Jag städade sonens rum, såpskurade golven och bytte sängkläder till påslakan med älgar på. Jag satt upp bonader men tomtar och satt in en liten julgran och några ljus. Jag satte på ett extra element för att få det varmt och skönt.

Jag tände lyktor ute så att det skulle lysa inbjudande tills sonen kom från Skåne.

Det är tur att jag är väsignad med goda vännen. Sonen skulle komma med flyget till Sundsvall igår klockan 10 på kvällen. Eftersom jag är en fjask att köra bil i mörker och halka och det är så där 12 mil dit så gruvade jag mig men Datafia erbjöd sig genast att köra. Hon har en ny fyrhjulsdriven bil och vi åkte ganska tidigt.

Vi åkte till IKEA och åt och gick omkring i godan ro för vi skulle inte handla någonting utan bara gå och titta på alla som for omkring som galna hundar, stressade och tokiga.

Vi tänkte åka till 'Faster G på¨Alnön och dricka lite kaffe och på vägen dit ringde telefonen och det var Sonen.

Han berättade att han satt i ambulansen och att han och Fjällan blivit påkörda i en rondell. Sonen var rätt ok men Fjällan hade brutit höger överarm och slagit sig ordentligt. Bilen var bara skrot.

Jag som alltid oroat mig när Sonen kört bil upp från Helsingborg och nu skulle dom bara en liten bit hemifrån och det här hände. Det kändes som ett slag i magen och man kan bara vara glad att det gick så pass som det gick.

DataFia och jag for i alla fall till faster G och drack lite kaffe innan vi drog hem igen.

Hem till Fisksjön och aldrig har det väl varit så tomt och ödsligt och snöigt och ensligt som igår kväll.

Så kom det en ny dag som det alltid gör. Min plan hade varit att fara och handla mat men återigen snöade och snöade det som sjutton. Då kom det för mig. Varför ska jag fara och handla. Behövs väl ingen mat nu när jag är ensam i jul.

Som vanligt är jag ju omgiven av änglar i människoskepnad. TuppOla erbjöd mig av sin hemgjorda goda älgkalvsylta.

Telefonen har gått varm från människor som alla har sagt att jag kan fira jul hos dom. Min kusin på Alnön till och med erbjöd mig att fara hit och hämta mig de 24 mil som det är hit. Det ni kära vänner är att ha änglar omrking sig.

Så kom PappersBeda med man och dom hjälpte mig att ta in julgranen. Det är svårt att sätta i och få granen rak om man är själv. Det behövs nästan två till det.

Efter ett tag ringde Datafias son, Storfiskarn och erbjöd sig att hjälpa mig med granen. Ja ni ser, det är inte synd om mig men synd om Sonen och Fjällan. Hon ligger fortfarande kvar på lasarettet med ont. Hoppas att hon får komma tillbaka hem innan jul.

Snön vräker ner . det är massor med fåglar i massor utanför och jag har för första gången klätt julgranen utan att ha något sällskap. Plockat fram alla de gamla välkända julsakerna ur sina askar men idag kändes det lite sorgligt.

Jag har stekt revbensspjäll och egentligen skulle jag dra hem ved och skotta men jag känner mig låg. Jag har pratat med massor av folk i telefon idag så det är som det är. Snön och veden får vara tills imorgon.

Dagens ord: En olycka kan hända så lätt.