Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme.

i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många olika sorters roller. Nu var det inte det som lockade utan det var Rom. Att sitta i en hel timme och se Italien. Att minnas hur det var. Språket, solen, alla vackra ställen. Maten som jag riktigt minns hur den luktade och så god den var.

Minns Gardasjön och hur jag fick en hatt och ett vackert korallsmycket av min dåvarnde sambo. Minns musiken och plasket av vågorna och alla människor som glada och tjattrande gick omkring och värmen. Solen var så varm.

På instagram kan man se små filmsnuttar från Italien med musik till och jag brukar titta på det ibland. Se venedig och minnas hur det kändes att åka gondol och sitta på torget bland alla duvor och se på folk gå förbi och dricka jättedyrt kaffe. Gå runt och titta på alla konstnärer som stod och målade lite överallt.

Minns Cattolica och resorna upp i bergen i en öppen sportbil med en gullig kille från trakten. 

Minns när jag dansade en natt uppe på ett tak när havet med ljusen lyste nedanför och eldflugorna for omkring i träden och jag minns till och med att Strangers in the night spelades. Gud så romantiskt. Varm mitt i natten och jag hade min rosa klänning med bara tunna axelband och jag frös inte ett dugg.

Nu när man är väldigt trött på vintern spelar jag en italiensk skiva i bilen och lite vemod är det att veta att aldrig mer får jag uppleva något sådant. Det känns tungt i hjärtat att det är så att bli gammal. Allt roligt tar liksom slut och man får nöja sig med det lilla.

Som tex gå på tovningskurs och det gjorde jag igår. Jag hade ju gjort färdig min häxa så igår gjorde jag och några fler en bikupa istället.

Annars är det bara att skriva protokoll och uträtta sänt som ska göras.

Dagens ord: Längtar efter vär,me