Det är konstigt. Jag har aldrig känt mig ensam förut även om jag varit det. Tänk att en liten katt kan göra sådan skillnad. Det är så konstigt att tänka sig att jag är alldeles ensam i byn, att alla som bott här nu är borta och det bara är jag som finns kvar.

Jag har ju försökt att hålla mig borta hemifrån rätt mycket. Fredag kväll var jag på födelsedagskalas till DataFias dotter och lördag drog jag iväg till Alnön för att hälsa på faster och min gulliga kusin som nyss fyllt 50 år.

Min växtfärgade filt som är i regnbågsfärger skulle hon få i precent för hon och jag har haft mycket pyssel för oss när hon var här när hon var barn. Vi färgade batik och vi gick i skogen och vi badade och gjorde utflykter.

Vet att hon uppskattade att få något som var gjort här i Fisksjön och jag tror hon blev glad.

Faster G sitter fortfarande i rullstolen med foten i gips men hon far omkring som en virvelvind i stolen och stökar och donar med det mesta.  Som vanligt låg hon och jag och pratade till mitt i natten. Om allt som varit och gamla minnen.

Söndagen sken solen efter dagar av regn och kusin med man och jag gick i skogen för att titta efter svamp men det finns ingenting men massor av lingon. Vi hade med fika och satt i solen och fikade. Solen värmde riktigt skönt.

Så åkte jag då hem men gjorde en tur till DataFia innan jag åkte hem. Det tog emot att fara hem till mitt tomma tysta hus men vad gör man. Till slut var det bara att masa sig hem.

Nu har älgjakten börjat och det sitter män på pass efter vägen och det åker bilar fram och tillbaka så helt tyst är det inte.

Jag plockade en hink svartvinbär till moster och så kom vägbasen en stund och visst pratade jag med många i telefon igår.

Jag fick ett råd av min bloggkompis att jag skulle fylla min lilla gräskorg med lappar med positiva ord eller meningar  som tex "Idag blir en härlig dag", jag är modig, jag är vacker, solen kommer snart" fram och så vidare.

Ingen dålig ide alls. Kanske till och med något man kunde ge i precent till dom som är negativa för det finns fler än jag det vet jag. Skillnaden är att jag erkänner det. Det är ju så jäkla fult att vara negativ. Man ska vara positiv om så foten sitter i kläm, är det inte så? Jag å min sida tycker att det är en mänslig rättighet att vara sur och förbannad när man har anledning och det finns det ju då och då.

Som jag sa förut. Just nu har jag drabbats av en känsla jag aldrig haft förut. ENSAMHET. På dagarna går det bra men de svarta kvällarna är lite jobbiga, tystnaden och mörkret. Som tur är så har "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön tänt sin lampa ute på piren och den lyser som ett litet hoppets stjärna på andra sidan.

När jag var på Alnön var vi på Ikeaområdet en liten sväng och råkade gå förbi en resebyrå. Det fanns direktresor från Sundsvall till Grekland (sista minuten) för bara några tusen kronor.

Åååååå, om jag hade haft pengar!

Om jag hade haft sällskap. Tänk att bara få kasta sig iväg till solen och badet en vecka. Det är väl faaaaan att nu när jag har tid att kunna göra såna saker då fattas det som vanligt bara en sak PENGAR OCH MOD

Så nu sitter jag här och har ENSAMHET och saknar PENGAR OCH MOD

Nåja det går väl över men jag kan ärligt säga att jag gruvar mig för den långa vintern som ligger framför mig.

Idag ska  jag dra hem ved från skogen om det inte börjar regna. De närmaste dagarna är fulltecknade med olika saker så det är bara att sätta igång.

Dagens ord: De flesta av oss skulle vara tillfreds med mindre om andra inte hade mer.