Visst kunde det vara värre men det kunde vara bättre också.

Visst är det lagom med snö och bara någon grad kallt och ingen blåst. Visserligen blir det aldrig ljust men i alla fall.

Det är luciamorgon och jag kliver upp för att se på tv och firandet. I år från Jukasjärvi och utomhus.

Sätter mig i soffan efter att jag kokat kaffe och tänt i braskaminen. Tänt lite ljus. Visserligen har jag inga lussekatter men en pepparkaka plockar jag fram.

Mina små lucior är väl det närmaste jag kommer idag. Annat var det förr.

Lucian och tärnorna på tv är så vackra med sina släta ansikten och tjocka fina hår och sjunger fint gör dom också.

Minnen sköljer över mig.

Det var lussande varje år. Redan när Sonen var en söt liten plutt gick vi i granngårdarna och lussade med kaffe och pepparkakor.

Jag har inga minnen från luciafirande när jag gick i skolan. Var nog aldrig lucia men visst var man tärna.

Här lussar vi hos Ragnar. Det hus som Mustachen fick ärva. Nu är han borta och i huset bor holländarna. Allt ändras.

Sven och Rut Väst i gålan är också borta sedan länge och de vackra huset är bara sommarställe nu mera. Minnen av de snälla och rara människorna lever kvar. 

Klart att vi lussade på jobbet också och det var riktigt roligt och lyste upp tristessen. Allt är borta där också nu. Inte ens lokalen finns kvar. 

Även senare har jag lussat för de män som levt med mig och även det har ju upphört nu och dom är försvunna åt alla möjliga håll. Jag har knallat upp i sovrummet med brinnande ljus i hår och fika på säng. Jag har i alla fall inte plågat dom med att sjunga så det är inte därför ingen av dom finns kvar.

Nog om det. Allt förändras och det var mycket som var bättre förr men jag må ju erkänna att vädret har varit bra utan just någon snö och ingen kyla. Det var varit luciamorgnar som det var minus 30 grader också. 

Så det har kunnat vara värre men också bättre. Folk säger alltid att det kunde bara värre och jag har aldrig hittat någon tröst i det. Ingen säger att det kunde vara bättre och när folk frågar hur det är så svarar det alltid bra eller fint.

En gammal jobbarkompis som ganska ofta mådde skit svarade " huvudet upp och fötterna ner". Det tyckte jag var ett bra svar. Folk frågar inte hur man mår för att få svaret att man mår skit. Varför man frågar vet jag inte.

Jag mår i alla fall inte skit fast det kunde vara bättre. Men jag tog mig till att ta fram det gamla rullrånjärnet och började med det kletiga jobbet att göra rullrån.

Det rinner smör runt om och ryker och dom första blir alltid brända men några skapliga fick jag till i alla fall. Jag kan ju inte baka egentligen. Det var min mamma och farmor som var dom bästa bakarna. Jag åt mest degen men jag är en mästare på att göra pepparkakshus men även det är en tid som för evigt är försvunnen.

Det var nog mer än 10 år som jag gjorde en massa hus men ritningarna är kvar om jag skulle drabbas av någon lust men det är inte kul att göra sånt ensam. Ibland blev det en hel by med hus. Dom här har jag fått hjälp med garnering av lite olika barn som hjälpte till.

Så börjar det ljusna lite ute, bara lite men i alla fall en aning. Ha nu en fin lucia och jag hoppas att någon av er åtminstone får besök av någon lucia.

Dagens ord: Det kunde vara värre men det kunde också vara bättre.