Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.

Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.

Ragunda blomstrade när jag var barn. Eftersom min mormor och morfar bodde i närheten var vi ofta dit. Där fanns det flera cafer, läkare,apotek och flera affärer. Ett gästis och ett pensionat. En järnvägsstation och så det gamla tingshuset.

Så det gamla pampiga tingshuset byggt 1897. Här järnvägstationen under reparation.

Som med alla byar i norrlands inland försvann det mesta. Tågen och rälsbussen slutade stanna. Tingshuset försvann in i buskar och sly och man glömde nästan att det fanns där i sin bedagade skönhet.

Så en dag när vi åkte förbi fick vi se att slyn var borta och huset låg nymålat uppe på sin kulle och det lyst ur fönstren. Vad hade hänt? Järnvägstationshuset var också på väg att bli målat. 

Jo. en man med rötter i trakten hade köpt tingshuset och börjat restaurera och igår var det öppet för visning. Så otroligt fint och massor med människor hade kommit dit.

Vi möttes i hallen av en stor fin tavla.

Överallt var det fina mattor och tjusiga kristallkronor.

I stora rummet var det utställning av fina fotografier av naturen i trakten. Bara det var en fröjd att se.

Utsikten från övre våningen var helt betagande med alla gula löv och man såg långt långt.

Den omålade sidan av stationen syntes också. Det är ett gäng entusiasten från byn som håller på att göra fint i stationen och det kommer nog att bli fint.

Nå tillbaka till tingshuset. Rum efter rum med vackra tapeter underbara tavlor och fina mattor.

Små fin salonger.

Här står en jättestor stol. Kanske var det i den domaren satt.

Oj där råkade jag allt bli med i spegeln.

Alla mina tre bröder var med och här kollar dom på gubbrummet med biljardbord och andra saker som gubbar brukar gilla. DansBritt var också med men vi tappade bort henne en stund i alla rum och med alla man skulle prata med. Lite mer flott än Kinabrors gubbrum ar det allt och jag gillade tapeterna.

På övervåningen var det flera stora rum och alla med stora fina skåp.

Naturligtvis en vagn med plats för sprit.

Så ett rum till lite mindre men fint.

Det lilla blå rummet.

Den här stora ljusstaken kan man ha många ljus i.

Så alla fina sovrum.

Kolla dom fina lamporna och tapeterna. Så fint.

Klart att vi ska fika också i stora fina salen förstås. Naturligtvis med fina kristallkronor.

På en gammal kista låg handfängsel. Usch i allt det vackra glömde man nästan att här var det ju anklagade som satt och våndades inför sina straff en gång i tiden.

Det var så mycket att titta på så man hade kunnat stanna där i flera dagar men jag tror och hoppas att det kommer flera tillfällen när det kommer att vara öppet här.

Vilken stor bedrift man gjort för att få till det så här fint. Här borde det bli fester och bröllop och andra tillställningar. Jag hoppas innerligt att det kommer att bli det för det känns nästan som en saga. Ett försvunnet hus i sly och buskar som blommar upp och får nytt liv. Ett litet hopp för landsbygden som står här med sina hus. Redan nu har det börjat vända och folk kommer hit och bosätter sig. Än finns det hopp.

Dagens ord: Löven ligger på marken istället för på träden nu och det är höst.

Det har varit en mulen och regnig vecka men jag tror att det var en enda solig dag och då passade jag på att vara ute och njuta av löven som fått den vackraste färg.

Solen fick björkarna att riktigt gnistra av färg.

Solglitter i vattnet och hunden Jack badade som vanligt.

En konstig svamp hittade vi på badstrandsstigen.

Det blev inte mycket gjort utomhus eftersom det var så blött och ärligt talat blev det inte så mycket inne heller.

Det blev mest fika med Bröderna och med Gamle A och med AMV och Gubben. Men.....jag fick mig till att baka två äppelpajer i alla fall. Den här sorten är riktigt god för det är mandelmassa i den.

Så var det tisdagen då. I två års tid har jag tänkt mig att fara till optikern och skaffa läsglasögon. Jag börjar se dåligt när jag ska läsa innehållsförteckningar och gamla pocketböcker med små text. Mörkret tilltar nu när det är vinter och då läser man mer och ser sämre.

Kinabror och jag åkte till Sollefteå en liten gullig stad som jag verkligen gillar. Där är så fint. Gamla trähus och fina gröna parker och så älven som går igenom staden. En ovanligt fin stad. Tyvärr med tomma affärer efter gatan. Folk är som oss där. Inga stadsklädda högfärdiga ena utan helt vanligt folk med helt vanliga kläder. Känns fint där.

Innan jag hade tid gick jag omkring lite. Var in på apoteket och på Kappal och en annan klädafffär. Som vanligt så var det murriga färger överallt. Svart beige grått. Fy sjutton men skit samma. Jag behöver inga kläder. Jag har köpt en flanellskjorta och ett par nya gummistövlar och det är allt jag behöver.

Så var det dags för optikern och jag behövde inga nya glasögon på långt håll. Mina som är 15 år var det fortfarande rätt styrka på. Men......jag hade börjat till gråstarr på det andra ögat så jag fick remiss till ögonläkaren. Ja så fick jag läsglasögon förstås. Runda ville jag ha men det fanns inga med rolig färg på men skit samma. Jag ska ju bara ha dom när jag läser.

Inte var det kul att höra att jag började ha starr även om hon berättade att väldigt många har det i min ålder. GAMMELDOMEN slår till igen. Det är något skit hela tiden. Jag hatar GAMMELDOMEN och min kassa kropp som verkar bli sämre och sämre för varje år. Undrar hur jag ska orka med snöröjning och vedbärande till vintern.

Nåja vi gick iväg och åt på en kinarestaurang och handlade lite grejor på Lidel och på en annan billighetsaffär och for hem.

Ja vad mer. Jo, Bonde söker fru har börjat på tv och jag ska titta på det. Till skillnad av fläkläppbrudarna på Bachelor så är det mer vanligt folk på Bonde söker fru. Tjejer som ser ut som folk gör mest, smala och runda och alla sorter istället för dom där på Bachelor som ser ut som dom är stöpta i samma form.

Det ska bli roligt att se hur det går på Bonde söker fru. 

Jag skulle sätta lökar igår men det regnade hela tiden så det blev inte av. Däremot så tog jag det här kortet på vallmo. Finns ingenting som vallmo. Tunna skira och lysande men oj så starka och tåliga. Blir det inga andra blommor så blommar vallmon tåligt och länge. Slår ut tidigt och blommar till långt inne på hösten. Så fina dom är.

Idag regnar det inte men det här är väl den enda solglimten vi kan vänta oss. Nu vill jag ha någon fin dag i alla .

Visserligen är det uppehåll just nu men regnet verkar vara nära.

Dagens ord: Man får väl vara glad för att det inte snöar.

Äntligen slutade det regna och det kom en lördag med blåst men inget regn och så började det dyka upp lite folk igen. Först Broder B med fru och ena barnbarnet och sedan kom AMV och Gubben.

Dom hade sett en grej när dom var på resa som verkligen såg ut som jag och visst ligger jag i badet och dricker kaffe och spelar musik och läser så den presenten var riktigt rolig och passade precis till mig.

Vi hade lite surströmming kvar och så åt AMV, Gubben och Kinabror och jag den och det var riktigt gott. Så blev det faktiskt solnedgång då man såg solen.

Nu har getingarna flyttat från bastun och AMV och jag bestämde oss för att bada bastu. Vi har ju bara gjort det en enda gång i sommar för att getingarna skulle få vara i fred.

Nu drog vi på oss morgonrockarna och pannlampan och drog iväg ner till sjön. Tände i basun och tog in lite ljus.

Så skönt att sitta där i värmen och må gott. Det blir väldigt fort varmt i den lilla bastun men det blev inget bad i sjön.

Det blåste så kallt ute och vattnet var iskallt. Vi doppade bara fötterna och sköljde ansiktet.

Äntligen kom det lite sol och tänk att solrosen slog ut och rosen slog ut. En riktigt härlig söndag blev det.

Söndagen gick AMV och jag en sväng och sedan fikade vi i husvagnen innan dom åkte hem.

Jag fick mig till att börja jobba i trädgården och så gick Jack och jag ner till sjön.

Nu sken solen och det lyste av olika färger på löven. Det blåste inte ens.

jack lekte med sina stenar.

och jag satt och gonade mig i solen. Jag måste vara väldigt ovanligt känslig för väder för mitt dåliga humör försvinner som ett nafs när solen skiner och det inte blåser.

Idag är det lika fint och jag ska strax ut och fortsätta i trädgården. Klippa bort gammalt och gräva ner lökar så det blir fint till våren. En fin solig dag som jag ska utnyttja till max och inte gå in en enda gång mer än för att äta lite.

Dagens ord: När solen skiner och vinden mojnar då blir surkärringen som en annan människa.

I förrgår regnade det över 50 mm och det duggregnade inte utan vräkte ner. Katten Morris klev inte upp på hela dagenJag gjorde just ingenting. Tog bort dynor och kuddar från förstukvisten och lade dom i vardagsrummet att torka innan dom ska läggas in för vinterförvaring.

Kinabror och jag satt och glodde på tv och fikade och eldade i kaminen.

Jag tvättade lite, lagade älgskav till middag och åkte ner på byn på styrelsemöte på Håsjögården. Nu ska det väl dras igång med lite aktiviteter efter den långa coronatiden.

Råkade se en stump av Bachelor. En ung vacker tjej med fladdrande hår åkte i en öppen sportbil med en snygg kille.

Å så minnen ramlade över mig. Italien på 60-talet. Då var det jag som åkte öppen bil efter Cattolicas strandgata.

En ljummen kväll och vinden i mitt hår. En doft av hav och blommor. En rar italienare. Genom staden tog han mig och upp bland bergen. Han till och med stannade och plockade en bukett gula blommor till mig som doftade så gott.

Den kvällen dansade vi på en utedansbana i en liten by uppe vid ett gammalt slott. Å du ljuva 60-tal.

Jag tittade på Bachelor en stund Mer än hälften av tjejerna hade ljust långt hår och var så lika så det var nästan svårt att se skillnad på dom. Dessutom hade dom jättestora bröst (troligen förstorade) för annars var dom trådsmala. Så dessa fläskläppar som sitter på dom flesta. Förstår inte att man kan göra något så fult.

Så unga vackra flickor skulle inte behöva göra till sig så. När man är ung och vacker ändå. Jag begriper ingenting. Jag ska inte titta på det mer. Det är väl jag som är gammaldags.

Jag som levde på den tiden då man hade lite maschara och lite läppstift.

Det underbara 60-talet.

En tid som aldrig kommer tillbaka och en plats jag aldrig mer får se.

Nåja inget att göra åt. Nu får man vara nöjd med att åka till Hammarstrand och handla och äta god mat på Lergodset och sitta och surra med DansBritt och Kinabror.

Idag skiner solen men nu stormar det så jag vill inte ens gå ut. AMV och jag skulle ju bada bastu men jag vet inte om vi vågar tända när det stormar så här. Vi får se om det ger sig framöver kvällen.

Dagens ord: Det var roligare förr.

När jag inte somnat och klockan börjar närma sig fem så är det lika bra att kliva upp. Månen lyser in genom sovrumsfönstret och glider över golvet som en lysande boll. Det går inte att sova. Lite värk i kroppen har jag också.

Det har gått flera dagar utan en enda solglimt bara mulet och ruggigt.

Inte har jag gjort så mycket heller. Visst, jag har stökat lite i växthuset och så har jag burit in min stora fuxia som nu fått plats i sovrummet. Där får den stå och så kommer väl blommorna att ramla av så jag får ställa den i jordkällaren till vintern har gått över.

Så har jag fått en massa äpplen så jag har kokat äppelmos och gjort ett par pajer och få se vad jag ska göra av resten.

Äntligen har jag fått mig till att ringa till optiker och beställa tid för att få glasögon. Jag har ju klarat mig utan läsglasögon men inser nu att gammeldomen kommer ikapp mer och mer och jag börjar se dåligt att läsa små text nu när det börjar bli lite mörkare.

Jag hör ju i alla fall rätt bra i alla fall så något får man väl vara glad över.

Det börjar ju bli riktigt mycket färg på grönskan nu men när solen inte skiner så syns det inte så väl. Hoppas att det blir lite sol innan löven blåser av träden. När löven är borta då är det riktigt eländigt och trist tycker jag. Så länge solen tittar fram så är det fint med de färgade löven.

Så det är lika bra att koka mig lite kaffe och göra en macka och börja dagen lite långsamt. Allt är långsamt nu och ingen fart på mig alls. Ingen kommer och hälsar på. Ingen ringer och pratar mer än Sofiepropp och nog känns det att det är slut på sommaren nu. Ingenting roligt väntar heller vad jag vet men det är väl så det blir när gammeldagarna kommer steg för steg.

Dagens ord: Inte för att jag vill klaga men lite sol skulle inte skada.

Jag hatar gammeldommen. 

Jag gjorde ju bara det jag brukar göra varje höst.

Visst, det regnade och även om jag hade regnkläder blev jag blöt inpå skinnet när jag försökte gräva upp mina pelargoner och bära dom i tunga krukor ner till växthuset och böja mig och vrida mig i olika håll.

Visst blev jag genomblöt när jag hoppade över diken och gick i skogen och plockade svamp.

Visst gick jag dubbelvikt och plockade lingon.

Visst tog jag upp potatis och gick dubbelvikt igen.

Visst blev det en ganska onödig tur när AMV och jag kom på att vi skulle leta efter ett gammalt tvättställe nere efter ån och inte hittade stigen utan gick omkring i blötskogen och bland ris och hålor och med bara foffatofflorna på fötterna.

Ja men vad då då. Gjorde jag inte liknade ifjol och året innan och året innan utan problem men nu ni kära vänner. Nu har gammeldommen slagit till. Fan vad jag har haft ont överallt. Axlar nacke vekrygg och benen och höfterna. ja fan överallt. I två dagar har inte kunnat gjort ett enda dugg och det har inte blivit ett dugg.

Jack har hjälpt mig att dra ris och Kinabror har hjälpt mig att kapa ner grenar på eken. Han har kapat och jag och Jack har dragit ris.

Om jag lever och få ha hälsan kanske jag nu kan sitta under eken till nästa sommar och drömma om tider som var innan gammeldommen slog till.

Igår var Sofipropp här och vi satt och såg film framför tvn och gjorde inte just mer än att äta och se på tv och försöka röra oss så lite som möjligt.Konstigt

Jag har fått äpplen av Gamle A och av Tuppola så jag ska väl till och göra en massa grejor av det men mest har jag tittat på facebook och upptäckt att alla far omkring överallt.

Funderingar kring det är att när man valt att leva själv utan man så kommer man ingenstans. Delvis för ekonomin men mest för att jag inte vill åka ensam någonstans. Är men däremot så feg och troligen så tråkig så ingen vill göra sällskap med mig någonstans heller så får man sitta här hela tiden och drömma om tider som var då jag också kom iväg någonstans för att se något nytt. Konstigt att tänka sig att det är slut på det roliga nu och ingenting att se fram emot.

Solrosor är mina favoriter bland blommor förutom rosor förstås och både rosorna och solrosorna har fått knoppar men jag tror inte att dom hinner slå ut.

Det har varit långe mellan soldagarna nu och sol behövs för att allt ska växa och blomma och må bra. I dimma, regn och blåst händer ingenting positivt. 

Nåja, ni som kan ge er iväg på resor hit och dit och har sällskap så uppskatta det och ta det tillvara. Tids nog kanske det kommer den tiden när ni får sitta hemma och glo ni också och bara tänka på hur roligt det var förut.

Dagens ord: Det finns dom som har det värre. Jo då, jag vet det men det är liksom inte någon tröst.