Jag råkade se det programmet på tv igår. Jag brukar aldrig se på såna där galor. För det mesta så handlar det ju om idrottsmän som sparkat in onödigt många bollar i mål eller åkt omåttligt fort i backarna. 

Nu blev jag i alla fall sittande och tittade på dom verkliga hjältarna. Dom som finns i vardagen och riskera liv för andra människor.

Det var två ungdomar som räddat en 2-åring från att drunkna, det var tre brandmän som mot allt förnuft gett sig ut i den brinnande skogen i somras och lyckats rädda en man mot alla odds. Det var de tre gamla nunnorna som tog emot flyktingar och hjälpte dom till ett bra liv. Det är mod och det är hjältar det. Jag blev riktigt rörd.

Åter tillbaka till min lilla verklighet där jag verkligen inte gjort några hjältedåd.

Torsdagen for jag iväg för att jobba en stund och för att handla en massa mat till julgröten på fredagen.

Jag hann också äta lunch med DansBritt innan jag for till Håsjögården för att förbereda och duka och stöka-

Det är så att varje år strax innan jul brukar vi fixa julgröt och mackor och lite annan för åkarna och även så iår men nu håller vi till på Håsjögården där det finns gott om plats.

Så igår morse for jag för att plocka fram och koka gröt och värma glögg och allt som ska vara. Vid 10-tiden började dom droppa in. hungriga och pratsugna och många blev det under förmiddagen.

Det har snöat lite lätt ungefär som om vår herre, eller vem det nu är, har drösslat lite ungefär som florsocker på en semla.

Det tog mest hela dagen innan jag var klar. Det blir ju en massa disk och stök och jag tror vi var närmare 30 personer.

Åkte hem och så kom Kinabror och Lille Jack

Dom åkte till Skåne imorse och nu kommer det att bli tomt och trist när dom åkt. Jag är ju faktiskt helt ensam i byn. Tur att det bara är en vecka tills Sonen kommer hem.

Idag har jag städat lite grann, plockat ihop hundben och hundleksaker som låg lite överallt runt omkring.

Så for jag till DataFia. Hon behövde träna på sin instruktionskurs på medicisk yoga så vi gjorde ett entimmars pass och satt och pratade ett tag sedan.

Det är ju lucia idag men det har gått obemärkt förbi. Ingen att lussa för och ingen har lussat för mig. Den tiden är för länge sedan borta och försvunnen i den tid som var. Roligt hade vi ju. Sonen och jag lussade hos alla tre gårdar som var bebodda då och jag tror att alla blev glada då vi kom tussande i snön med kaffe och pepparkakor. 

Nu sitter jag och ser lucian på tv och det får väl vara bra så. Det som har varit har varit och kanske blir jag lucia på åldrevården om jag har mitt hår kvar när den dagen kommer.

Dagens ord>: Det är bland vanligt folk de verkliga hjältarna finns fast dom ofta verkar i tysthet.