I tisdags insåg jag två saker. Snön vräkte ner så att gå till skogen för att leta mossa och grönt till julkransar gick inte.

På isen ligger snön tjock och skridskois blev det inte den här vintern heller. Inte för att jag tänkt åka skridskor men jag brukar ta ner sparken och åka efter strandkanten ända bort väst i sjön. Det är 5 km så det blir en härlig tur om det är blankis och fint väder och inte blåser för mycket. Att ta med sig lite kaffe i termosen och ev tända en liten brasa är ju livskvalitet. Snuvad på det blev jag också. Snö förbannade snö.

Vad gör man då? Tröstade mig med att laga mat. Det är något trösterikt med att laga god mat. 

Jag gjorde Nikaloktasoppa av alla gamla grönsaker och dessutom stekte jag älgkött och råstekte potatis och gjorde bernesås. Lite lingondricka till det och jag hade en härlig middag.

Soppa frös jag in i flera burkar till senare tid. Alltid bra att ha och ta fram. 

Igår var det tö. Det droppade och var plusgrader. Sopade av bilen och hämtade upp snölassen men jag skottade inte .

Mustachen kom och han hjälpte mig att få upp luckan till asklådan. Jag har blivit så svag i fingrarna. Vi fikade och sedan bar jag ut aska både ur spisen och braskaminen. Det var en lämplig dag för det eftersom det inte blåste. Det har ju hänt att jag blivit askig på hela kroppen när någon vindpust kommit precis när jag kommit ut.

Fick reda på att det var halka på vägen eftersom regn på isvägar inte är det bästa så jag som alltid gruvar mig för att köra bil struntade i vattengympan och stannade hemma. Med en ny bil som jag inte känner till riktigt ännu så blev det så.

Så idag är det 7 grader kallt igen så hoppet om att snön skulle regna bort kan man glömma.

Dagens ord :Ingenting blir som man tänkt ner vädret bestämmer.