Dagens fråga. Hur i fridens namn kan det komma flugskit emellan fönsterrutorna när fönstret är nästan omöjligt att öppna? Och vart tog flugan vägen i så fall?

Kanske undrar ni över varför jag funderar över en sån sak men det är så här.

Här i byn har vi ett församlingshem som heter Håsjögården. Det är vandrarhem numera och sommarcafe under sommarhalvåret.

Vi kvinnor i byn jobbar en dag var på sommarcafe och nu ska det städas.

Jag och dataFia hade fått 2 rum tilldelat oss. Rummet Fisksjön och rummet Håsjö.

Aldrig har jag städat i några rum som varit så välstädade. Det var nästan så det var löjligt och kändes ganska onödigt. Men ....som sagt av underlig anledning var det flugskit mellan fönstren.

Då är vi osökt inne på städning. Lika fort som vi halkade in på det lika fort halkar vi ut. Jag hatar att städa och gör ingen höststädning iår. Vad då.... nästa sommar är jag ledig och kan städa hur mycket som helst

Bra anledning att skjuta upp det.

Nu ska ni inte tro att jag skulle kunna hamna på städprogrammet i tv. Nej sjutton så skitigt och hemskt har jag inte men inte gnor jag omkring som ett tok och dammar böcker och tavlor och putsar fönster och slänger ut kläder ur skrubbar.

Nej lagom är bäst.

Det är inte mycket som hänt sedan helgen. Jo igår körde buskröjaren av telefonkabeln på Fisksjövägen så vi blev utan telefon. Grannen kom infarande efter 5 minuter och var i upplösningstillstånd.

Det har fixat sig så idag har vi telefon tillbaka.

Konstigt väder är det också. Varmt och blåsigt och snart snart slår mina änglatrumpeter ut om vädret fortsätter.   

Nu är det bara drygt en vecka tills AMV och jag åker till Sardinien och jag längtar och hoppas att det ska bli som jag drömt.

Därför får dagens ord bli en liten strof jag hittat i en bok.

Ett rum av längtan finns inom oss.

Vi längtar bort, vi längtar hem, vi längtar tillbaka till en annan årstid.

Längtan och drömmar ger oss hopp och visst är hoppet en nödvändig följeslagare.