Nej, jag har inte skitit i det blå skåpet. Jag har länge tänkt städa i det blå skåpet och byta papper och göra fint. Det här skåpet är inbyggt i väggen ända sedan huset byggdes och där får man plats med så mycket grejor men ni vet hur det blir. Blir det rörigt så verkar det trångt. Där har jag alla mina salvor och andra hokusbokusgrejor (sonen kallar det så)

Jag har målat det för många år sedan med marmorering och färger blandade med olja och terpentin och färgpulver. Skitkul var det men som sagt. Det behövde städas och nu är det gjort. Vad gör man när det är så kallt så man inte kan gå ut.

Vi börjar från början. Tisdag lyckades jag få igång bilen och åkte för att handla lite och slänga sopor.

Onsdag kom Broder B med Fru och deras kompisar från Skåne. Sista älgköttbiten blev till en viltgryta som jag bjöd på och det blev verkligen uppskattat. Trevliga människor som kom och jag känner dom sedan förut. Tyvärr blev det kallare och kallare så det där med att vara ute och pimpla och åka skoter och sånt blev det nog inget av.

Så fryser jag både inne och ute.

Egentligen vill jag inte kliva upp och med över 30 grader går det inte att hålla värmen i det här över 100-åriga huset.

massor med kläder och för att kunna skriva har jag handledsvärmare i skinn. Jag har undertröja. Jag har en tjock ylletröja och ovanpå en yllekofta. Tjocka byxor och dubbla yllesockar och mammas gamla fodrade tofflor. 

Jag går bara ut för att mata fåglarna och hämta ved. Ögonbryn och håret som sticker fram under mössan blir snabbt vitt av frost.

Ångesten kommer över mig för jag vet hur det blir.  Det är alltid något som går åt helvetet när det är så här kallt. Blommorna som står i fönstren fryser och mår dåligt men det är väl en sak.

Bilen går ju inte att starta. Det är inte ens meningen att försöka. Bara hoppas att det blir bättre när det blir mindre kallt.

Så hände det som jag anande. Vattnet funkade inte. Hade det frusit. Ringde Sonen och fick instruktioner hur jag skulle försöka få till det. Satt i elvärmare till vattenslangen. Öppnade under tvättstället så det skulle komma värme till rören.

Till slut kom Broder B som är en händig en som ni vet och hokus pokus hade han fått vattnet att rinna igen. Hur länge vet inte jag. Hoppas bara att det är nog nu

Jag är i alla fall frisk. Ifjol vinter var jag sjuk den här tiden. Nu är jag bara deppad och ängslig för vad som ska komma härnäst.

Inte är man något solsken precis och jag blir bara irriterad på dom som säger att det är vackert med vinter. 

Det finns ett ordspråk som säger. En del ser bara att fönsterrutorna är skitiga medan andra ser solen utanför.

Så är det nog för mig. Jag ser bara vit kall snö och skottning som ska göras och kylan som förstör medan andra ser det vackra utanför och låter någon annan skotta och elda och bära ved.

Dagens ord: Jag har i alla fall inte skitit i det blå skåpet utan i toan och är glad att det går att spola i alla fall.