Ett lugnt firande med två av mina bröder och deras kvinnor. Två hundar och en katt och en massa god mat.

Inga raketer eller smällare här inte och jag tror inte att det var några på långt håll heller. Det finns vissa fördelar med att på i skogen långt ifrån blixtar och dunder. En lisa för hundar i alla fall.

Annars var jag ute och försökte få upp dörrarna för att få ut snöslungan och till slut gick det. Förstås körde jag fast och tur att Broder B var här och hjälpte mig. Det har varit ganska skaplig temperatur några dagar inte över 20 grader kallt i alla fall. Jag fryser ändå och eldar.

I söndags morse lyssnade jag på radion innan jag klev upp som jag brukar göra ibland. Tyvärr var det det där programmet när psykologer pratar med dom som har frågor om barnen och problem med dom.

Då var det en kvinna som berättade att hon sa till dom på dagis och släkt och bekanta att dom inte fick berömma dottern. Hon hade tanken att om hon fick beröm när hon gjorde något skulle hon tänka att hon inte  dög om hon inte lyckats göra något riktigt bra. Därför skulle hon inte ha beröm. 

Nog blev jag förvånad. Ännu mer när psykologerna höll med.

Är vi tillbaka i 50-talet nu då. Då skulle man inte berömma barn för någonting för då kunde man bli högfärdig eller nåt.

Så jag minns inte att jag fick beröm.

Däremot minns jag en gammelfaster som sa till min pappa att det var synd om honom som hade en så ful dotter. Det var jag och nog trodde jag det i hela min barndom. Att jag var ful. Ingen hade ju sagt något annat. Jag var rätt duktig i skolan och kom hem med fina betyg men ingen brydde sig om det. Vet inte ens om dom läste betygen.

Minns den enda som gav mig beröm och det var vår småskollärinna som berömde mig för mina teckningar.

Jag tänker som så att om jag fått beröm när jag var liten skulle jag nog ha fått betydligt bättre självförtroende än vad jag fick. Att gå omkring och tycka att man inte dög och inte var nog bra för att ingen sa någonsin något bra. Så var det den tiden. Hoppas att det inte kommer tillbaka. Vilka konstiga sätt att tänka.

Beröm kan man aldrig få nog av tycker jag.  Att tala om att någon gör något  bra och att visa att man är stolt över sina barn kan väl aldrig vara fel. Samma med arbetskamrater. Skäll är så lätt att ge men att ge beröm sitter hårt inne.

Så hoppas jag att nya året blir fullt med beröm för alla barn och för alla vuxna också även om några psykologer säger att det är fel Ett gott nytt år till er alla och iår låter jag bli att skriva om året som var för det var ett deppigt år och inte mycket att skriva om. 

Dagens ord: Inga nyårslöften ger jag utan det får bli som det blir bara det blir bättre än år 2023 ett dåligt år för hela världen.