igår fick jag låna ett par bra solglasögon av Broder B och jag följde med honom och Nalle en bit på Fisksjövägen. Jag försöker att gå lite grann nu men jag blir så trött.

Det var väldigt mycket spår efter djur överallt. Trevligt för annars har det varit ganska spårlöst i vinter. Ekorrar är det mest men förstås räven och rådjur och kanske något annat djur dock inga älgspår jag jag sett på länge.

Så kommer en solig lördagsmorgon. Inte lika kallt idag bara 15 grader och solen skiner. Ute i fågelbordet är det full fart. Både domherrar och talgoxar och en del andra. Hackspetten är förstås här, flera stycken. Dock inga vårfåglar. Jag väntar på koltrasten för han brukar komma först.

Katten Morris sitter och tittar ut och morrhåren rör sig när han får se ekorrarna som kommer för att retas med honom.

En av dom kommer in på trappen för att undersöka om det är frön kvar i solrosfrösäcken som jag tömt.

Det är den stora feta pappan som kommer dit. Sedan kommer morsan också.

Ni får förlåta mina dåliga foton. De två mindre barnen håller till i björken och leker tafatt och springer upp och ner och tjattrar och busar.

Så blir det plötslig väldigt lugnt, fåglarna flyger iväg, ekorrföräldrarna ropar på sina barn och dom sticker iväg. Vad ska nu hända? 

Visst har jag sett spår av räven men aldrig sett att han är så nära när det är ljust. Fin är han. Yvig svans, ingen rävpest där inte.

Han vandrar omkring och kollar efter något att äta. I fågelbordet finns inget bröd eller något för det har ekorrarna satt i sig och fågelfrö är kanske inte det godaste.

Så fin han är och stor. Tänk så många möss han ska ta och vilken nytta han gör. Det tycker jag och hoppas att inte jägarna skjuter honom utan att han få vandra över åkrar och gårdar och hålla efter. 

Jag städar badrummet och eldar i spisen. Dricker kaffe och solen skiner in genom mina skitiga fönster.

Tänker att jag ska berätta för er om min fuxia. Den har en ganska besvärlig vandring att göra varje år.

Nu har den stått i jordkällaren hela vintern och när jag tog ut den var det bara en torr buske och jag tänkte att den nog var död. Men, jag ger aldrig upp på blommor. Dom brukar repa sig för det mesta. Ingen kan vara vacker hela tiden.

Tog in den och började vattna i alla fall. Man ska aldrig ge upp på blommor som ser döda ut. Precis som med oss människor så kan man repa sig med god vård och vänliga tankar.

Så nu har det gått två veckor och den är redan full med blad.

Nästa steg är att ta ut den i växthuset i början av maj och sedan planteras den ut i sin vanliga plats i trädgården där den får blomma tills det är dags att rädda den in i jordkällaren över vintern.

I juli blommar den för fullt där den står i sin gamla järnring på sin vanliga plats. Visst är blommorna fantastiska och vissa mer än andra. Om det inte vore så långt till våren och snöfritt i alla fall. Den blommar ända till i slutet av september.

Hör att folk tycker om snön och skidåkningen och jag förstår inte ett dugg. Allt är bara vitt och kallt. Inga goda dofter. Ingenting att titta på. Allt är likadant överallt och inga fina kort kan man ta. (Nåja möjligen på ekorrar och rävar då). 

Dagens ord: Ni som gillar snö njut och passa på för jag hoppas att snöhelvetet snart försvinner.