så 

Kinabrors son med familj åkte hem i lördags så nu är det slut med livat med barn och hundar. Veckan gick så fort.

Söndagen följde jag med Broder B och Frun till deras son med familj ute vid kusten vid Söråker. 

Där var det födelsedagskalas för en av barnen och det var ett så fint ställe. Bara en liten bit ner till havet.

Vi gick dit ner och trots att det inte blåste så kom vågorna in mjukt och stilla. Så fint att se öppet vatten och havet.

Det är skärgård där och uddar och öar och så fint. Det var en trevlig dag minsann och skönt att komma iväg någonstans. Men.....vem tror att det skulle få fortsätta.

'

Måndagen fick jag äntligen tag i bilverkstaden och jag skulle få komma så han kunde läsa av på datorn vilket fel det var. Jag måste ju ha någon som hämtade mig om bilen blev kvar och till slut fick jag tag i DansBritt som lovade hämta mig.

Chocken blev stor när jag fick reda på att det var kamkedjan och att det skulle kosta 20000 kr att laga den. Bilen måste till Sollefteå och skulle bärgas dit. Han på verkstaden försökte fixa med min försäkring för bärgningen. Så ringde han när Britt och jag satt och åt lunch och talade om att jag måste ringa försäkringsbolaget själv.

Det tog hela dagen att komma hem och jag var så deppad och ledsen. 20000 och så vara utan bil i kanske flera veckor.

Här köper jag den dyraste och nyaste bil som jag någonsin haft och så är det hela tiden bara fel och fel och värre och värre. Jag åkte med Broder B och hans fru från Hammarstrand på kvällen för Broder B:s fru fyllde år.

Nu är en ny dag. Det töar och blåser och är halt överallt och jag började redan klockan 8 med att ringa försäkringsbolaget. Efter att väntat hur länge som helst fick jag tag i en tjej och hon satt i Stockholm och visste ingenting. Jag fick ett nummer och att dom skulle betala bärgningen men jag skulle ringa en annan avdelning men jag måste förstås veta vart bilen skulle och jag visste ju ingenting. 

Då skulle jag ringa verkstaden men där var det telefontid som upphörde kl 10. Så nu sitter jag här och känner mig hjälplös och frustrerad.

Inte nog med det. Jag fick kallelse till starroperation om två veckor. Så fick jag en kallelse till dagen därpå och jag tror att det är något fel för det är samma tid och samma läkare så det känns som det är dubbelt på något sätt. Jag måste ringa dit men jag orkar inte.

Ingen bil och så mycket jag skulle göra den här veckan och nästa och nu sitter jag hjälplös här och jag orkar snart inte mer. Vad har jag gjort för ont som alltid ska ha ett helvete så fort det är vinter. Alltid något som går sönder och jag måste ju fixa bilen för jag kan i alla fall inte skaffa någon ny för 20000 och vem vill köpa den här asbilen som är trasig. 

Nyss kom Broder B in och talade om att han kört av vägen när han fick möte. Han lånad skovlar och tog fyrhjulingen och skulle försöka få upp bilen. Hoppas att det går bra. Alla planer jag hade för idag får vara . Olyckan hänger över mig så egentligen skulle jag krypa ner i sängen och inte kliva upp mera.

Dagens ord: Tror jag måste ändra bloggens namn frän DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA TILL LIVET BÖRJAR BLI ETT RENT HELVETE.