När solen börjar gå ner kan jag gå ut en sväng. Eftersom solen varit stark nu ett par dagar så blir jag så bländad när jag går ut. Därför väntar jag till det börjar bli lite mildare ljus. Det är mina nyopererade ögon som är lite ljuskänsliga fortfarande och dessutom har jag fortfarande väldigt dålig ork. (säger det inte för att någon ska tycka synd om mig). Det är bara ett konstaterande av fakta. Så är det helt enkelt.

I går morse låg jag i sängen och blicken fastnade på min gamla hatt.

Så konstigt nog så satt jag framför tvn och tittade på Gino i Italien och just det programmet var från Gardasjön. Då vällde minnen fram. Tror att det var 1992 som jag var i Gardasjön. 

Det var i Sirmione som min hatt kom ifrån och den dagen var väldigt varm. Sjön låg blank och jag drack faktiskt ett iskallt öl för att svalka mig och jag hade min nya hatt. Den otroligt vackra sjön låg blank och livet var skönt att leva.

Det jag minns som mest var en kväll när åskan gick och visst har det åskat i Fisksjön många gånger men något liknande har jag aldrig varit med om. Det ekade mellan bergtopparna runt omkring. Dolmiterna ligger ju där bla.

Minns också den goda maten och vandringen upp på en smal stig upp mot Dolmiterna. Det var fina tider det.

Här verkar det aldrig ta slut med snö. Julgranen har nu fått komma ut.

När det är nysnö och solen skiner blir det för ljust för mina ögon. Jag drar för gardinerna i vardagsrummet och ser på Gino i Italien och på det fantastiska slottet i Frankrike. Visst har jag börjat se på Robinson men mest för de fina sandstränderna och det fantastiska gröna vattnet. Annars blir det säkert en massa intriger. Det verkar redan vara på gång.

Fick ett vykort från AMV. På det fanns en sjöhäst och jag minns att jag hade en torkad sjöhäst med mig hem från Italien för länge sedan. Undrar om den ligger kvar bland snäcksamlingen. Måste kolla det.

Dagens ord: Det får väl bli att tänka på tider som VAR när tider som ÄR inte är mycket att hurra för.