens ord: Tänk att det ska vara så svårt att vänja sig vid att både sommaren och jag mattas av och liksom försvinner steg för steg.