Onsdagen tog jag ett paket tunnbröd och en äppelpaj och åkte iväg till Moster i Näset för att hälsa på innan det börjar snöa igen.

På åkrarna var det fullt med flyttande svanar. Tranorna har gett sig iväg för länge sedan. Nere på sjöbotten på den försvunna Ragundasjön samlas det alltid flyttfåglar för att äta lite innan det bär iväg söderöver.

Tvärt om är det med sidensvansarna. I måndags kom dom i stora flockar för att sätta i sig av rönnbären som det är massor av iår. Nog om det.

Jag blev kvar hos moster rätt länge den dagen och när jag kom hem, sken solen och snön var borta.

BonnAnna har varit här och tagit bort alla vita höbalar som legat på åkern.

Vad hände igår då.

Jag eldade lite ute och så kom Kinabror och Jack och eftersom det var torsdag så kom Gamle A som vanligt.

Sedan var det dags för mig att ge mig iväg ner till Håsjögården där jag och en kvinna till skulle göra soppa till soppkvällen idag.

Det gick rätt så bra men tog någon timme.

Utsikten mot sjön och kyrkan är så fin och när sjön ligger blank blir det extra vackert.

Så for jag hem och åt middag hos Kinabror och det började tokregna igen.

Slutade ganska fort och det blev rätt fint igen.

Så kom Gulliga Susanne och hälsade på och vi satt och pratade och slötittade lite på tv och fläskläppbrudarna på Bachelor. 

Visst har man sina funderingar och vi pratade om det där med att dejta. Det är väl något nytt eller??? Jag har då aldrig dejtat vad jag vet och inte Susanne heller. Vi har träffat våra män liksom av en slump och inte medvetet. kanske därför det inte gått så bra. Tur att man slipper i alla fall. Det har sina fördelar med att vara gammal.

Ser dom där på "Bonde söker fru" . Dom är ju modiga får man säga. Skulle aldrig göra något sådant. Gammeldags är man väl.

Så en sak till när jag ändå är igång med mitt funderande. Varför i fridens namn är alla fotomodeller och mannekänger så sura.  Inte ens ett småleende har dom. Tror att kläderna skaver eller är det bra så att dom är så jäkla hungriga eftersom dom ska vara så smala. Är det någon som vet? Måste väl vara dålig reklam för det dom ska visa om dom är så sura.

Dagens ord: Många frågor har knappast några svar.

Därför gillar jag dagarna då vi står i bakstugan och bakar tunnbröd. Jag gräddar och eldar och njuter i hettan som en gammal katt. PappersBeda kavlar runda och fina kakor så vi passar var och en på vårt uppdrag. 

Den här gången började jag elda ugnen redan dagen innan baket för ingen hade varit där och eldat upp på länge så muren var kall. Att ha ugnen rejält varm är viktigt när man bakar tunnbröd.

Vi har faktiskt bakat i 24 år nu tillsamman, ibland bara vi och ibland med en hjälpreda.  Första gången vi bakade så gjorde vi i vår dumhet dubbelt så stor deg och håll på mest hela dagen och inte nog med det sedan tog vi med PappersBedas lilla ettåriga dotter och tog båten till udden där hemma och plockade blåbär. Så unga vi var då och så mycket kraft och energi vi hade.

Nu är det minsann annat. Jag blir i alla fall trött i benen och måste vila lite då och då. Gammelbena. Gammeldomen.

Pappersbeda är morgonpigg och far dit tidigt och gör degen och eldar i ugnen. Den här gången har vi hjälp av Holländskan för hon vill lära sig. Jag hämtar henne och så börjar vi dagen med kaffe och macka.

Så går vi bullarna som sedan ska plattas ut. Man kallar dom inte bullar utan ämnen föresten.

Så ska dom sopas och kastas in i ugnen. Så hoppas man att dom inte rullar ihop sig och att ugnen har lagom värme.

och sopa. Inget mjöl kvar som kan brännas i ugnen.

Så kastas in i ugnen och snurras lite lagom. Varmt och skönt. 

Den glada gulliga holländskan skär itu och stoppar i påsar.

När vi gjort halva den måste vi elda lite på nytt och naturligtvis provsmaka. Bra och gott blev det. Varmt doftande tunnbröd med smör och messmör och lite kaffe. Å så gott.

Så kommer en av våra kompisar och så kommer Kinabror och naturligtvis ska dom smaka.

Ny omgång och dagen går och så är allt klart och värsta väntar. Städa, det blir mycket mjöl lite överallt när man bakar.

Så skjutsar jag hem holländskan och jag dricker kaffe hos henne och naturligtvis får jag en massa grönsaker. 

Det är rödbetor och morötter. De morötterna är de godast jag smakat och doftar helt underbart. Det är någon sorts svart vitlök som man gjort något med och så rödbetor. Jag ska lägga in dom idag.

Så kommer en ny dag med nya händelser. Kallt. Kände kylan inatt i sovrummet så jag sov med min tjocka morgonrock på och naturligtvis var det kallt på morgonen.

Konstigt med kyla. Idag har det inte blåst och jag har varit ute rätt mycket. Plockat in vallmokapslar för torkning för att få frö nästa år. Det har inte känts lika kallt som det gjorde dagarna innan. Blåsten är det värsta.

Gubbarna har tagit upp Broder B:s båt och fixat lite annat och så har vi fikat och jag har gått med hunden. 

Nu snöar det så jag tänder i spisen och gör mig klar att lägga in rödbetor.

Dagens ord: Jag är nog född på fel ställe för snö och kyla är pest men värme kan jag inte få nog av.

Som ni vet är jag en surkärring som hatar vintern. Jag har gått på charmkurser och kurser för att ha vara positiv men jag kommer nog inte att bli bättre i alla fall. Jag är ett hopplöst fall och nu lägger sig svårmodet som en kall blöt filt över mig.

Igår regnade det först och så när Kinabror och jag åkte till Hammarstrand så blötsnöade det.

I Hammarstrand brukar det inte blåsa lika mycket som här hemma men igår. Vilken isande hemsk vind som mötte oss när vi klev ur bilen. Jaha ja,. inga vinterdäck på än. Jag har alltid hoppats att oktober ska vara en höstmånad utan snö och alltid blir det fel. Snö och inga vinterdäck. Vi var i alla fall in och beställde tid för att byta däck både Kinabror och jag. 

Nu är det bara att inse. Vinterhelvetet är på väg och ställer till bara elände och arbete och vånda. Frysa och vad ska man ta på sig. Man kan ju inte ha skoteroverallen än. Kläder och kläder. Inte som sommaren då man bara kör fötterna i skorna och går ut med bara armar och lite till. Nej nu får man minsann dra fram vinterkläder och reflexer och pannlampa.

Inte har jag hunnit med det jag skulle göra ute. Visst, dra fram sopar och snöskovlar och ta bort lite löv från marken. Stänga av vatten ute så inte det fryser. Som tur är har jag plockat ur växthuset men blommorna som jag ska ha in i jordkällaren är fortfarande ute. Hämta ved också förstås och en massa annat.

I går tände jag i vedspisen för första gång i höst och det spred sig en skön varm luft i köket.

Det är nu man skulle ha höststädat för det gör alla kärringar tror jag.

Det är mörkt inne så man får börja tända lampor överallt och då kom jag på det. Ingen ser om mina fönster är skitiga nu när det är så mörkt. 

Nog låter jag det vara, huvudsaken är att jag får undan det som ska göras utomhus men jag gruvar mig för att gå ut.

Såg en bild på TuppOla där han satt på älgpass och frös och försökte elda i någon liten burk. Fattar inte att dom tjurar på och sitter och fryser .

Det var då jag hörde något på bron. Någon krafsade på dörren och jag trodde att det var hunden Jack men det var en gråhund med jaktpail på sig. Inte ens hundar vill vara ute i det här skitvädret. Han ville in i värmen men jag vågade inte släppa in den för då har jag väl blivit lynchad av jägarna. 

Hunden blev nog sur när jag inte släppte in honom och sket på trappen och gav sig iväg igen till snällare folk.

Inga fina bilder har jag att lägga ut för nu är det bara fult ute och sjön som kan vara så vacker när det är lugnt är svart och dyster med vågor som slår och vind som viner. Gruvar mig för att gå ut men jag måste. 

Dagens ord: Släpp in den som krafsar på dörren annars hen kanske skiter på din trapp.

Så blev det första frosten och jag bytte till flanell-lakan i sängen för nu börjar det kalla tider i sovrummet. Trots det så vaknade jag och frös och fick dra på mig morgonrocken.

Katten Morris har legat inne hela dagen. Han gillar inte kyla han heller.

Igår var jag iväg på möte på Håsjögården för nu ska det dras igång med lite aktiviteter minsann. Vi börjar med att ha en soppkväll nästa fredag och då behövs det ju lite planering. 

Idag skiner solen. Det är älgjakt och bilarna far förbi. Så kom Kinabror för nu var det dags att ta upp båten.

Jag och Jack var nere vid sjön och tittade på. Strandstugan är städad och väntar på vintern.

Jag har tagit bort blommorna ur blomlådorna vid huset och satt dit lite enris och sånt istället.

Ser väl lite glest ut men jag får väl sticka ner lite mer kanske så småningom.

Det är en hel del löv som jag ska ta upp men jag blev lite less och gick in och gjorde en älggryta istället som Kinabror och hans son ska sätta tänderna i frampå eftermiddagen.

Jag och Jack gick genom skogen och över ängarna. Det fanns en hel del blommande klöver där ute och till och med midsommarblomster fast det varit frost.

Det är dags att baka tunnbröd nu och det ska vi göra till veckan. Det är dags att ta in gyckelblomstren i källaren också. Det är så mycket som ska göras den här tiden faktiskt.

Till en annan sak. Bensinprisett. Hur ska det gå för oss här uppe. Tänk dom som åker långt till jobbet varje dag och ska betala dessa hemska priser. Tänk alla jordbrukare som behöver diesel till traktorer och bilar för sitt arbete. Tänk att man har mage att ta så hög skatt och jag undrar om dom vill att vi alla här uppe ska dra till storstäderna där det finns andra förbindelser. Men strömmen och skogen och järnet ska ju också fraktas söderut till städer och då passar det minsann. Jag blir så förbannad. Det drabbar mest dom som jobbar och där det inte finns några förbindelser. Vi har ju knappast råd med elbilar utan kör mest gamla härkar som är billiga och förresten finns det inga stolpar att ladda bilarna heller. Undrar hur det ska gå för oss. Jag känner mig ganska orolig faktiskt.

Dagens ord: Undrar om plogbilen har råd att tanka nu när det blir vinter.

Så blev det fredag och jag skulle få mina läsglasögon. DansBritt, Kinabror och jag åkte till Sollefteå för att hämta dom. Dimman låg över älven och bildade älvslöjor. Vackert var det. Det gick fort att få glasögonen och det enda som jag inte gillade var att det inte fanns röda.

Jag ville ju ha runda glasögon bara för skoj skull för jag är så ful i glasögon och då kan man ju bara på kul ha dom fulaste man kan tänka sig. Spelar ingen roll nu för vem ser mig om jag har dom hemma när jag ska läsa. Det är ingen stor publik som tittar på mig.

Vi åt på kinarestaurang och handlade lite grejor innan vi styrde hemåt. Då hade solen kommit fram och älven och sjöarna låg spegelblanka.

Det var tyst och lugnt men på förstukvisten hade en liten nötväcka kört in i rutan och satt där väldigt vimmelkantig.

Eftersom katten var ute tänkte jag lyfta upp den lilla fågeln i ett träd. Då flaxade den till och satt sig i mitt hår och trasslade in sina små fötter i håret. Det tog ett tag att trassla ut den och sätta den i trädet.

Katten jagar just inte fåglar och som tur var så började en liten mus springa på gården så han fick annat att tänka på.

Vilken fantastiskt fin kväll det blev. Varmt var det också och inte en vindpust. Konstigt nog har jag inte hört lommen ropa på länge nu. Den var här i våras men vad tog den vägen sedan? Jag saknar det lessna och magiska ljudet av lommens skrik.

Ja vad ska man mer säga. Lördagen kom med samma fina väder men med någon regnskur. Jag klippte ner i rabatter och så var det dags för Kinabror och mig att äta på pro-fest . Det var egentligen whiskyprovning men det var trerätters-middag också så det fanns något för mig som inte dricker whisky. God mat var det. Alla var glada och sällskapliga nu när vi fick träffas igen.

Som lök på laxen kom det en kille från Sollefteå och spelade och sjöng och han hade en så fin röst och hade valt sådana visor som jag tycker om. Hans pappa var också med och det var en skolkamrat till Kinabror och även han är musiker och sjöng några låtar. Så trevligt det blev. Det var verkligen en lyckad kväll.

När vi drog hem så stannade vi till hos AMV och Gubben som var i husvagnen i Fisksjön. Söndagen var det ju pinndag och då samlades gubbarna för att sätta ner pinnarna etter vägen så man ser var vägen är när det har snöat.

Fortfarande fint väder men ingen sol. AMV och jag kom på att vi skulle vara nere vid sjön och äta korv till lunch.

Vi eldade i gammelspisen och så kom gubbarna ner och åt korv och drack kaffe.

Hunden Jack roade sig med att rulla sin stora sten i vattnet. 

Troligen sista dagen vi sitter nere vid sjön och fikar. Det kommer väl att bli vintern tyvärr. 

Nu är det en ny vecka. Kinabrors son kom igår för nu drar älgjakten igång igen.

Ser att det är lugnt och fint ute men ingen sol. Jag ska försöka göra det sista i trädgården idag. Det vore bra om jag hann med det för jag har massor av annat att göra.

Ja så går dagarna så fort så fort. En av mina gamla jobbarkompisar som var på pro-festen undrade vad jag sysselsätter mig med nu när jag har pension och det kan man ju undra.

Tycker att jag har hur mycket som helst att göra men det kan kanske bero på att man är slöare och allt går mera sakta men en sak är då säkert. Jag är inte göralös ett enda dugg.

Dagens ord: Göralös är då det sista jag är. Jag är snarare sån som inte hinner med allt jag ville göra.

Klockan är bara sex när solen går ner bortom bergen. Jag har ätit med Kinabror i hans sommarstuga och ska gå hem.

Det har varit en fin dag mitt i gråväder och regn.

En dag då jag passat på att vara ute mest hela dagen. Jack och Kinabror har varit hemma hos mig och stökat med lite av varje. Jack och jag har dragit ris och grejat. Sedan vilade vi en stund på soffan och nog somnade vi till lite grann också.

Gamle A har varit här en stund och vi satt på Kinabrors trappa och fikade. Nu gäller det att vara ute så länge det går,

Nu ska vi ta det i rätt ordning med vad som hänt. I förrgår när jag gick bort till Kinabror var det uppehåll en stund och jag såg hur de mörka molnen kom närmare och närmare. Bäckar och diken porlar av vatten nästan mer än vad det brukar bli när det är vårflod. 

Jag mötte Broder B och HolländarCarl. Dom kom med fyrhjuling och släpvagn och skulle hämta krusbärsbuskar och vinbärsbuskar hos mig. Jag har alldeles för många så jag kan gott dela med mig.

Vi satt en stund på förstukvisten och drack en kopp kaffe innan dom åkte hem.

Carl berättade att nu när det är mörkt så hände det att hela familjen tillsammans  låg ute på studsmattan och tittade på stjärnhimlen och månen och småpratade och lyssnade på tystnaden. Jag tycker att det lät väldigt fint egentligen.

Minns inte när jag var ute och tittade på stjärnorna. Är det det som kallas att man blir hemma blind och inte uppskattar det man har omkring sig tro.

I alla fall ser jag smågubbarna som jag har i trädgården.

Dom kikar fram ur björkarna och ler.

Några fler som ler är talgoxarna. Dom har knackat och knackat på fönstren nu ett tag och igår for Kinabror och jag ner på byn och handlade fågelfrö. Nu har jag matat dom för första gången i höst och oj så dom äter och oj så många det plötsligt blev. Så dom kvittrade och åt.

Igår regnade det och var grått hela dagen. Broder B m Fru och Kinabror och jag satt ganska länge vid köksbordet och åt  varmkorv till lunch och pratade om dittan och dattan och allt annat. Vad ska man göra en regnig dag.

Jo lite nytta gjorde jag i alla fall. Jag sopade upp alla löv som kommit in och fyllde nästan en hel sophink med löven som låg överallt.

Nu har det redan mörknat ute och så här såg det ut när jag kom hem.

Dagens ord: Hörde på tv att man pratade om snö. Bevare mig väl. Jag vill inte vill inte vill inte.

Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.

Trots att jag sopar i hallen varje dag så ligger det högar med löv överallt. Inte alls så konstigt för det blåser och regnar och allt fastnar på skorna.

Idag är första dagen på länge som solen tittar fram lite försiktigt och då gäller det att kasta sig ut och börja jobba i trädgården. Visserligen har jag satt ner lökarna i jorden och hoppas att dom kommer upp nästa vår. Hoppet finns.

Nästan alla löv har blåst av träden nu och det blev kalt och trist. Så länge löven är kvar så finns det hopp.

På tal om gammeldagan så börjar man inte känna sig mosig bara i kroppen utan även hjärnan är mosig ibland och är den inte mosig så tror jag att den är det. 

Som härom morgonen. Vaknar som vanligt och går ner i hallen och ute sitter katten Morris och vill in. Vad då vill in? Jag vet med bestämdhet att han följde med mig upp som vanligt på kvällen och kröp ner i fotändan på sängen.

Jag vet att jag inte var upp på natten. Visserligen hade jag dörren olåst men jag hade inte hört någon komma in så katten hade slunkit ut. Vad tänker jag då? Hur kom katten ut?

Så började jag fundera. Håller jag på att bli senil? Har jag verkligen haft med mig katten upp?

Har jag gått i sömnen och släppt ut katten? Håller jag på att bli mosig i skallen. Har jag spöken i huset som släppt ut katten? Tusen tankar far i skallen.

Så känner jag att det är ovanligt kallt nere i köket och tänker att det kanske snart är tid att börja elda i vedspisen.

Sätter mig i soffan i rummet och tycker att det drar. Har jag inte stängt dörren när jag släppte in katten??

Jo visst. När jag knäpper på tvn ser jag att fönstret vid tvn är öppet. Lösningen på gåtan. Det är mina bröder som mixtrat med sladdar och inte satt på haken till fönstret och det har blåst upp och katten har hoppat ut. Tack och lov. Jag är inte alldeles borta ännu. Senil vill jag inte bli ännu. Det är då ett som är säkert.

Vad mer. En liten nötväcka har kraschat på förstukvisten och jag fick göra som vanligt. Ta den i handen. Droppa lite vatten i munnen och på huvudet åt den och prata med den och den repade sig och flög iväg.

Det är dags att köpa frö nu för talgoxarna knackar på fönstret i sovrummet och vill ha mat.

I söndags paketerade Kinabror och jag älgkött och en fröjd när man får tag i sånt kött för det är det godaste som finns.

I alla tider har vi gjort en viss grej när vi fått hem älgköttet. Innan vi paketerat och fryst in har vi tagit kvar en fin bit och skurit den i skivor och bultat och stekt. Då blir det fest.

Så jag gjorde som vanligt igår och Kinabror, Broder B och Frun kom också.

Nypotatis, älgbiff med morötter och en härlig gräddsås. Svartvinbärsgele och pressgurka och äpplepaj med vaniljsås. 

Helt vanlig mat där allt är härifrån och så lingondricka förstås. Att veta att allt är hemgjort känns riktigt bra. Årets godaste måltid om ni frågar mig.

Nu ska jag skynda mig ut och stöka i trädgården för imorgon blir det regn igen.

Dagens ord: Det gäller att njuta av det man kan innan snönhelvetet kommer.