Minns ni vem som sa så? Nicke Lilltroll. Så snart jag ser mossa tänker jag på honom och julaftonsmorgon när han var på radion och hade ömse problem med tomten och annat skrymt. Tänk så förväntansfull man var då fast man fick så lite julklappar jämfört med vad barnen får nu. Kanske ändå att man var mer glad för det man fick, utom för hemstickade sockar förstås. Nu skull jag sätta betydligt mer värde på ett par sockar för nu är det snart dags att börja frysa om fötterna.

Jag tycker mycket om mossa och den här tiden syns och känns mossan innan snön kommit och medan gräset blivit guldockrafärgat. Jag tycker om färgerna och för mig blir det som att dra ner en gardin när snön kommer och förstör allt.

Går ner till bastun med en hög av rosa nytvättade badlakan. Ibland den här tiden är luften så speciell. Tystnaden så liksom tung och massiv men efter en stund börjar man urskilja många ljud.

Några änder flyger upp. Dom är konstigt nog kvar ännu. Korpen kraxar i skogen. Hunden Gösta på Skekviken skäller några skall. Två svanar ger sig iväg mot Singsjön.

Sanden knastrar under fötterna. Jag stannar och renasr diket vid badstranden. Det porlar och viskar. Borta vid Kinabror hör jag honom stöka med bryggan. En hackspett trummar på en murken telefonstolpe och ekorren skäller på mig från toppen av en gran.

Skymningen kommer fort nu. Bara på en liten stund är det nästan mörkt. Tänk om det kunde bli några fler dagar innan snön kommer. Dagar då man kan ägna sig åt att bara vandra omkring och njuta. Jag förstår inte hur någon kan önska sig snö redan. Den kommer ju att vara i månader efter månader och nog blir man väl innerligt trött på halka och skottningen och blöta som fastnar på kläderna och får vantarna att bli blöta och kalla och fy fan. Bara jag tänker på det så blir jag rent förbhannad.

Jag bär in ved. Kokar upp köttsoppan som jag gjorde igår. Känner att kallklimpen har stelnat. Tar fram ett stort härligt kokt älgben till hunden Jack. Nu ska minsann Kinabror, Jack och jag festa på "gammeldagsmat".

När man går badstrandsrundan hinner man tänka en hel del, tänka och känna. Undrar lite om vi glömt att känna. Att vi glömt att lyssna, känna dofter, hur marken känns under oss och att se dom små små tingen som finns överallt omkring oss.

Kanske glömmer vi känslorna och använder oss av förståndet och hjärnan alldeles för mycket.

Vad svamlar jag om föresten? Om jag använt förståndet istället för känslan hade jag kanske valt andra män och andra vägar i mitt liv för inte har känslan alltid lett mig rätt minsann. Tvärt om. Så nu ska jag fara ner till Datafia för vi ska träna joga så nu ska jag sluta surra.

Hör på nyheterna att det kommer att bli ett jäkla väder imorgon med snö och storm och jag som lovat åka till fd grannen. Vi får väl se. Väderlekstjänsten har haft fel förut. Jag håller tummarna för att det kommer regn och inte snö.

Dagens ord: Ni som inte har snö. Gå ut och njut av dofterna och mossan om ni kan.