Det har slutat snöa och idag har det droppat från taken och varit någon grad varmt.

KinaBror och jag har tagit några promenader och kollat läget. Vi har sett att bävern har varit upp och kapat en björk. Maten han har dragit ner i hyddan hade väl tagit slut.

Det snöade väldigt natten mot söndagen och det var därför lätt att se spåren efter bävern. Så har jag förstås hämtat lite påskris.

Det kom en skoter över sjön och drog på en sladd alltså en snöplog efter skoterleden. Brorsan sa att "Typiskt norrland" Skoterleden plogas före vägen!

Så sant så.

 Igår kväll fick jag hjälp av lille Liam med att sätta ¨på alla ägg och prydnader på påskriset. Han är så duktig och gullig den killen.

Idag har Kinabror och jag varit iväg och handlat mat till helgen och hälsat på DansBritt en stund.

Annars har jag inte mycket att berätta. Datastopp på jobbet i flera timmar och då kan man ju inte göra ett endaste dugg.

Igår var det några snubbar från stan här och berättade om att allt blir datatjosan. Inte ens en faktura ska vi paketera själv. Det blir billigare att någon annan stackare någonstans sitter och gör det och vi skickar via data.

Faan trot.

Men det är ju så  nu för tiden. Allt som kan göras via maskiner ska göras så vare sig det blir billigare eller inte. Sådan tur att jag bara  har 57 dagar kvar att jobba. Snart mina vänner slipper fågeln ut ur sin bur och får flyga fritt

Våren är faktiskt på väg och imorgon kommer det att regna.

Därför slutar jag kvällen med en dikt av Karin Boye till alla er som liksom jag är grönless på snön.

Om det regnade i nätter och dar.

 så skulle jag dock ej klaga

var droppe är som kristall så klar

 och skön som den skönaste saga,

ett spätt litet väsen. så fagert och ungt,

 som sakta från molnen faller

och glider till marken och somnar tungt

 vid glittret av tusen kristaller.

Sommartid. Pelargoner. Skotrar. Ungar. Krossmotorcyklar. Bilar. Släktingar. Bastubad. Kinaprecenter. Filipinerna. Dominikanska republiken. Gardiner. Guldvaskarpanna. Snö.

Ingredienser igårdagens blandade soppa.

Vi tar punkt för punkt så kanske det blir lite lättare.

Sommartid: Ett helvetes påfund som tvingar mig att stiga upp en timme tidigare när jag är trött nog ändå. Jag som just plockat under 2 väckarklockor måste nog ta fram två till för att komma upp. Den idiot som hittat på det där skulle jag vilja sparka i ändan riktigt ordentligt och med spetsiga skor dessutom. Så det så.

Pelargoner ser ni på bilden. Det är farmors gamla som jag vårdar ömt. Jag har tagit skott av dom och dom ska sättas i jord idag.

Gårdagen började med att jag slet ner julgardinerna och kastade upp nya utan att putsa fönster. Inte nog med det. Hittade en gullig gardin med tuppar och hönor på men bara en. 2 fönster i köket och bara en gardin. Man blir mer och mer egen ju äldre man blir så jag satt upp olika gardiner i fönstren i köket. Vem bestämmer vad jag vill ha. Jo jag ingen annan.

Sedan kom broder O och hans kompis på skotrar från Hammarstrand och sambon hade med sina barnbarn. En liten tjej på 3 och en 6-månaders baby.

Sedan kom brorsdottern och hennes lille Liam. Den gullknulen och puttenutten som är min favorit alla gånger. Han hjälpte mig att ta fram påskhäxor och tuppar och hönor.

Broder B med fru och kinabror befann sig på väg från Skåne. Efter att fått lite fel på bilen ett par gånger så dök dom upp på eftermiddagen precis lagom till att det började snöa igen.

Nu började det likna något. Precis som det ska vara fullt med folk i hela huset.

Guldvaskarpanna. Det var vad jag bjöd på. Älgskav, lök, kantareller och en massa god sås och potatis och sallad till det.

Sedan var det dags för mitt bastubad och det var skönt som vanligt. När jag satt i bastun kom Storfiskarn fräsande på sin krossmotorcykel över sjön och när jag kom upp hade DataFia med familj kommit.

Kinabror har varit på semester i Filipinerna på någon sagolik ö och vi satt framför datorn och tittade på bilder och filmer från blågrönt vatten palmer och vackra människor och sand och åååååååå. Vilka färger. Klara starka lysande. Avundsjuk igen blev jag.

Inte blev jag mindre avundsjuk när jag pratade med DansBritt och hon berättade om Dominikanska republiken och den paradisliknande ställe hon varit på. En plats där äldre kvinnor blir behandlade med respekt och tillgivenhet. Där man kan dansa marengi och andra häftiga danser hela dagarna och nätterna och det förstår jag att hon tog till vara till max. Vore något för mig det.

Brorsan har alltid med sig några roliga saker till mig. I år fick jag en massa kylskåpsmagneter som rör sig när man öppnar kylskåpet. Fjärilarna fladdrar med vingarna och grodar rör på benen. Häftigt och precis i min smak. Fjärilar vet ni ju att jag älskar. Kineserna gör mycket roliga saker. Det är en sak som är klar.

Redan tidigt imorse hörde jag hur kinaBror kokade kaffe och tände i spisen och sedan kom broder B och dom började planera inför pimpling.

Det är så mysigt att ligga och dra sig och lyssna till röster nerifrån köket och känna kaffedoften sprida sig uppför trappen. Nu är alt som det ska. Folk som kommer och går, bilar och skotrar som brummar utanför.

Nu är brorsan ute och skottar snö så jag slipper göra det idag och det känns så skönt. Jag är urless på vintern nu men snart är kvasten klar och kaffepannan på plats och jag ska dra till blåkulla och hoppas för allt i världen att det är snöfritt där.

Dagens ord: Ovanför molnen är himlen alltid blå så det gäller att flyga högt.  

Titta på min bakgrundsbild. Fleråriga gyckelblomster. Dom ser spröda och ömtåliga ut. Bladen är så ljust gröna och nästan genomskinliga.....men

dom tål kyla och regn, blommar från juni till långt in på hösten.

Övervintrar i sina krukor i jordkällaren och när dom kommer ut i solen sprutar blad och blommor fram.

Så är det med vissa människor också. Dom kan se spröda och ömtåliga ut men man misstar sig och förr eller senare visar dom sin styrka och kraft.

Man säger att första intrycket är det rätta men inget kan vara så fel. Det finns sidor och egenskaper som det tar tid att upptäcka.

Just en sån är 87-åriga Stockholms-Karin. Hon ser ut som en tunn liten älva som skulle blåsa omkull i minsta vindpust men ack vad man bedrar sig.

När hon tar sig en hutt på festen, spelar munspel, berättar fräckisar och sjunger en stump och får alla med sig.

När hon berättar om vilda ritter på hästar och vådliga bilfärden inser man att inne i den prydliga gamla damen med dräkt och hatt lever riktig panter.

Lite känner jag mig som ett gyckelblomster själv. Instängd i en kall mörk källare vissen och bara rötterna som lever en tynande tillvaro.

För mig är vinter en kall, mörk källare som nästan tar kål på mig men när solen och ljuset kommer börja det sjuda och leva.

Livet återkommer, värken i kroppen försvinner och jag börjar småle.

Fast tänker jag efter så kan jag inte jämföra mig med någon skör ömtålig blomma.

Kanske en jämförelse med en solros vore mer passande. Kraftig och tålig och en som ständigt vänder huvudet mot solen för att få mesta möjliga ljus.

VAD ÄR DU? EN BLYG VIOL ELLER KANSKE RENT AV EN KAKTUS? Berätta för mig.

Nu snöar det igen men det luktar vår, fåglarna kvittrar, Oskar är ute på dagarna och det droppar från taken.

Mitt skånegäng är på väg upp. Som vanligt är jag lite orolig när dom är ute på vägarna men det ska väl gå bra.

Dagens ord: Inget är som det först verkar I denna underliga värld kan allt förändra sig. Det är bara att titta en gång till. 

Förstår om det blev lite förvirrad då jag tänkte att ni skulle se hur det var ifjol samma dag. Ibland skriver jag fortare än jag tänker.

Här kommer fjolårets repris om en förvirrad skogsnuva som inte har den minsta struktur ibland. Precis likadant fortfarande

Lite kul med den här bloggen att man visar en blink från ett år bakåt och idag handlar det om förvirring. Titta får ni se.

Trodde kanske att jag hade bättrat mig och blivit mer strukturerad men så är det nog inte tyvärr.

Det har varit lite vilset några dagar.

Runt omkring är det stora och små bekymmer runt mina när och kära.

Till det kommer de vardagliga bekymren. bagateller egentligen men nog många små illvilliga små bekymmer blir lätt ett tungt berg om dom är nog många.

Glöm inte det! Fixa det! och det och det och det och det.

Vårtecknen är få men igår kväll när det började skymma skrek ugglorna rent förfärligt utanför i skogen.

Katten oskar ville inte komma in utan satt på trappen och jamade.

Det är ju mars och trots att han är kastrerad är han lite orolig den här tiden.

Stackarn, å andra sidan slipper han gå på friarstråt de 4 km ner till byn där närmaste honkatt finns.

Det är dåligt med kärlek i den här lilla byn Fisksjön. Det är bara fåglarna som får något. Kastrerade katten Oskar och de två gampojkarna som bor är och så jag då som kanske inte kan kallas Gamjänta. Trots allt har jag fått min beskärda del av kärlek i mitt liv men sista åren har det varit klent.

Vilken jäkla samling. Vilken kärleksfattig by just nu. Undrar om vi skulle stå ute på bron och yla vi också. Det skulle vara en syn för gudar men sånt kan bara katter göra utan att någon förundras hi hi.

Över till något annat. Här kommer farmor Annas sockerkaksrecept. Killarna på jobbet slök den på nolltid så den är god och misslyckas aldrig.

Annas enkla sockerkaka

2 ägg

2 1/2 dl socker

3 dl vetemjöl

1 1/2 tsk bakpulver

60 gr smält smör

1 dl mjölk

Vispa ägg och socker pösigt, tillsätt resten och häll i smörad och bröad form.

Grädda i 175 grader i ca 40 minuter.

Gör dubbel sats när du ändå är igång.

Nu ska jag försöka hinna iväg och äta middag hos DataFia innan vägföreningsgubbarna kommer. Storfiskarn har lagat mat som nog ska bli något speciellt gott och det vill jag inte missa.

När allt har lugnat ner sig frampå kvällen ska jag krypa ner i badkaret, sätta på italiensk musik och läsa i en bra bok och försöka glömma alla måsten och bekymmer.

Jag slutar med en lite tröstefull dikt av Karin Boije

Orkar du inte ett steg mer, inte lyfta ditt huvud. Dignar du trött under hopplös gråhet....tacka då nöjd de vänliga små tingen, tröstande barnsliga.

Du har ett äpple i fickan. en bok med sagor hemma----

små små ting. föraktade i den tid. som strålade levande. men milda fästen under de döda timmarna.

Nu känner jag mig lite piggar när ljuset kommit tillbaka och kylan släppt sitt hemska grepp. Att sitta i solen nere vid strandstugan och känna ljuset och solen värma både kropp och själ. Då börjar man leva igen. Värken i kroppen är bättre och snart blir nog mina knän bättre också.

Jag har ställt undan 2 av mina väckarklockor och somnar inte längre på sängkanten när jag försöker tvinga mig upp.

När jag om 100 dagar får vakna när min kropp är utvilad ska jag göra en liten cermoni med några av mina bästa vänner.

Vi ska åka mitt ut på sjön med en flaska skumpa och vi ska skåla och jag ska kasta alla mina väckarklockor i sjön  en efter en. 45 år av tvång att kliva upp när man är som tröttast och lägga sig när man är som piggast är över.

Tänk att få kliva upp när jag vill, äta när jag är hungrig.

Åka ut  på sjön.

Ligga och sova middag i strandstugan.

Ingen som ska skälla på mig mer. Tid att umgås med vänner.

Tid att sova middag i hamocken tillsammans med Oskar.

Gå runt och titta till djuren runt omkring. Se vilka fåglar som bor i vilka holkar och när dom får ungar..

Ge mig tid att titta på blommorna och sköta om min trädgård.

Vara den siste som går hem från sommarfesterna. Aldrig mer behöva vara som askungen och fara hem innan dansen är slut för att orka upp och jobba.

Kommer det inte att bli ensamt där uppe i skogen? undrar en del.

Jag är sällan ensam och jag ska ju öppna mitt loppis och överallt har jag vänner som jag tror kommer hit.

Jag kan åka och hälsa på dom jag inte hinner med att träffa lika mycket som jag önskat. Om pengarna tar slut får jag väl fara runt hos släkt och vänner och äta.

Så många som har ätit hos mig genom åren skulle väl knappast säga ifrån om jag kom och var hungrig.

Sitta i skuggan under björken och dricka kaffe. Ser att på bilden står en burk öl men det är inte min jag lovar.

Jag kan ta upp min målning igen, väva mattor, färga garn, måla möbler. Jag har så många tankar och många planer. Lite extrajobb har jag redan fått förfrågan om.

Jag minns svagt några positiva saker från mitt arbetsliv. Från Försäkringskassan de fantastiska tjejerna som jobbade där och vår kamratskap. Det var väl det enda positiva med att jobba där. Dom som är kvar där med alla indragningar och tokiga politikerbeslut tycker jag synd om. Vilket förfärligt jobb.

Från början på det här jobbet var det omväxling och puls och rätt kul men det var länge sedan.

Nu återstår det bara väntan på friheten. 100 dagar. Oj nu har jag räknat alla dagar. Räknar jag bort helger och påskledighet blir det bara 62 dagar kvar.

Dagens ord: Varav hjärtat är fullt talar munnen.

Jag väntade på att gubbarna skulle komma på vägmöte klockan 3 idag. Gjorde mig för med att baka sockerkaka och tosca-kaka (det enda jag klarar av att baka).

Det kom en! Ringde ordföranden och han hade glömt alltihop och satt i Sundsvall och åt tårta. Så nu blir det till att göra ett nytt försök på onsdag.

3 kvällar på raken med sammanträden och vem får skriva protokoll tror ni? Alldeles rätt. jag förstås

Bestämde mig för att ta en liten promenad på skoterleden mot Kolbjännsjön.

Katten Oskar fick stanna inne och det var meningen att det skulle bli en liten tripp men det leden var så hård och fin, solen värmde på ryggen och det var så fint väder.

Lite nysnö avslöjar vilka djur som varit ute och sprungit inatt. Det roar mig att se spåren.

Det är svag motlut hela vägen och ibland branta backar. Skoterleden var ändrad och det var nya karlhyggen på flera ställen. Jag blev ju naturligtvis väldigt nyfiken då och var tvungen att vandra vidare.

Efter ett tag dök en fin stor korp upp. Blank och vacker med kloka mörka ögon.

Jag har en blank svart overall så han kanske trodde att vi var släkt.

Jag  går inte fort, iakttar och öppnar sinnet och då behöver man aldrig gå ensam.

Korpen och jag gick ända fram till Kolbjännsjön. I vindskyddet glödde elden och jag blåset eld i brasan och vi satt där och vilade. Jag ropade mot vättarnas berg och fick ekot tillbaka som rungade mellan bergen. Jag gillar det.

Så hemåt igen Från nya karlhygget såg man Fisksjön glimta till mellan träden. Det har man inte sett förut.

Nu bär det neråt igen. Om ni inte skvallrar ska jag tala om vad jag gjorde.

Min blanka overall går bra att åka på ändan nerför backarna i . Tjoho, det det gick fort och jag skrek av fröjd. Det var då korpen gav mig en blick och drog iväg åt något annat håll.

Sedan kom jag ner till myren och jag minns alla hjortron jag plockat där.

Den söta doften, kladdiga fingrar, doften av myr. Det är ett tag dit men det tittar fram en liten tuva i alla fall.

Ansiktet känns varmt efter att ha varit ute nästan hela dagen. Gubbarna på jobbet blir nog glada när dom får färskt fikabröd imorgon.

Jag har pratat med Kinabror. Han har varit i Filippinerna och bott tre meter från havet. Till helgen kommer han och jag skulle tro att han gillar att sitta och pimpla i solen på Fisksjön också.

Nu väntar jag på att DataFia med familj ska komma och fika och sedan har helgen gått.

Dagens ord kommer som en bild:

Om man inte har något spännande att berätta får man göra något spännande av det man har att berätta.

Fredag kväll är en speciell kväll för oss som jobbar.

När jag kommer hem vinkar tomten glatt från övervåningen.

Jag har så gott som slut på veden så jag eldar inte mycket nu.

Jag har gjort en poncho av en fleasefilt och en kjol av en annan. Dessutom har jag mosters varma hemvävda yllefilt omkring mig när jag ser på tv.

men.... fredag kväll ska det vara mysigt. Jag eldar i vedspisen och kaminen för att få det riktigt varmt.

Packar bastukorgen och gär ner till sjön och tänder i bastun. Katten Oskar hänger med. Ikväll är det bara Oskar och jag som bastar. DansBritt är i Karibien och DataFia i Umeå.

Tänder ljus som kastar skuggor på väggarna och på stenarna.

Oskar och jag sitter och småpratar. Jag frågar hur dagen varit och om den varit bra spinner han till svar. Har det inte varit bra då blänger han bara surt. Idag har det varit bra så vi tar lite ölkorv och han får lite "Pripps Blå" i träskopan.

Han gillar inte när jag häller vatten på stenarna så det fräser och ångmolnet sprider sig i bastun. Nu börjar det bli hett. Jag gillar inte att rulla mig i snön. Det sticks tycker jag. Det skulle inte heller falla mig in att hugga upp en vak.

Bäst gillar jag när det regnar så man kan stå ute och tvätta sig i regnet och kyla ner sig men idag blev det en ny upplevelse, nästan en sensation.

Det snöar. Stora blöta flingor som vi här uppe kallar för "lappvantar". När jag stod naken ute blev jag genast genomblöt, nästan blötare än av regn. Tog den gamla lavendeltvålen och tvålade in mig. Oj vad det löddrade. Har aldrig sett på maken. Jag blev vit som en snögubbe. Härligt härligt att stå där ute i lavendellödder och svalka av sig.

In i värmen igen. Jag är ju torr som en ödla den här tiden på året  men jag fick något väldigt bra i julklapp. Det heter kroppssmör och är rätt kletigt.

Perfelt att smöra in sig med i bastun för av värmen och fukten går det in i huden och gör en mjuk som ett barnasle.

Som ni vid det här laget vet så är jag ingen pedant  och det finns dom som säger att alla mina frottehandukar är gamla. kassa och inte suger åt sig fukt. Sånt lägger jag inte märkt till men bastun är jag noga med.

Där har jag bänkarna överlagda med de tjockaste finaste frottehandukar man kan tänka sig i aprikos och golvet såoskuras ofta. I fönstret hänger en gnistrande kristall och stenar är noga utvalda.

Bastun är min plats för eftertanke och njutning. Ingenstans kopplar man av så bra. Fredagkvällar är bastubad, se på "lets dance" och äta lite gott. Undrar hur det blir när jag slutar jobba. Blir alla dagar lika då och ingen speciell. Kanske får man göra lite för att behålla helgdagar som helgdagar annars blir det väl lite tråkigt. Nu är det snart bara 3 månader kvar. Friheten väntar bakom hörnet.

Av det där med gardinbyten blev det ingenting. Solen skiner ju idag. Ner till strandstugan med kaffetermos, en bra bok, lite frukt och ett grillat kycklinglår.

Solen varm och ljuvlig. Luften klar men inte kall. Bara en svag vind. Dropp från taket, skotrar på sjön, fåglarnas kvitter. Småprat med grannen. Surra lite i telefon och rätt vad det är så har nästan hela dagen gått.

Min mysko uggla har börjat komma fram under snön och huvudet på storsjöodjuret börjar också titta fram.

Dagens ord får bli: Det som göms i snö kommer upp i tö.