Mitt i den förlamande kylan och mitt dåliga humör och min tandvärk så ringer Gulliga ängeln S och bjuder mig på lite försenad 70-årsuppvaktning. Inte lite heller men när jag vaknade och det var 28 grader kallt så undrade jag hur det skulle gå. Inga problem för henne minsann. Frampå dagen blev det mindre kallt och hon kom fräsande i sin bil med sin mamma som också hade fyllt år.

Vi drog iväg till Östersund och så roligt att se lite folk. Efter flera veckor hemma i Fisksjön är det ett litet äventyr att få komma till stan. 

Kände att jag var en riktigt bonnläpp för i stan går alla i svarta kläder möjligen någon i lite diskret grått.

Så kom S:s dotter också och vi satt oss på en restaurang och åt oxfile (jo det är faktiskt sant) Så himmelskt gott och så trevlig vi hade det och allt var så perfekt, köttet mört och allt var så gott.

Inte ska ni tro att det var slut med det inte. Nu kom det häftigaste.

De första jag träffade var en av mina jobbarkompisar och hans fru och tro det eller ej när jag satt mig så på stolen bredvid satt en jobbarkompis som jag inte träffat på många år. Så roligt att träffa gamla bekanta så här apropå.

Vilken fantastisk föreställning och vilken röst och vilken orkester. Det var verkligen jätteroligt alltsammans och sedan när vi åkte dom 10 milen hem hade vädret slagit om och blivit ganska milt, bara några grader kallt. 

Vilken fantastisk upplevelse det blev. Vi hade så kul och pratade och skrattade och upplevde en härlig kväll. Tack snälla min glada positivitetsängel.

Ja. det kommer en ny dag och Kinabror och jag tar var sin bil och far till Bräcke. Han för att klippa håret och jag för att få bilen lagad. Vi var hos AMV och Gubben och gick och åt och sällskapade  och idag ska jag ombesiktiga bilen. Hoppas att den håller ett tag nu. Ute har det snöat lite grann men är bara någon grad kallt.

I morgon väntar nya äventyr. Som slutkläm kan jag berätta att julgranen än barrar inte julgranen.

Dagens ord: De oväntade äventyren blir alltid dom bästa.