Ett par dagar med ont i ryggen efter snöskottningen. Snöslungan som var trasig och vägen som var oplogad. Deppigheten som föl över mig som en blöt disktrasa. 

När nöden är som störst ser man vilka som är ens vänner. PappersBeda har hjälpt mig när det varit kris och utan att man ens behöver be om hjälp. Om man ska frakta en snöslunga tillbaka till säljaren så måste man ha en släpvagn och trots oplogad väg och halka så kom hennes sambo och fraktade  den till Hammarstrand. Får väl se vad dom kan göra med den nu. Hoppas jag slipper skotta hela vintern.

Så började det regna och töa och glad blev jag. Det rasade snö från taket och nere på sjön är det nästan snöfritt.

Jag gick ner till sjön och efter snökanten kunde jag skrapa fram lite mossa till åtminstone en krans.

Jag använder mossa till kransarna.

Såg på sista marknaden att man använt ull och det var jättefint men min ull var för gammal och för ful så det gick inte. Nu har jag i alla fall fått till ett par kransar och hoppet finns att det inte ska komma snö på ett par dagar så jag kanske hinner släpa ner sparken till sjön och ta en sparktur efter sjöstranden. Hoppas Hoppas.

Ska försöka att fara på vattengympa för att röra sig lite och bada bastu kan kanske mjuka upp ryggen lite grann.

Kanske kan jag passa på att sätta upp belysningen på väggen också nu när man kan använda fingrarna och slipper ha vantar på ute och med lite snö så går det att röra sig i alla fall.

Julgran har jag slutat med ute. Vet vilket stök det var. Hitta hålet till granen under snön eller försöka göra ett nytt när det är käle i marken. Så snöar granen över så de flesta ljusen syntes inte under snön. Nej det är bättre att ha belysningen på väggen i dom granfyllda blomlådorna.

Dagens ord: Vänner som  hjälper till när det behövs är värda sin vikt i guld.