Det finns dom som tror att det är ödsligt och ensamt att bo i den här lilla byn i skogen. Visserligen är vi bara två fast boende men inte är det ödsligt här inte. Hör bara här om två vanliga dagar i mörka månaden november.

I förrgår fyllde Kinabror 65 år. Det var en klar, lugn och solig dag, helt otroligt fint. Gräset lyste i guldockra.

När jag druckit mitt morgonkaffe kom Datafia och  Kinabror och Jack  förstås. Då blev det lite fika igen förstås och så kom Gamle A och så kom Fd Gamsvägerskan farande ända från Sundsvall.

Hon hade kommit på att hon ville grilla korv, sitta nere vid sjön, titta på fåglarna och gå i skogen.

Så då tog vi en promenad "väst i gålan" och hunden Jack fick följa med förstås. När vi kom fram till Kinabrors hus var det en ekorre där som Jack jagade varv på varv runt huset. Så kom Mustachen dit också men Kinabror var ju borta hos mig så han for vidare.

Vi gick hem till mig och där var Kinabror och Dansbritt hade också kommit. Då gick vi ner till sjön och gjorde en brasa.

Solen strålade och det var riktigt varmt och fint.Vi satt oss i solen och njöt av lugnet och solen och lukten från elden och tänk så gott korv med bröd smakar när man är utomhus. Min nygjorda lingondricka läskade fint.

Nog bor jag fint, man kan inte säga annat.

Fd Gamsvägerskan åkt hem och DansBritt och jag åkte bort till Kinabror för att äta smörgåstårta och så fick han en fin blombukett av henne.  

Det mörknar fort nu på kvällarna. Redan halv 5 när vi åkte hem började det bli ganska mörkt.Utsikten från Kinabrors hus går inte heller av från hackor. Här utsikten från hans fönster. TuppOla kom också till Kinabror frampå kvällen.  

Så igår var det dags för stora köttbullstekardagen. Datafia kom med köttfärs och grytbitar och en köttbit hon hittat i frysen och som vi också tänkte göra grytbitar av. När vi tog fram den ur påsen visade det sig vara en älgfile. Oj nu blev det fel.

Vi gjorde massor med köttbullar.

Vi gjorde en jättegryta med älgkalops och helstekte älgfilen.

Så kom Kinabror och Jack och Mustachen dök också upp. Frampå kvällskvisten dök Datafias familj upp 

Så blev det så att en helt vanlig dag i november satt vi där med världens festmat och smorde kråset.

Älgfile som var mör så den smälte i munnen, bernesås, vinsås, stekta kantareller och grönsaker och till efterrätt något jag tänkt göra länge. Jag tog mina djupfrysta jordgubbar och lade i smultronlikör. Till det vispad grädde blandad med riven vit choklad och toppad med lite hallon. Så gott som allt av det naturen gett. Vilken härlig middag det blev. Skönt att livet ibland får en liten guldkant. Det har vi alla gjort rätt för.

Jo så är det. Visst hände det väl lite mer här också. Posten kom ju, slambilen kom, en bil med en frys till Broder B.

Inte har det varit det endaste trist den här veckan i alla fall. Att det dessutom inte snöat ett enda dagg och sjön ligger utan is gör att det verkligen inte känner på att vara pensionär och få vara ute och njuta så mycket man vill.

Novemberkaktusen i mitt fönster har precis slagit ut och håller tiden som vanligt. Just nu är det bara bilen som är trasig och den går att köra med i alla fall. Inte gick den genom besiktningen men det går väl att laga.

Fint väder och god mat och goda vänner. Vad mer kan man begära.Vissa dagar kan man känna sig nöjd och belåten och det är bra nog.

Dagens ord: God mat och goda vänner gör livet glatt.

 

Bamse31

12 november 2015 18:46

Nej, som du säger, det är många gånger mycket bättre sällskapsliv på landet ..än i storstaden. Jag har folk bonde runt omkring men är ändå ensam å ser utbytet med dig på din blogg som en kärkommen
stund varje gång du skriver.
Till mig kommer bara hemhjälp morgon å ikväll å dom har så brått så man hinner knappt prata.
Idag fick jag dock besök av min dotterson, helikopterpiloten,som just kommit hem från jobb i Söderhavet. Hade mycket att berätta! Nu r vi ha honom hemma för han har fått jobb på Arlanda Helikopter från slutet av denna månad.
Kommer själv att vara bortrest till Bergen på en konsertresa nu i
veckoslutet, så jag får kommentera dina inlägg först från måndag.
Oj, va mycke mat ni lagat!
Ska det bli storfest eller har ni lagat för allt vinterbehov?
Det märks av vad du skrivit att du är belåten med din tillvaro å det gläder oss läsare - fortsätt att vara belåten även om det kommer lite snö😋😋😋
Kramen.

 

Soldansare

12 november 2015 19:44

Säger som Bamse, det är ödsligare att bo i stan.Hos dig känns det alltid så varmt och ombonat så det går ända genom datorn.

 

Karin

13 november 2015 11:53

Härlig mat med goda vänner, kan det vara bättre? Älgfile har jag aldrig smakat. Älgfärs inte heller. Däremot renfile, när vi var i Abisko.
Kramar Karin

http://pixelmojan

 

Korpunge

13 november 2015 14:08

Det ser ut som att du bor på ett riktigt underbart ställe.
Att bo i stan, som mig, i lägenhet och höra grannar festa om och kanske vara på väg att dänga upp sin respektive eller nåt är inte roligt. Sådana gånger önskar jag att jag bodde på ett lika fint ställe som du :)
Tack för ett underbart blogginlägg. Nu ska jag se vad jag ska ha till middag för nu blev jag hungrig.
Kram och ha en fin helg

http://korpunge.bloggo.nu

 

Leva-Kerstin

13 november 2015 14:33

Hej!
Vilken härlig dag och inte är det ödsligt och ensamt förstår jag. Bättre bo i skogen, köra till stan då och då och komma hem till lugnet, än tvärtom

http://www.steeperz.com

 

Ingrid

13 november 2015 22:44

Så härligt det låter med alla dina goda vänner och all god mat ni gör och äter tillsammans. Du kan verkligen samla ihop en massa trevliga människor i skogen och ensligt verkar du inte alls ha det.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Göran

14 november 2015 11:37

Ensamheten styrs nog inte bara av mängden folk man har i närheten. Jag lovar att det finns tusentals som sitter mol alena på fjortonde våningen i nån sån där folksilo i Sundbyberg, Rosengård, Bergsjön eller varför inte Nacksta här i Sundsvall och är mycket, mycket ensammare än du. TROTS att de har tusentals människor inom väldigt nära håll omkring sig.
Och... du har en mycket vackrare utsikt än den går betongen som de ser genom sina fönster.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...