En gång hade jag en tam svala som nästan varje dag hälsade på och satt på min axel. Även den tuffaste svala dör till slut men hon har lämnat kvar sina barn och barnbarn som bygger bo i uthuset. Dom är inte lika tama som Iris som min svala hette.

Varför kom jag på det precis nu. Jo för jag köpte blommor på baklucksloppisen härom dagen och mindes min farmors runda rabatt med den blomman. Hon sa att den hette Iris men inte vet jag. Tänkte då på min svala.

Det har varit några hektiska dagar. Igår tog PappersBeda och jag oss till att baka tunnbröd.

Tur att det blivit lite svalare i alla fall. Vi har bakat i över 20 år tillsammans och ibland blir det bra och ibland så har det varit sämre.

Hon kavlar och jag gräddar för jag tycker ju om värme.

Vi bakar bara av 4 liter numera för annars blir man så trött. 

Så hade jag ju missat att det var städning på Håsjögården så jag tog på mig att städa bakstugan istället. Det blir så kletigt på golvet så man får ligga och skura med borste. Det krävs en storstädning ibland och nu är det gjort.

Innan dess for jag till hälsocentralen. Jag har försökt att få min medicin förlängd men man ska ju prata in på band och det har jag gjort men ingen medicin hade kommit. Det har blivit krångligt med sjukvården nu när vi ingen läkare har.

Ja ja det ordnar sig till slut. 

Vita syrenen blommar så fint och imorgon ska jag gå ner och städa bastu och strandstuga och klippa gräs och rensa ogräs och sätta ut plant och oj oj oj. Egentligen skulle jag städa inomhus också för det har jag inte gjort på länge.

Konstigt att jag har så mycket som jag inte hinner.

Nåja jag hann i alla fall vila mig en stund och se på "Änglar finns dom" och sitta och njuta och småle. Man måste göra små uppehåll ibland även om man vet att man har att göra.

Tänk på det ni också som jobbar. Att man måste ta en paus då och då.

Dagens ord: Att sitta på förstukvisten när solen börjar gå ner gör en mer harmonisk än att kutar runt och klippa gräs.