Sitter i godan ro och dricker kaffe och lyssnar på radion Jämtland. Får höra att det brinner i ett hus i Kälarne. Kälarne är närmaste samhället och där jag gått i skolan och jobbat stor del av mitt liv. Kälarne där jag känner de flesta människor. Jag blir orolig. Kan väl inte vara någon jag känner.

Så småningom får jag veta att det är ett stort gammalt hus där det bor en ganska nyinflyttad familj med 10 barn ungefär.

Huset brann upp till grunden på bara några timmar men som tur var så var ingen hemma.

Tänk er att allt du inte har på dig brinner upp och du står där med en massa gråtande barn. Strax före jul till och med.

Det är då som man får visa vad man går för.

En av mina gamla arbetskamrater gör som hon brukar. Tar tag i allt med energi. Fixar och donar och tar kontakter och snart bara väller det in hjälp från alla håll.

Huset brann upp men klockan 5 på eftermiddagen hade man fixat boende för alla dessa. Fixat sängar och möbler och sängkläder och kläder och leksaker till barnen till och med. Mat och annat kom från alla håll och pengar och jag vet inte vad. Man blir så varm om hjärtat när man hör det.

När det gäller så hjälps man åt. Det är så man gör på landet. Vet inte hur det är i staden men nog är det fantastiskt att det går så fort när det gäller.

Det var det jag ville berätta om idag. Ett hopp för människan i alla fall. Man är inte ensam när det gäller åtminstone inte i lilla Kälarne. Jag är stolt över mitt hemsamhälle.

Dagens ord: Kälarne levererar när det gäller.