Så har det gått ett år igen och tiden går fort. Fast det är slut på de tiderna då jag lussade varje luciaår så kliver jag upp och ser på tv vid 7-tiden. Ser och lyssnar på alla vackra och duktiga ungdomar som sjunger betydligt bättre än vad man gjorde på min tid.

Visst lussade vi i skolan men jag har inte ett enda foto från den tiden. Minns inte så mycket men jag vet att jag aldrig var lucia. Det var dom blonda som blev det. Däremot var jag alltid lucia här hemma i Fisksjön.

Sonen och jag tassade bort till Mustascens farbror som bodde längst bort. Nu bor Holländarna där och det ser alldeles likadant ut.

Då levde grannarna "Väst i gålan" och dit gick vi också. Så gick vi till farfars bror som bodde på samma gård. 

Klart att jag lussade på jobbet också. Då hade vi riktigt roligt även om vi sjöng så där. Killen på macken var också med.

Alla män som jag har bott tillsammans med har naturligtvis blivit lussade med kaffe och lussekatter på säng förstås.

Nu var det länge sedan. Allting känns som om det var länge sedan.

Idag är en fin dag. Jag kan inte säga annat. Solen håller på att lysa igenom.

Det är massor med snö men jag skottade igår så idag slipper jag nog det.

Jag ska göra köttbullar och steka revbensspjäll idag. Det är i alla fall planen men vi får se. Man vet aldrig. Det brukar mest bli något annat än vad jag tänkt.

Tror att jag tar en kopp kaffe till innan jag går ut och matar fåglarna och hämtar posten. Ha en fin luciadag och hoppas att någon lussar för er.

Dagens ord: I det mörkaste mörkaste natten behövs ett ljus som lyser upp.