När broder O, Sofiepropp och jag åkte till stan för att gå på bio stod en renflock mitt i vägen men på höger sida stod den vita renen, större än dom andra och fasligt stilig. Han höll väl på att äta sig mätt inför den jobbiga julaftonen skulle jag tro. Sofie försökte ta kort på den men hann inte med. Det var synd för det var en så vacker syn.

Nåja vi for till stan för att se "hobbit". Visst var det på sitt vis en fantastisk film i 3 D men det var på tok för mycket krig i den. Man hann inte med att hänga med i handlingen så blev det förfärliga stider med hemska djur och dom hann inte mer än klara sig så kom nästa strid. Förstörde hela handlingen tycker jag.

Nu har det gått några dagar igen och julen börjar närma sig. Tyvärr har jag ingen som helst julkänsla. "Let it snow, let it snow, sjunger man på radion. Alla julfilmer och julkort så dalar snön ner så romantiskt och fint. Pytt skit i pannkakan. Det måste vara något fel på mig för jag ser då inte snön som annat än ett jävla skit som förstör hela vintern.

När vi åkte hem från stan vräkte snön ner och det stormade. Man såg nästan ingenting och gårdagen ägnade jag som vanligt till att skotta snö. När halva dagen gått så var jag totalt slut och gick in och lade mig på soffan och orkade inget mer på hela dagen. Det är dåligt med kärringen.

Att jag har en tand som ilar och gör ont gör inte saken bättre.

Igår kväll var det bokcirkel och jag lånade Lasse Berghagens bok Flakmopedisten och den var så rolig. Det är sällan jag skrattar högt men nu gör jag det och jag försöker hitta på alla ursäkter för att sitta och läsa en stund istället för att städa.

Jag städar sällan och gillar det inte alls men när jag ser dom engelska kärringarna som har städprogrammet så kan jag känna att jag har rätt rent ändå.

Hur kan människor leva i den skiten som visas där eller är det bara feik. Jag vet inte.

Från det ena till det andra som ju är vanligt för mig. En vecka till jul och jag minns min mamma som gnodde som ett tok inför julen. Till och med skåpen skulle städas. När julafton kom så var hon totalt slut. Skulle tro att det var fler som var det. Karlarna inte kanske, dom behövde ju bara se till att det kom hem en julgran och att det fanns ved i vedlåren. Möjligen bära in lite vatten. Männen har alltid klarat sig undan. Fast visst kan dom vara bra att ha.

En riktig karl som kan meka och kan bära ved och skotta snö och laga trasiga bilar det är inte alla förunnat. Dom som har en sådan ska vara tacksam för de värsta sysslorna är just dom där. Vedhuggning, vedkapning, vedklyvning och bära in skiten. Så den här eviga snöskottningen. Är man ensamstående kvinna har man inte råd att leja till sånt heller eller skaffa sig snöslunga eller andra tekniska grejor som underlättar. Nåja nu är det som det är och det är bara att gilla läget.

Nej nu mina vänner ska vi vara glada. Julen är snart här. Mina nära och kära är snart här och lille gullige Liam har lovat att hjälpa mig att klä julgranen. Sonen kommer hem och jag hoppas att han både ska bära ved och skotta snö så jag slipper det i hela två veckor. Dessutom kommer hans fjälla och det ska bli roligt att träffa henne. Hoppas bara att han inte sagt att jag är alltför tokig. Jag ska försöka uppföra mig som en riktig morsa om det nu går.

Jag har i alla fall städat kylskåpet och slängt alla gamla grejor och städat hans rum så det är fint där. Hoppas att fjällan ska trivas.

Som ni minns så åkte jag skridskor en enda gång innan snöhelvetet kom. Det här vore väl en dröm att få åka skridskor med isbjörnar. Ibland måste man låta fantasin dra iväg med en för att livet ska bli uthärdligt men jag kan inte låta bli att tänka att jag skulle frysa om benen i den korta kjolen. Så var det med den fantasin.

Dagens ord: När livet känns jobbigt använd fantasin så känns det bättre. Nu ska jag leka att jag är en fe som bara behöver vifta med trollspöt så blir det rent och fint hihi