Senaste inläggen

Av Anita - Onsdag 23 sept 08:58

Storfiskaren och Mustachen satt hos mig och drack kaffe och Storfiskaren berättade att han sett skogsmaskinen fara upp mot vackra skogen.

Då fick jag bråttom för jag hade inte plockat trattkantarellerna vid berget ännu. Nu fick jag bråttom men det var för sent.

 

Det finns (fanns) bara en enda fin skog kvar häromkring. Annars är det bara kalhyggen och blötmark.

Den skogen har varit min största tröst. Där finns till och med en fin stig att gå på. Bergen med mossa på, de vackra höga träden och så blåbärsdalen och mitt svampställe. För att inte prata om det höga berget med vita mossan och utsikten över flera sjöar och berg.


Nu är det sista vackra borta. Precis vid mitt svampställe for skogsmaskinerna omkring och plattade ner allt. En flock med orrar kommer flygande och skriker i panik. Var ska dom hålla till när all skog är borta*? Skogsfåglarna lär väl snart vara helt borta när man tar ner alla skog. Dom vill ha stora barrskogar för att trivas.


Mitt hjärta är så tungt och jag orkade nästan inte gå hem. Tänkte att jag skulle hitta på något kul och söka mig till något jag tycker om. 


 

Det hade slutat blåsa. Lingonplockning förstås. För att komma ut på näset måste man ta av sig stövlarna och vada över ån.

Där fanns en gång en bro och det var bara att gå på den och sedan gå på en fin mur för att komma ut på udden. Nu är bron borta sedan länge och muren har man sprängt. Bort bort med allt vackert.


Stigen efter stranden var kvar men bara bara smal. Lingonriset var borta och ersatt av odon och kråkbär. Det var länge sedan jag var där. Det var bara att ta hinken och gå tillbaka.

 

Ta vi sig stövlarna och vada i det iskalla vattnet som fick mina fötter att domna bort. Jag vet inte hur kallt det är i vattnet men kallt är det i alla fall.


Jag känner mig ledsen för att allt förvandlas till det sämre hela tiden. Det är inte bara skogen utan allt och jag också. Var ska jag gå nu. Hur ska man orka med ännu en vinter när det inte finns något kvar att hålla fast vid.

  sk

Det enda varaktiga är stenarna efter stranden. Dom ligger där trygga som dom alltid gjort när allt omkring förvandlas till det sämre.


Sjöarna växer igen med vass.

Väst i sjön har man kalat av all skog och nu vackra skogen som var den mest välskötta och fina. Bara kalhyggen. Det skulle jag aldrig trott.  

 

Vad jag saknar  de vackra skogarna, stigar och mossa, svamp och bärställen.

Raserat och förstört precis som jag känner mig. Var ska man nu hitta glädjen. Skogen har alltid varit en del ab mig.


Dagens ord: Allt är nära. Allt är långt ifrån. Allt är givet människan till lån.


ANNONS
Av Anita - Måndag 21 sept 09:02

 

Nog vet ni att rönnen skrämmer bort trollen, inte för att jag är rädd för trollen men rönnen är så mycket mer.

Jag röjer inte bort rönnarna och dom sprider sig väldigt runt min gård. Dom verkar trivas hos mig och är favoritträd. 


Det finns dom som tycker att jag ska ta bort dom men jag samlar på en rönnskog som så småningom kommer att växa sig stor och vacker. De första som får fina färger på hösten är rönnen. I år är det inga bär på rönnen konstigt nog. Annars brukar dom få besök av sidensvansarna som kommer i vackra flockar och med ett kvitter som låter som silverklockor. Inte konstigt att jag älskar rönnar.

 

Nog om det. De sista två dagarna har det blåst lite mindre så jag har kunnat vara utomhus.

 

Jag har tagit in fuxian och nu står den på skrivbordet i väntan på att den ska ner i jordkällaren så småningom.

 

Rosenpelargonen som jag haft ett tag i växthuset har jag klippt ner så den ska få plats i fönstren i Sonens rum där dom får vara hela vintern. Där är svalt och dom trivs riktigt bra. Topparna får vara inne och se fina ut .

 

Chiliplantorna har fått komma in både i mitt hus och i Kinabrors. 


Trädgårdsmöbler och hammocken har plockats in i uthusen. Sista potatisen har jag grävt upp.

Inomhus har jag lagt in rödbetor och gjort äppelpaj. 

 

Nu ser man att det är höst och även om det är vackert med färgerna så känns det vemodigt och sorgset. 

Jag gruvar mig så för vintern. Det är då allt skit händer och det går åt massor med pengar. Elräkningen är dyr. Jag ska till Östersund till tandläkaren igen. Jag skulle behöva köpa glasögon. Jag skulle behöva serva bilen. Allt för dyrt.

Så är det kylan och halkan och den förbannade snön. 


Sommaren blev som vanligt kort och även om det var skapligt väder så saknar jag dansen. Inte en enda dans på en hel sommar. Det har nog inte hänt på många många år. Till och med som barn fick man ta en svängom i köket med mamma och pappa. Nåja, det hade väl kunnat vara värre.

 

Dagens ord: Vi badade i alla fall ovanligt mycket den här sommaren.

ANNONS
Av Anita - Fredag 18 sept 21:09

 

Två dagar med skitväder, 3-4 grader varmt och isvindar från fjällen får skinnet att knottras sig fast man klär på sig varmt.

Fan för dom som hurtigt utbrister "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder". Jo visst kunde man ta på sig skoteroverallen och rånarluva men det känns väl lite onödigt i september. Nog om det.


Dagarna innan var det fint. Den sista svanen for omkring vid badstranden. 

 

Vattnet i sjön har sjunkit väldigt de sista dagarna och badstranden är dubbelt så bred som den brukar vara.

 

Lite besök hade jag  också varje dag i början av veckan och jag vandrade omkring lite i skogen bara för att jag kunde.

 

Det börjar bli lite färg på löven nu och rönnen är en av de första träden som blir röda.

 

De sista två dagarna har inte varit kul. Blåst och kyla och besök i Östersund på specialtandkliniken. Kinabror skjutsade mig som tur var och när vi åkte hem var vi in till DansBritt och fick kaffe och de största bullar jag sett.

 

På kvällen bjöd Broder B med fru på soppa som var väldigt god. Idag har dom också följt med till Östersund och vi åt faktiskt lunch där också.

Nu är jag hur trött som helst och jag har mest legat i soffan och slötitta på tvn. Att kliva upp tidigt som vi gjort i två dagar och så sitta i tandläkarstolen gör mig utmattad och så stormen som viner och inte låter en sova på natten. 


Mycket ska göras ute innan frosten kommer men kanske är jag piggare imorgon och kan uträtta lite grann.

 

Dagens ord: Bortsett från snö och kyla är nog blåsten värst.

Av Anita - Måndag 14 sept 18:29

 

Inte för att jag är kvick som en ekorre men jag tror att jag har kvar lite stenåldersbetende i min inre själ. Det liksom kommer över mig nu innan hösten kommer. Jag kan bara inte låta bli. Jag plockar bär av alla de sorter och kokar saft och fryser in. 

Nu är källaren full med saft av olika slag och gele och så förstås potatis.

 

Frysen är full med lingon som väntar att bli sylt och lingondricka och där finns blåbär, hallon och till och med smultron.

Jag har naturligtvis massor med dill och persilja och gräslök. Torkade örter hänger ovanför spisen och nu har jag skördat brockolli och gurka och tomaterna har jag tagit in och hängt i fönstret för att dom ska mogna.

 

Så förstås har ju vedboden fått in sin ved så jag kan hålla värmen i vinter. 

Nu fattas det inte så mycket, bara lite svamp som ska plockas bar älgjakten är över.


Det känns som om man är ganska rik just nu bara för att det finns en del i gömmorna. Rik fast jag är fattig på pengar men i alla fall.

 

Jättepelargonerna har fått komma in i växthuset så dom inte dör. Har dom levat sedan farmors tid så må jag ju ta hand om dom lite till. 


Det är lite lugnare nu och idag har Kinabror och jag varit iväg på affären och handlat lite mat. Dessutom har jag haft en period då lysrör och lampor gått sönder stup i ett och nu har vi fixat det. 


Dags snart att stänga fönstren men det är så skönt med den fuktiga luften. Jag brukar vakna på natten och vara torr i munnen när jag har det torra vintervädret i sovrummet.


Så till slut. För ett tag sedan stod det en ensam postlåda ute vid vägen. Bara jag i hela byn men nu. Se på det här.

 

Nu mina vänner är det precis tvärt emot. Vi blir flera och fler i den här lilla byn och till och med två barn finns här. Det är länge sedan det var barn här. Det var när Sonen var liten och han fyller snart 44 år. Härligt.


Dagens ord: Hoppas att det blir ännu fler här i byn.

Av Anita - Fredag 11 sept 09:34

 

I förrgår kom en sådan lugn om än kylig dag. Det känns att det är höst nu för det är bara solen som värmen och i skuggan är det kyligt. Än finns en massa att göra och jag satt igång från morgonen.


 

Pelargonerna i stora järnkokaren skriker efter att få komma in för frosten närmar sig med stormsteg och kan komma när som helst. Det tar lite tid att gräva upp dom och sätta i krukor och bära in och hitta plats i fönsterkarmarna.

Jag har rosenpelargonerna  kvar ute för dom är så höga och blommar som mest och det bär mig emot att kapa av allt det vackra. 

Nå när jag gjort det gick jag med Jack bort till Kinabrors sommarstuga och gick upp till Broder B:s fru och pratade bort en stund.

 

Så gick jag ner till sjön och städade bastun och tog ut all aska ur  kaminen och rensade grillplatsen från en massa aska.

 

Sedan gick jag bort till Kinabror och åt middag och så var den dagen slut. Man måste njuta av de dagar som är som den var och andas in luften som är klar och skön. Synd bara att alla fåglar har tystnat. 

 

Så kommer det de avskyvärda dagarna som jag inte alls gillar. De höstdagar då västanvinden får fart och sliter och river i träd och får saker att flyga omkring. När man hör hur den ylar och viner in i fönster och sprickor och man ser de vita skummiga vågorna slå mot land. Fy sjutton. En sådan dag var det igår och jag kan säga att jag hatar sådant väder och var knappt ut på hela dagen.


Gamle A kom och så förstås Kinabror och vi fikade och sällskapade en stund. Tänkte på hur kallt och ruggigt det ska vara att sitta på pass i skogen.


Så avslutades dagen med trevligheter. Jag plockade en blombukett.

 

Så for jag till DansAnn för vi skulle ha tjejkväll. Hon hade besöka av sin moster och vi skulle njuta av varandras sällskap.

 

Ojsan hoppsan vilket härligt fat med god mat hon hade gjort. Rena konstverket.

 

Oj så vi åt. Oj så vi pratade. Oj så vi skrattade.

 

Vilken härlig tjejkväll det blev. När jag åkte hem hade det mörknat och man ser nu att kvällarna blir svarta. Visst, jag såg att "Mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön hade tänt sina lanternor ute på piren som lyste upp som ett hoppets stjärna på andra sidan. 


Dagens ord: Det finns alltid att göra när man bor så här.

Av Anita - Onsdag 9 sept 09:01

 

Sitter med ryggen lutad mot min favoritbjörk och ser ner mot sjön. I knät har jag rensgallret som jag rensar lingonen med. Lingonen är röda och fina och solen värmen skönt även om luften är höstsval i skuggan. 

Det är tyst. Svalorna har gett sig iväg och inte ens lommen ropar.


Blommorna är snart utblommade nu men några vilda blommor hittar man ännu.

 

Tänk villken lycka att få vara utomhus så mycket som jag vill. Jag som varit instängd på kontor i så gott som hela mitt liv och suttit och sett ut och suckat och längtat. Nu äntligen för jag utnyttja hela sommaren och vara utomhus så mycket jag vill. Nu måste jag skynda mig innan vintern kommer. Vet att huset är fullt med damm men det skiter jag i. Ute ska jag vara. Ingen bestämmer längre över mig. Jag är FRI 


I helgen kom några gulllisar och hälsade på.

 

Vi satt i hammocken och gungade och fikade.

 

Broder B med Fru har sina gullisar här och dom hälsade på tomtarna i lövsalen.

 

Sedan kröp dom in i hyddan och satt där och fikade. Så trevligt.

 


Plockat lingon har jag gjort.

Tagit upp hälften av potatisen för dom börjar bli för stora nu. Rocket heter den sorten och den ska jag inte ha igen. Den är för mjölig och blir för stor.

 


Plockade krusbär och gjorde kräm. For en sväng till Moster och vi satt och åt kräm och drack kaffe och pratade. Det var jättelänge sedan vi träffats. 


Älgjakten har börjat. Kinabrors son har kommit för att vara med. Då passade vi på att äta surströmming härom kvällen.

 

Nu är det snart dags att ta in blommorna för frosten kan komma precis när som helst. Det är synd för det är nu som den här fuxian är full med blommor och har massor med knoppar. Tomaterna är inte mogna heller men är stora och fina och skulle behöva några varma soliga dagar till. Nåja, så är det alltid här. Sommaren är för kort.


Igår var det strömavbrott hela dagen och jag passade på att åka till PappersBeda. Hon klippte mitt slitna hår. Det är inte dumt att ha en alldeles egen frisörska minsann.


Jag gjorde korvgryta till Kinabror och hans son och det är fint att ha så mycket grönsaker så jag egentligen bara behövde köpa korv.

Idag kokar jag saft av krusbären och så ska jag ta in en del av mina pelargoner innan dom blir biten av frosten.


Dagens ord: Frihet är det bästa ting och nu gäller det att skynda sig att vara utomhus så mycket som det går innan gubben vinter försöker ta kål på mig.

Av Anita - Söndag 6 sept 09:27

 

AMV och jag tog en dag av barndomsminnen och nostalgi. Packade ryggsäcken och drog iväg på cyklarna. AMV bodde i en del av byn som heter By. 

Backar och dalar, berg och vatten, ängar och skog, en underbar plats att vara barn på.


Nerför Karlssonsbacken brukade vi släppa på för fullt och susa nerför backen men det var då det. Nu bromsade jag hela tiden. Så kom vi ner till stora myren och stannade för att gå ner i allén.

 

Där nere vid stranden låg wivstavarvs båtar som man lånade och rodde över till stationen och gick till Konrads och köpte godis. Om man hade pengar och det var ju inte så vanligt. Men man kunde köpa en 5-öreskola och dela på två.

 

Nu är både stationen och affären borta sedan länge.

Vi satt och där för att minnas och dricka kaffe.

 

Vilka minnen som bubblar upp.

 

Det var då man trodde att allt spännande skulle hända. Nu får man vara nöjd med lugn och ro.


Nu gick vi för att söka oss till spökravinen. Den består av fyrkantiga stenblock, travade på varande i flera nivåer ner mot sjön.

 

Vi lekte riddare och hade fiender på andra sidan sjön som vi kämpade mot. Det var så många barn i den lilla byn speciellt på sommaren. 


Wiwstavarv hade ett semesterhem där och där kom sommargäster från Sundvallsfabrikerna varje vecka under sommaren. De barnen lekte vi med. Vi hade sjöstrider med båtar och inte hade vi flytvästar heller. Vi knuffade varandra i sjön ute vid klipporna men vi hade nog änglavakt för ingen dränkte sig.


Nu när vi kom till spökravinen flödade minnen över oss. Tallar, granar och aspar hade blivit jättestora så det var mörkt under träden och till och med som gamla kände vi  den speciella känslan.


Nu som vuxna har vi pratat om platsen och läst lite grann i gamla handlingar om By.

På 1300-talet låg ett herrasäte där och en adelsman vid namn Lavrans Diäke bodde där. Han var riksdagsman, fogde och en av Jämtlands mäktigaste män. På den tiden var vi norskar. Är det hans gamla herrasäte som vi kallar spökravinen?? Önskar att vi visste och kunde komma tillbaka till den tiden och se hur det såg ut.


Nu är alla som bodde där borta och lador är nerfallna, dansbanan finns inte längre och Sundmans barack finns inte heller men våra minnen finns kvar.


Vi minns Håkan och Anders och Margareta Jutbo från Bergeforsen. Dom var här många somrar.

Vi minns Matte och Lasse från Östersund som vi var så kära i .

Tänk så länge sedan och nu är det bara spökborgen som är sig lik där den ligger med sina stora orörliga stenblock.


Det har hänt mer sista dagarna men det här får räcka innan ni lessnar på att läsa. Nu börjar älgjakten och det kommer att bli ett väldigt åkande på vägen och hundskall och skott .

 

Dagens ord: Ibland önskar man att man kunde backa tiden.


Av Anita - Torsdag 3 sept 06:38

I förrgår skulle jag åka till tandvården på lasarettet för op och det gruvade jag mig för. Kinabror skjutsade mig och vi for i god tid för jag kände på mig att bara att hitta dit skulle ta tid.


Dagen började med strälande väder. En stor flock sidensvansar kom för att mumsa rönnbär men det finns inte ett enda rönnbär iår. Tur nog finns det lite vinbär kvar på buskarna och dom satt i sig allt i ett nafs.


Nu svamlar jatang på. Det var resan till Östersund och det blev inte som jag tänkt. Virrade runt på sjukhuset för att hitta men det visade sig att det inte alls var inne på sjukhuset utan längre ner och inte stod det något på dörren heller. Jag frågade folk och till slut efter ett himla springande hittade jag rätt.


Då var det rtg och ingen tandläkare var där men en tandhygenist tog hand om mig och putsade och tryckte och grejade och så skulle jag tillbaka sedan när tandläkaren var där. Så det var bara att fara hem 1800 kr fattigare. Hela dagen gick åt. 


Nåja, dagen slutade bra i alla fall. Jag tog cykeln och for en sväng till  Broder B:s fru och där fick jag en tröja hon stickat till mig.

 

Så glad jag blev. Den var mjuk och härlig och jättefin. Nu kan jag kassera min gamla lagade kofta och jag kände genast att den här kommer att bli en älsklingströja. Så ett bra slut på en konstig dag i alla fall.


 

Så igår var det också en fin dag. Solen kastade in lite ljus genom orkidefönstret och fick blommorna att lysa så fint.

 

Det är slut på blomstertiden utomhus nu. Det är svårigheter att få ihop en blombukett av tama och vilda blommor men jag gör så gott jag kan. När det är sommar ska man alltid ha blommor på borden. Det känner jag.

Den här gjorde jag till AMV:s födelsedag med stor möda.

 

Mitt på dagen kom LoppisCarin för att hämta mera loppisgrejor. Hon hade med sig varm korv och bröd så Kinabror, hon och jag åt lunch och sedan satt vi på verandan och fikade. Kanske sista gången iår som vädret ät så fint att man kan sitta där men man vet ju aldrig. September kan bli fin ibland.


På eftermiddagen for Kianbro och jag till skogs för att plocka lingon. Luften var klar och fin och det är så skönt att plocka lingon. Det är rena meditatinen att gå omkring och rafsa.

 


Naturligtvis har man med fika och det är konstigt att kaffe smakar så gott ute i skogen.

 

Jack är med förstås och äter blåbär för fullt och håller sig nära hela tiden.

 

Han vill förstås också ha lite macka.


Vi fick i alla fall ihop varsin hink med bär även om det inte var det värsta bärstället man varit på. 

Idag kommer AMV och Gubben och jag har mina planer men man vet aldrig. Kanske blir det inte det jag tänkt. Vi får se.


Dagens ord: Det blir sällan som man tänkt och ibland kan det vara tur.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

52 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Blogkeen
Följ DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA.... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se