När jag var liten tjej ville jag jobba på fäbovall. Jag läste Sigge Stark, Bernard Nordh och Bäckamarkus och alla gav mig en bild av fäbotöser som gick där på sommaren och vackra män som hälsade på.

Fortfarande tycker jag att det är en särskild speciell stämning på fäbovallar.

När jag var stor nog att jobba då fanns inga fäbovallar kvar och knappt några kor heller så då hamnade jag på kontor och ni vet väl alla vad jag har tyckt om det.

Åter till dagen som har varit idag.

Mulet och regnigt i morse och kinabror och jag bestämde oss för att göra en liten utflykt. Vi åkte till Thailändska paveljongen i Utanede.

Hur den imponerande paveljongen blev byggd här är en alldeles för lång historia men väldigt spännande faktiskt.

Det var riktigt roligt att gå omkring och titta där och fint var det.

Fick berättat för mig att det första dom gör innan dom bygger huset är att bygga ett litet hus för anden som ska beskydda det riktiga huset. Man ska hålla sig väl med anden så att det ska gå bra för huset och dess innevånare.

Osökt kommer jag att tänka på våra hustomtar och vättar som man också ska hålla sig väl med. Det finns likheter mellan oss människor var vi än bor.

Vi åt middag på holmstagården och sedan åkte vi kung Tholallongkorns väg nerför nipan och vägen tillbaka över Annedal och Bispgården.

Vi var kaffesugna och kinaBror hade aldrig varit till Svarthålsbyn så vi svängde in där och Lekkamraten och Leila var hemma och bjöd på fika. Sedan tog vi en promenad ner till älven för att leta smultron mina favoritbär.

Lärde Lekkamraten att han skulle trä dom på strå och ta hem till Leila. Alla tjejer uppskattar en sådan gullig liten grej, det vet jag.

Hem och vi tog ett bad och nu har jag bytt sängkläder i alla sängar för imorgon kommer KinaBrors dotter och barnbarn.

Vet du, eftersom livet är så bra just nu så måste jag ändå reta mig på något.

Undrar varför man hakar upp sig på bagateller men ikväll gör jag det.

När man ska trä på påslakan och det inte är några öppningar där uppe som man kan hålla i täcket genom blir jag så förbaskad. Det är så besvärligt att få det på plats. De finaste och dyraste påslakan (som jag vunnit) borde väl ha såna finesser men nej då.  Nåja, jag har fått på påslakana och bäddat och gjort iordning så nu kan man krypa till kojs.

Dagens ord: Rynkor ska bara visa vad ett leende har suttit.

 

IngMarie

8 augusti 2010 22:58

Jag saknar dig :(

 

billan

8 augusti 2010 23:08

Det är fint vid Thailändska paviljongen, lagom dagsutflykt även härifrån. Känner så väl igen det där med påslakana, eländes elände:(
Och vet du Anita, jag har massor med rynkor i mitt ansikte....:)))
Kram!

http://auroraborealis-1.blogspot.com

 

Skatan

9 augusti 2010 07:58

Åh vad fint den var den thailändska paviljongen. Dit skulle man ta sig "en sväng" någon gång med Sonen och Pa och Alice. Jo alla hus i byn har såna där ande-hus eller vad jag skall kalla dom. Där lägger de ut mat till sina döda för att hålla sig väl med dom och andra andar ...

Du hade passat som "fäbostinta" förresten, Skogsnuvan!

Kram!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Ingrid

9 augusti 2010 15:17

Så vacker den där paviljongen är!

Jag tycker att påslakan är väldigt besvärliga att hantera även om det finns hål att hålla täcket i. Jag är så kort i rocken, så jag tar ut alltihop i trapphuset och försöker ruska täcket på plats i påslakanet där.

Nu på sommaren har vi så varmt på sovrummet, så då använder vi enbart påslakanen och skulle det bli kyligt lägger vi täcket uppå.

Ha det så bra!
Kram Ingrid

http://blog.stenstugu.com

 

AnEk

9 augusti 2010 23:04

Jag läser din blogg och gläds med dig och allt trevligt du verkar ha (vilken underbar första lediga sommar du fått) Jag har också rynkor i ansiktet, men som mitt barnbarn säger: "Dom passar så bra på dig farmor".
Kramar till dig från en f d arbetskompis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...