Så sjöng Ted Gärdestad och så som genom ett under kom en dag som var precis så. En dag då det var en fröjd att sitta i hammocken och gunga lite sakta. Titta på min trädgård då mina få rosor blommar för fullt.

Känna dofterna blanda sig och se ut över sjön som var spegelblank för en gång skull.

Så kunde man höra fåglarna kvittra fast fågelsången nu börjar bli mindre intensiv.

Prata med en vän som bryr sig om och dricka ett glas iskall almäcksdricka med en isbit och en citronskiva på. Kan man tänka sig bättre.

AMV och Gubben är här i sin husvagn. Gubben mekar med sin gamla bil som han ska köra backtävling med på lördag.

AMV och jag går ner till sjön och tänder i bastun.

Så när vi suttit där och löst världsgåtorna (man gör väl det i bastun) så kastade vi oss i sjön. (Nej nu luras jag) Vi gick sakta ut i vattnet och ojade oss över att det var kallt men till slut doppade vi oss i alla fall. Nog märker man att man börjar bli gammelkärring. Så där minns jag min mamma och faster höll på och sån skulle man ju aldrig bli trodde man.

Det var varken bromsar eller myggor och solen var varm. Jag hade med min trumma och tänkte trumma för "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön men den dumpade så hemskt och var slak och eländig. Till och med trumman börjar bli slak i skinnet, inte bara jag. Se så blir livet. 

Tänk så det blommar. Har aldrig sett så mycket prästkragar och blåklockor förut. 

Hade haft lite vaga tankar på att åka på dans men eftersom det var fotboll och till och med Sverige var med, så förstod jag att det enbart skulle bli kvinnor som var på dansen.

Så efter bastun vandrade vi sakta upp till huset och häckade framför "Morden i Midsommer" Det är väl också ett ålderstecken skulle jag tro.

Har ni tänkt på hur lätt det är att skjuta upp saker man inte vill göra (eller är det bara jag som gör så)?

Jag är expert på det.

Igår hade jag tänkt att jag skulle städa bort sågspån och flisor efter vedkapningen men av någon anledning hamnade jag i kryddgården och sedan på fika med AMV och Gubben. Sedan började det regna lite lätt och blåsa utav bara fasen och inte kan man göra sånt då.

Så eftermiddagen gick och det blev dags att fara på konsert som DansBritt är med i.

Det här året så höll dom till på "Centrum" och hade större publik än vanligt. Dom sjöng bitar av Ted Gärdestad och oj så bra dom var. Inte gjorde det saken sämre av att dom hade med en helt bedårande barnkör med en helt bedårande liten busig kille som hittade på små hyss.

Förresten så kanske jag skulle döpa om DansBritt till SångBritt. Hon dansar inte längre men sjunger desto mer. Så det kan bli.

På hemvägen såg jag en jättesöt älgkalv. Mamman var säkert också i närheten men jag såg inte henne.

Utanför AMV och Gubbens husvagn stod det flera bilar och jag knulade in mig tillsammans med hela gänget som satt där och fikade och väntade på vägskrapan. Den körde flera varv på vägen och gubbarna hade fått för sig att dom skulle köra med bilarna och platta till. Ja det fullt upp hela tiden.

Dom satt där och kucklade om backtävlingen och bildelar så jag gick hem och lade mig och lyssnade till blåsten som dragit igång för fullt igen. Jädrans skit. Två dagar av lugn känns inte som det räcker för mig.

Dagens ord: Himlen är tråkig och grå.