Så heter boken jag läser nu. Det är en sorgsen bok av Linda Olsson. Handlar om ensamhet, övergivenhet och kärlek. Jag har inte läst den klart men hoppas att det ska ordna sig på slutet. Jag vill ju att både filmer och böcker ska ha ett bra slut.

Det som dök upp i mitt minne när jag läste titeln var de ljuva sommarnätterna när jag var på väg hem efter någon sommarfest. När jag gick på vägen och alla fåglar hade tystnat utom just koltrasten som satt i en grantopp och sjöng så vackert.

  Som ni vet så har jag en särskild kontakt med fåglar så jag stannnade upp och visslade till svar och så sällskapade vi med varandra en lång stund. När han såg på mig med sina svarta ögon kände jag hur hjärtat blev varmt och hur munnen smålog. En förunderlig och magisk fågel.

Tidigt på våren innan snön riktigt gått bort sitter han där plötsligt i en buske och kurar, rund som en boll. Fast jag slutat mata småfåglarna går jag ut och ger honom bröd. Han är ju vårens budbärare och ska tas emot på bästa sätt.

En vår krockade han mot ett fönster och föll till marken. Jag tog honom i min hand och såg att han andades. Lade honom högt upp på ett plank och bar in Katten Oskar så han inte skulle äta upp honom. 

Efter ett tag kom en koltrast till och började försiktigt putta på sin medvetslösa vän med näbben och efter en stund vaknade han och började ruska på sig. Så flög dom båda sin väg om än lite vingligt. Så gulligt det såg ut.

I höst har dom stannat länge. Såg en förra veckan fast det är vinter.

Det är en märklig fågel faktiskt. 

Indianerna som anser att olika djur står för olika budskap säger så här om koltrasten: "Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Förändring och förnyelse."

Nu finns min längtan här. Längtan till att lyssna till koltrasten en härlig sommarkväll men ack så länge det är dit.

Idag har jag varit nere på Håsjögården och dukat inför julbordet imorgon kväll och sedan har jag varit ut och gått. Det har varit plusgrader några dagar och all snö har smält bort tack och lov. Det var så varmt och skönt att gå ut i skogen idag och det är undrligt för när det är fullmåne brukar det vara kallt. Det är faktiskt en underlig vinter men helt i min smak.

Hoppas att det håller i sig.

Bilen gick igenom besiktningen. Sonen kommer till jul. Det är ingen snö. Jag kan ju inte vara annat än nöjd.

Dagens ord: Lyckan med att vara pensionär är att man kan vara utomhus när det är ljust.