Alla inlägg den 5 november 2022

Av Anita - Lördag 5 nov 09:32

 

men det är väl bäst att börja från början.

Lite duggregn när jag styrde mot Hammarstrand. Började med att åka till Älggårdsberget och äta lunch. DansBritt och jag hade sällskap med hennes dotter och familj den här dagen.


Regnet hade slutat och det var riktigt fint väder när vi åkte upp till kyrkogården och satt dit lyktan på mammas grav. Som alltid är jag så förvånad att det var så länge sedan mamma dog. Det känns inte så. Trots hösten fanns det två rosenknoppar på hennes rosor och jag tog inte bort dom. Det vore synd.

 

På den här kyrkogården bjuder man på glögg och eldar i korgar den här speciella dagen och det är trevligt. 


Så for vi ner på samhället och som tur var följde DansBritt med mig till äldreboendet. Jag skulle hälsa på moster en sväng och ge henne tunnbröd.

Jag har inte varit dit förut och hade nog inte hittat henne för det var låst överallt och koder och hissar och vete allt men DansBritt har varit där förut och så träffade vi en snäll tjej som  följde med oss.


Moster bodde i ett litet rum och fast det var fint så kände jag med ångest att jag skulle tvärdö om jag var instängd där och inte kunnat ta mig ut. Fy sjutton för gammeldagarna. 


Så for jag på affären och det var då det hände.

Utanför stod kyrkans människor och gav mig ett ljus och när jag kom in så träffade jag en av mina danskillar som jag inte träffat på länge. Vi pratade dans och lite av varje och han fortsätter att åka till stan varje vecka för att dansa. 20 mil i mörkret. Den är värre än jag och ännu mer danstokig.


När jag skulle gå ut sa han att han skulle bära min kasse och att någon man burit min kasse har inte hänt på jag vet inte när. Tanken far. Är det för att han tillhör de ovanliga kavaljererna eller är det för att jag såg gammal och skröplig ut.

Det var i alla fall väldigt gulligt.

 

Så vidare till nästa kyrkogård, den hemma i byn Håsjö. Tände ljus på 6 gravar och det var stilla och många ljus överallt.

  

Sjön låg blank som siden och det var en fin ro.

När jag kom hem tände jag några lyktor utomhus för att lysa upp de mörka kvällarna fast ingen mer än jag lär se den. Möjligen då någon av timmerbilsförarna för dom kör som attan här och vägen som vi skrapat och gjort fin är snart helt förstörd igen.

Så är det att bo i skogen (så länge det finns någon skog kvar). Skogsbolagen gör sitt bästa för att kalhugga allt dom har och skyller det på älgarna och på insekter som äter trä men egentligen är det för att tjäna mest möjliga pengar. Det är jag helt säker på.


Dagens ord: Den här helgen kan man inte låta bli att tänka på alla man saknar och som inte finns längre.




Tidigare månad - Senare månad

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

55 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se